Regniga cykelpass. 

Bor man i Sverige och vill cykla får man räkna med några pass om året i regn. Ja, jag vet några pass i månaden, till och med några i veckan om man har otur. 

Det är inte bara den grå vyn, blöta kläder och frusna händer och fötter som är jobbigt. När man är som mest klabbig och frusen ska man även ta hand om en superskitig cykel och helst tvätta kläderna per omgående. Och efter det torka upp leran och barren i hallen. 

Det finns positiva saker med regniga pass.

– Bra teknikträning i skogen. Hala rötter ställer till det för de flesta. 

– Jag känner mig alltid nöjd efter ett regnpass. Bara det att man faktiskt tog sig ut och genomförde ger guldstjärna i boken.

– Det är oftast värt mödan, speciellt om man har tid till att njuta av en kopp svart guld efter. Sällan smakar kaffet bättre.

– Cykeln blir ren (efter)



Lovelis kusin ger ut en bok -Ta det som en man.

Samtliga Lovelis kusiner är vuxna barn. Hampus är en av de, han har just skrivit en egen bok. Känns ändå ganska naturligt för oss som känt Hampus sedan barnsben och följt hans utveckling och snabba karriärstege. Han har alltid varit enastående och vågat gå sin egen väg. Redan nu som 21-åring är han artist, programledare och jobbar mycket med radio P3. 

Ta det som en man

I boken är han modig, sticker ut, ifrågasätter och gör en personlig djupdykning i mansrollen. Det finns redan mängder av skrifter om och för tjejer. Det känns viktigt att finna sådant även för killar, alla ska kunna ges möjligheten identifiera sig med icke stereotypisk förebild. 

Tumme upp!

Om jag ska försöka att se subjektivt och objektivt på boken så säger jag succé. Ämnet är superaktuellt, layouten är supersnygg och innehållet är superbra. Missa inte heller soundtracket som ger en extra dimension och möjlighet till en extra stunds eftertanke efter varje kapitel. 

Jag vill läsa mer, när kommer ”Ta det som en man 2”? 

Boken är utgiven av Bonnier Carlsen, den fantastiska formgivaren heter Caroline Linhult och den mäktiga författaren Hampus Nessvold.

Se Hampus gästa tv 4 morgonsoffan här
Se Hampus i Aftonbladet TV
Ta det som en man – hur fan gör man det?

Vi killar får fortfarande lära oss att vi ska kunna ta en smäll, och inte får gråta eller snacka om känslor. Men jag tror att vi och alla omkring oss skulle må bättre av en förändring. En förändring som börjar med oss själva – med att vi män och killar vågar ifrågasätta mansrollen och visa vilka vi är under den hårda ytan. Vi måste våga visa oss för varandra och prata om våra erfarenheter för att tillsammans kunna överge de destruktiva och begränsande manlighetsnormer som inte bara skadar samhället, utan också oss själva.

Det här är mitt bidrag. Varken förskönat eller med ansvar för moral. Mot machokulturen, för en ny sorts manlighet. /Hampus Nessvold 

Cykelinspiration

Visst känns det så där extra bra när man cyklar på milsvis med fina stigar? 

När stigar gjorda av cyklar för cyklar klyver skogen. Rötter och stenar i en härlig symfoni. Ibland får bara ett styre plats mellan träden, ibland luftig välskött granskog eller är det öppna fält. 

Att få cykla i ett välkomnade landskap sätter guldkant på vardagen. Det är lyx. Iallafall för oss mountainbikescyklister. 


Jag har talat mig varm om Tranås fina MTB-cykelmöjligheter tidigare. Nu har även Keith varit med och upplevt naturen. Han blev inte besviken. Snarare överraskad över att det verkligen var riktigt fint. Således cyklade vi för mycket stigar för hans skadade axel och hand. Det är över tre månader sedan han gick omkull på racern men det är långt ifrån bra. Tyvärr blir det nog en långdragen problematisk läkning.

Det är kuperat i alla väderstreck här. Lite för kuperat för en nybörjare eller otränad. Även för den tränade som har en tröttdag faktiskt. Men toppen för den som vill bättra på formen. Det finns många relativt långa och branta backar på stigar uppför vilket är   lite mer underhållande än en asfalterad väg. Om ni vill se Keith ta sig an (och till slut besegra) en av de kortare, knicksigare backarna -kolla in mitt Instagram. Jag smygfilmade. Han är envis (det kom kanske inte som en överraskning). 




Apropå. Mitt i mitt bloggande hör jag pappa ringa sin syster i Slovenien. Han ringer för att gratta till Europamästartiteln i basket. Det är stort för ett litet land säger han. 

Grönkålschips.

Underbart goda och enkla att göra. Dessutom ett nyttigt alternativ. 

Sätt ugnen på 140 grader.

Riv bort bladen från stjälken och dela i lagom stora bitar och lägg på en plåt.

Slå på lite olja, massera in oljan. Strö på flingsalt.

In i ugnen ca 20-30 min. Håll lite koll, de ska bli riktigt krispiga.

Ät som tilltugg, lägg på hamburgaren eller varför inte som topping på en korv.

Ta till vara på höstlugnet. 

Luften är lätt att andas. Solen ligger lågt. Eller smattrar regnet mot cykelglasögonen. Jag tycker att hösten är en härlig tid. Även om klimatet kan kännas bistert med rusk och kyla så finns det ett lugn i att gå hösten till mötes. Inte massa prat om måsten såsom trädgårdsfix, fönsterputsning eller dieter som ska testas. Bara mysprat om höstgrytor, rödvinsmåsten och vilka höstfärger som gäller för polotröjorna denna säsongen.

Eller oss konditionsidrottare emellan… vi pratar kanske mest om stigfinnarrundor, grusvägsrallyn och bra cykellampor. 

Fina stigar finns det gott om och mossan är extra fin i år när regnet inte låtit sig hålla igen. 

Teknikkurs med Emil Lindgren. 

En ack så viktig pusselbit i mountainbikecyklandet är hantering av cykeln. Hur tränar man det? 

För att få svar på det var jag med på en eller snarare två teknikkurser med Emil Lindgren. Han kom till Värnamo förra söndagen. Ja han anlände redan till lördagskvällens grill. Först cyklade han dock hem vinsten i det tio mil långa MTB racet Bockstensturen. Sedan fick vi äran att ha honom som gäst. Det blev många intressanta samtal om cykling i synnerhet och träning i allmänhet. Bland annat hade jag frågor om hans träningsupplägg. Hans tips för att cykla snabbt var främst hårda intervallpass. 

Emil Lindgren clinic.

Det blev, som Emil utlovade, en hejdundrandes träningsvärk både i ben, armar, rygg som höll i sig några dagar.

Jag, likt många andra, har växlat från racer till MTB för bara några år sedan. Initialt var det enstaka MTB pass och mest grusvägsrundor. Sedermera lockades jag in i skogen och cyklade stig av olika karraktär.  Mina tekniska färdigheter har utvecklats och jag har blivit snabbare i skogen för var år. Men jag har i princip aldrig tränat teknik på en grusplan. Förrän i söndags då jag åtminstone tog igen sju timmar vilket blev en tuff utmaning. Diciplinerad teknikträning kanske man borde ha börjat med tidigare. Helst skulle man ha lekt med cykeln redan som barn. Däremot känner jag att det finns mycket att lära och förbättra även som vuxen. Jag tänker att allt som gör cyklingen effektivare är intressant att träna på.

Övningar.

Det var strålande sol, jätteskönt eftersom vi var ute en hel dag. Vi höll förresten till i Borgen i Värnamo. Halva tiden på grusplan/väg och andra halvan i skogen på SM-banan.

Emil berättade och visade oss, efter det fick vi praktisera. Bland annat skulle vi på ett effektivt sätt lyfta fram och bakhjul. Sedan även hålla balansen på en upphöjd bräda.

Det var kurvträning på olika underlag. Vi tränade på att cykla i pumptrack. Endast Emil klarade hela varvet utan att trampa.


Och vi var ute på SM-banan för att testa vissa av A-spåren. Emil visade olika varianter på vägval, hastigheter och teknik. Det var inspirerande att se honom cykla. Allt ser så lätt ut när han hojar och så vet man hur jädrans svårt det är för en själv. Ja t.o.m. helt omöjligt ibland faktiskt. Jag testade inget A-spår denna dag heller. Det har låst sig i hjärnan på de där utmaningarna. Tills vidare iallafall. 


Får ni tillfälle att vara med på en av Emils clinics kan jag varmt rekommendera den investeringen. Det är kul, inspirerande och givande. Jag tror och hoppas att det blir fler tillfällen i Värnamo framgent. Håll utkik.

Hemvändartur eller otur.

Jag och Loveli hamnade hos mina föräldrar idag. 

På vägen besökte vi Ravelmarks för inköp av närodlade grönsaker och frukt samt för att Loveli tycker det är så roligt med djuren som man kan hälsa på.


Fiket var stängt så vi gjorde ett snabbstopp i Gränna, där vi strosade lite. Precis som många Vätterncyklister som passerar genom Gränna, tyckte Loveli att gatustenen är knepig att ta sig fram på. 

Att komma hem är härligt.

Det är så otroligt skönt att ”komma hem”, även om jag aldrig bott här så känner jag mig hemma. Mamma o pappas soffa är oslagbart skön. Pappas mat är godast. Mammas sätt att bädda sängen på är bäst. Dessutom hade pappa ställt till med bullbak, det luktade nybakt ända ut i trappuppgången. 

Loveli trivs också bra här. Det är ovillkorligt umgänge på alla håll. Det gör det lätt för mig att bege mig ut på ett cykelpass. 

Cykelrunda med pinkstopp i ett ormbo.

Jag har hittat en superfin runda. Mycket rolig stig och rejält med höjdmeter. 

På toppen av backen behövde jag göra ett pinkstopp. Kände att det rörde sig bredvid mig och insåg ganska snart att det var ett gäng ormar. De var små och svarta, säkert helt ofarliga men jag fick brått därifrån.  Känner ni igen er i den där känslan när man cyklat vidare, men ganska snabbt måste stanna för att kontrollera att det verkligen inte var med någon liten orm. Även om jag såklart visste att det inte hängde en runt ramen. 

Tidigare idag skulle vi mata änderna. Det var första gången Loveli hade med sig eget bröd och jag var spänd på att se hennes glädje över att få träffa alla änder. Där och då trampade jag rakt i en hundskit. Helt plötsligt flyttade fokus från änderna till rengöring av min sko. Och den där doften som känns så omöjlig att få bort. Turligt var vi vid ån så jag kunde skölja noga. 

I övrigt var det faktiskt en bra dag. Just det,  bortsett från att Loveli ramlade och fick sin första näsblod. 

Sjön Sommen i bakgrunden.


Livs- och cykelpusslet.

Jag ville helst åkt och tävlat i Varberg men kroppen är inte redo för race. Än. Synd för säsongen börjar gå mot sitt slut. Däremot känner jag att det funkar att träna med lite lägre ansträngning. Så det fick bli ett distanspass i lördags. 

Pussla för att få till varsitt cykelpass.

Vad gör man inte för att båda i familjen ska få cykla? Jag cyklade, tillsammans med Pelle och Björn, första biten till fikat i Möcklehult. Keith och Loveli mötte upp och han fick cykla tillsammans med Pelle hem. Björn och Loveli åkte med mig i bilen. 

Det var toppen cykelväder och jag njöt av att kunna köra i shorts. Jag har faktiskt inte behövt cykla med långbent ännu. Där är man ju olika, Keith kör med Assos långa vinterbrallor i princip hela året. Och hans långärmade underställ används flitigt även sommartid. 

På tal om Keith så har han fortfarande bekymmer med sin axel och hand sedan vurpan på Halvvättern. Det är en svårläkt process som är väldigt tålamodsprövande. Synd, det tar även av motivationen när man har värk. 

Det är riktigt trevliga vägar och vyer till Möcklehult. Man passerar många små insjöar och röda stugor med vita knutar så Smålandslandskapet gör sig. Mest grus och traktorvägar som blir rejält krävande uppförs med ca en mil kvar till fikat. 

Fikat i Möcklehult är helt klart värt besväret med backarna dit… eller är det kanske till och med så att det är backarna som gör fikat extra gott.


Det är extra roligt för barnen att det finns hundar, höns, katter och kaniner att roa sig med.


När ska man börja träna igen efter en förkylning?

Jag har svårt för att inte vara kry. Det är så svårt att vara orkeslös, trött, må dåligt och inte kunna träna och genomföra det man planerat för. Samtidigt är det en ny dimension när jag dessutom är mamma och har en liten att ta hand om. Oavsett hur jag mår vill och måste Loveli få sina behov tillgodosedda. Min riktiga vila får bli när och om hon vilar. 

Inte helt oväntat blev Loveli också superförkyld ett par dagar efter mig. Då vart det inte mycket sömn. Sånt är livet, tycker mest synd om henne som inte riktigt förstår vad som händer i kroppen. Hon blev tex rädd av att helt plötsligt inte kunna andas genom näsan. Igår fick hon dessutom sina ett års vacciner. En spruta i vardera ben som framkallade krokodiltårar och feber som följd. Men trots det håller hon humöret.

Första passet igår och ohyra i skogen.

Gjorde så att jag rullade lite i söndags och körde mitt första träningspass igår. Det blev mestadels lugnt och jag passade på att leta nya vägar. Resultat av det blev, som det oftast blir, vägen tog slut och jag började gå med cykeln i skogen. Ut kom jag med både älgflugor som klamrat sig fast och två fästingar som kröp uppför benen. När jag kom hem hittade jag ytterligare två fästingar, när de var bortplockade undrade jag vart den femte satt? Jag inbillningskliade hela kvällen…

Fin kvällssol.

Svårt att säga något om känslan i kroppen. Jag tycker alltid det känns jobbigt att komma igång direkt efter att man varit sjuk. Och om det var rätt att sätta igång får veckan utvisa, jag känner mig inte sämre än.

Jag fick den äran att cykla i både varm och fin kvällssol.




Lovelis ett-års-tårta.

När man fyller ett år börjar man bli en stor och förståndig bebis. Men det roligaste var inte att riva paketen den här gången. Det roligaste var pappret och efter ett tag även innehållet såklart. Och att premiäräta tårta och sött för första gången (det var högst tillfälligt med sött fikabröd för Loveli).

551

Jag är ett år.

”Moffa”, som var i Slovenien ringde och fick vara med på ett hörn i frukostfirandet. Tekniken är så fin idag, Loveli fick även se våra släktingar i Slovenien. 559

TÅRTAN TILL ETTÅRINGEN.

Det blev en spontan improvisation med utgångspunkt i detta receptet. Men, jag hade 1 dl mindre socker, mindre form (för att få en högre tårta), delade den på två, skvätte på lite vaniljsockervatten på varje del, smetade på ett lager frosting mellan, dekorerade med kokos, amerikanska blåbär och hallon. Den höll sig saftig i flera dagar.

563

565_1

565

Styrketräning med Loveli. 

Det finns ingen anledning till att jag ska slarva med styrketräningen. Men ändå blir det så emellanåt. Dumt. Jag med mina 14 frakturer i bagaget, de flesta i rygg och nacke, har extra lätt att bli stel. Så rörlighetsövningar behöver jag verkligen göra ett gäng var vecka. 

Nu ska jag inte se tillbaks på det som är ogjort utan istället lyfta fram det som är gjort. De senaste två veckorna har jag skärpt mig. Och vilken träningsvärk jag rök på. Jag vet ju att det blir så när man håller uppe och ska komma igång igen. Det är också därför jag inte startat upp precis före SM eller Cykelvasan. 

Jag gillar och tycker att det fungerar väldigt bra att styrketräna ihop med Loveli. Det känns som att även hon gillar att vara med. Vi brukar ha musik, leksaker, hon klättrar på mig och vi dansar emellanåt. Ett pass på 30-40 minuter har hitintills fungerat bra. 

Häromdagen när det var soligt flyttade vi ut gymmet och passade på att njuta av frisk luft och sol.


Loveli är både målmedveten och gosig. Det gläder mig. Hon är också nyfiken och vill gärna veta hur jord, gräs och stenar smakar. Det oroar mig. 



Dunder förkyld.

Tyvärr har jag råkat ut för en rejäl förkylning med både ont i halsen och täppt näsa. Den kom inte som en överraskning då jag känt av att återhämtningen inte har varit som den borde. Varken under träning eller efter. 

Det är dock väldigt ovälkommet. Jag har verkligen haft ett tävlingssug efter Cykelvasan och planen var att delta i ett nytt långlopp i Trollhättan , Alliansloppet, på söndag. Hoppet att kunna ställa upp finns men sannolikheten att det går är inte hög. Jag ger kroppen imorgon på sig med. Är jag inte frisk till lördag få vi bli hemma.