Promenad, cykling och bullar.

Jag började med att gå en morgonrunda, ganska exakt 3850 steg vilket är lite över tre kilometer och ca 35 min. I öronen hade jag Värvet med Rickard Söderberg, den mångfasetterade operasångaren vilken jag ser fram emot att lyssna klart på.

Keith hängde med på en cykelrunda igår kväll. När han klädde sig i vinterbib, långärmad underställströja och vinterväst förstod jag. Finns väl risk att frysa när man cyklar med en höggravid. Ca 25 minuter på banvallen mot Hånger och där vände vi hem och körde asfalten tillbaks. Kvällen avslutade med att Keith körde en tank röjsåg medan jag bakade kanelbullar.

Tyvärr hade jag i lite för mycket mjöl vilket gör bullarna lite ”hårda”. Man måste vara noga när man blandar degen om man vill ha perfekta bullar. Men de får duga…

Gravid slutspurten. 

Snart är nio månader av graviditet avverkat. Tiden har gått väldigt snabbt tills nu. De sista veckorna känns jättelånga och för att inte tala om det skulle bli så att jag går över beräknad förlossningsdag.

Det är nog så att jag har haft det ganska lindrigt med krämpor under graviditeten. Inga foglossningar eller havandeskapsförgiftning och jag har inte lagt på mig varken så många extra kilo eller mycket vätska. Men jag sover dåligt sex av sju nätter, varför jag egentligen borde vara tröttare än vad jag är.

Som gravid är man inte direkt smidig. Det är svårt att börja sig, så det var inte bara myggen som gjorde att jag gav upp blåbärsplockningen igår kväll. När jag kom hem fann jag två fästingar på svåråtkomliga ställen på kroppen, tur att de inte hade satt sig så hårt. Verkar f.ö. vara gott om de äckliga krypen i år.

Jag är själv förvånad att jag lyckades göra ett sånt här hopp framför kameran som mamma höll i.

Jag uppskattar verkligen den här tiden som gravid och har inte haft svårt att anpassa aktiviteter och livet efter det. Däremot har det varit många ”uppoffringar” och saker man måste försaka. Tex den målinriktade träningen, träning i grupp och tävlandet. Att inte få äta brieost eller gravad lax har inte känts så svårt men ett glas vin har jag tänkt på ska bli gott i höst (man kan ta ett glas även när man ammar). Appropå den minskade kaffekonsumtionen -påtår efter påtåren ska jag gå loss på så snart det är möjligt.

Det är spännande dagar framför oss… Måtte allt gå bra (orosgenen har tagit stor plats under hela graviditeten).

Födelsedag, hemmafix och cykling.

Wow, nu har högsommarvärmen slagit till. Det är väl ungefär som att svära i kyrkan att säga att jag föredrar lite svalare temperaturer. Men jag har så otroligt lätt att få vätskebrist. Förra dygnet var jag rejält påverkad och utslagen till och från.

Idag har det gått bättre. Jag har känt att det är på gränsen några gånger men med high5 zero (typ som resorb) i vattnet har det gått hindra de värsta svackorna.

Cykling.

Jag och svägerskan fick till ett 37 km långt cykelpass när solen stod i zenit. Därmed tillförskaffade jag mig årets första cykelbränna. Keith sällskapade med oss i 7 km, han påstår att han har asfaltsallergi så vid Borgen vek han av och cyklade SM-banan. Vi fortsatte på asfalt. Trots det cyklade jag på mtbn och det beror på att jag  sitter lite bättre på den som höggravid. Men med 3 kg luft i däcken rullar den ganska bra, dock har svägerskan tagit ett kliv och känner sig säkert ganska stark i mitt sällskap för tillfället. Vi cyklade en kuperad runda och i vissa backar fick jag bita i ordentligt. Jag uppskattar att vi kan cykla ihop. Rundan avslutades med en Piggelin och cykeltvätt hos oss.

Hemmafix.

Vi har fått mycket gjort i trädgården och även inne. Det känns skönt att kunna pricka av på ”to-do-listan”. Här finns en hel del att ta tag i som blivit eftersatta i och med SM-projektet. Jag jobbar fortfarande, vilket jag har tänkt göra så länge det är möjligt före förlossning. Däremot ska jag ta ut lite komptimmar och jobba kortare dagar.

Firade min 38e födelsedag.

Vilket sammanträffande att vara i v38 och fira min 38e födelsedag.

Jag och Keith firade på Toftaholm. Det är ett väldigt trevligt ställe som håller hög klass på mat och service. För min del var det första gången jag var där men definitivt inte sista. Fy sjutton vad gott vi åt och trevligt vi hade. Ett oväntat och kul inslag var att de arrangerade ett musikquiz för oss som satt på terassen. Vi kammade hem vinsten som bestod i en flaska cava. Den bjöd vi övriga gäster på som verkade uppskatta att få avnjuta några droppar bubbel.

Surdegsbröd, gazpacho och sallad till förrätt.

Hängmörad biff till Keith och cajunkryddad lax till mig.Min absoluta favorit bland desserter, créme brylé. Helt perfekt tillagad.

SM

SM har de senaste åren blivit en riktig folkfest med rejält med publik, vilket man inom cykel inte är bortskämd med. Det är få tävlingar som lockar fler än bara familjemedlemmarna. Det ställer också höga krav på arrangören vad gäller ”runt-i-kring” planering såsom parkering och matmöjligheter. Det tycker jag att vi lyckades bra med. Tre liljor som skötte matbitarna ställde upp fem tält med fyra olika alternativa fika/mat och ett stort tält att sitta i och äta.

Överlag har det varit superkul under själva SM. Det var många härliga stunder där man ser tävlingscyklisternas glädje. Det var många kämpainsatser att inspireras av, tex masterklassernas förmåga att hantera det hällregn som gjorde banan slirig. Det var oväntat att inslaget med stafetten skulle bli en sådan succé och det såg verkligen kul ut. Det var härligt att känna alla funktionärers engagemang och togetherness, som det kämpades med den manuella delen av tidtagarstrulet. Det var otroligt kul att få jobba ihop med och få lära känna Magda. 

Några bilder från SM.

13738167_511976305668236_5834202069405573441_oalex13710638_511976739001526_2011786770581100530_o.jpgaSMaxelaaaDSC_0780Bild: Joakim Norgren 

Bild: Joakim Norgren

Vardag och ett cykelpass. 

Ett tecken på att det börjar bli vardag igen är att jag har cyklat.

Cyklingen kände jag lite oro inför, nu var det nämligen över en vecka sedan jag cyklade och magen har växt sedan dess. Men det fungerade skapligt, i vilket fall var det skönt att komma ut en runda.

Däremot gjorde jag mitt sista löppass förra tisdagen. Jag fick ont (i bäckenet eller livmodern) redan efter två kilometer. För att ta mig runt rundan på 5 km fick jag ”bära upp” magen. Smärtorna kom plötsligt men, det klarnade varför när  barnmoskan förra veckan berättade att bebisen hade fixerat huvudet i bäckenet. Det kunde hon känna och jag ser att magen sjunkt och är i ett lägre läge nu.

Under SM-veckan har jag inte varit helt utan motion, telefonens stegräknare visade mellan 12 000-16 000 steg per dag. Men framförallt har det varit slitigt med för få timmar sömn. Det har varit en utmaning att hålla sig vaken efter middagen på jobbet. Keith, som sovit än mindre, sade imorse att han fortfarande känner sig som överkörd av ett tåg. Det är en del kvar att göra efter SM. Till sent i natt satt han tillsammans med Geir-Inge och sammanställde uci-poäng som  måste skickas in.

Väntans tider.

Det är en märklig känsla att inte kunna styra över när bebisen ska titta ut. När det än sker blir det en överraskning och jag kommer att känna mig oförberedd. Inför en cykeltävling tränar man ju specifikt och vet ungefär vad som väntar.

Sedan v.22 har vi fått frågor om vilken vagn vi ska ha. I v.32 började folk titta konstigt på oss när vi sade att vi inte hade vagn. Men nu så står det en vagn här hemma, ca 3 veckor före beräknat tycker jag känns i riktigt god tid. Vi jämförde inte speciellt mycket och tittade inte på vagnar i någon butik. Vi gick på referenser och skickade iväg syrran att hämta en som vi hittat på Blocket i Uppsala. Den ser väldigt ny och fin ut och det känns som ett klipp så här långt. Trots att jag ställt in mig på en helsvart blev det grått tyg och bruna läderdetaljer.

Självklart ska vi ha en löparvagn också.

Gravidselfie v.38

Allt har ett slut (även SM).

Nu är det måndag och alla svenska mästare i XCE, XCO och XCR är korade.

SM avslutades med att Tommy Prim, representant för scf, tackade oss arrangörer genom Geir-Inge, tävlingsledare och Keith, eventledare. DSC_0921Det är med blandade känslor som vi är på väg att lämna SM-projektet 2016 bakom oss.

Vi har sällan ställts inför en sådan prövning som det innebar att stå utan tidtagare och tidtagarutrustning dagen före allt skulle dra igång. Sveriges största mountainbike tävling och ett rekordår dessutom. För mig är det obegripligt att det faktiskt gick att reda ut, i synnerhet sprinten som är en komplicerad diciplin att sy ihop även med väl fungerande tidtagare med rätt utrustning.

Det har varit otroligt kämpigt men vi är glada för att vi lyckades ro allt i hamn. Vi är också tacksamma för att vi inte haft några riktigt allvarliga olyckor och incidenter med personskador.

Jag ska absolut blogga mer om SM. Vi hörs snart igen.

Lite allt möjligt men mest SM.

Bakom kulisserna.

Det är allt annat än lugnt så här dagarna före SM drar igång. Det mesta flyter på men visst knorras det lite här och var. Det hör nog till stora arrangemang.


Arenan har tagit form och fyra mattält är utställda, kravallstaket är uppe, pinnar för bandning är islagna, bandning är påbörjad, reklamskyltar börjar komma upp, pilning från anslutningsvägar är uppe, wi-fi är fixat, ljudet är under bearbetning och vi jobbar på med sociala medier och hemsida. 

Det sociala flödet och försnacket med åkarna är i princip jag som står för. Vi har fått stor hjälp med webben av Netmine, ett lokalt företag. 

Magdalena på Netmine är min stöttepelare och kommer att vara med mig (eller förresten jag med henne) i Netminetältet alla dagar under SM. Vi ska rapportera så gott vi hinner. 

Orka hela vägen

Keith är involverad i allt. Jag är höggravid och har väl troligtvis bara tre veckor kvar till födande av ett barn. Nu gäller det att bita ihop och orka ända in i mål, efter SM lär det bli lugnare. 

Samtidigt som vi är hårt belastade och längtar till det är över är det väldigt roligt och givande. 

Fö kommer vi ha mer eller mindre hela familjen involverade på ett eller annat sätt i år, det känns också jättekul. Värdefullt att de får och vill uppleva de galenheter vi tar oss an. 

Träning. 

För mig är det viktigt att hinna med ett litet träningspass och något litet bakande. Så det har jag prioriterat in. Kändes bättre när jag cyklade med svägerskan i lördags än passet innan. 

Sol med. Trevligt men ack så jobbigt för mig som rök på vätskebrist dagen efter. Helt utslagen i söndags. Det är märkligt vad känslig jag är. 


Älskar den här cykeln. Trek boone 9.

Mindre bra cykelpass.

Jag har precis varit och levererat en välkomstvepa till SM, ja ni såg den ju precis om ni läste förra inlägget. All sån design står jag för. Nu sitter jag på ett lugnt fik i en stor soffa och lunchar. Ensam. Jag gillar att luncha själv ibland och att få vara en stund ifred helt enkelt.

Men nu är jag ju inte helt själv, beben är med mig dygnet runt överallt. Det är häftigt. Idag vaknade vi (jag) supermycket för tidigt och jag gjorde flera försök att somna om men nej, det gick inte. Så himla onödigt när jag behöver all sömn jag kan få. 

Till slut tog jag tillvara på min tidiga morgon genom att stiga upp, dricka kaffe, äta en banan och sedan dra ut på en cykeltur. 

Cyklingen gick inte bra idag.

Idag var första gravidpasset som kändes besvärligt. Jag fick ont efter ca 13 km och det var ihållande så jag fick stanna och ta en paus. Det blev en fotopaus och det hjälpte, men när jag närmade mig hemmet smög besvären sig på igen. Vi får se om det var en engångsföreteelse eller om det kanske är så att även jag måste tänka till lite mer nu. Trots allt är det mindre än en månad till beräknat nu! 

Cyklade i och för sig på cx cykeln och jag sitter lite bättre för gravidmagen på mtbn. 

Det var på tiden att jag fick cykla i lite sol. Annars har det trista vädret varit envist och regnet har varit ett faktum var pass den senaste tiden.

Vecka 36!

Träning och annat.

Igårkväll.

Förutom att jag färgade ögonbrynen handlade jag bebiskläder, joggade 5 km, styrketränade 20 minuter och var med på en tidningsintervju inför SM som startar nästa vecka. Även Keith, Johan, Mattias och vår nystripade Skoda var med.

Löppass

Det gick förvånansvärt bra att springa. Med det menar jag att det kändes lätt, jag fick t.o.m hålla igen. Så snart jag ökar börjar det oftast kännas obehag kring livmodern, då blir det naturligt att sakta ner. 5.40 min/km och i nionde månaden. Helt galet, nu är vi i nionde månaden! Jag undrar när sista passet ska bli? 

Jag har fö fått låna en superbra bok ”Mammapraktika”som handlar om graviditeten. Den har jag haft stor nytta av och läst en hel del i. Där står bl.a om fördelarna med att träna under graviditeten. T.ex. vaggas bebisen till ro och blir sannolikt masserad av bukmusklernas sammandragningar och den ökade blodcirkulationen och syresättningen gynnar barnets tillväxt både psykiskt och fysiskt. Cykling är en träningsform som rekommenderas för att bäckenet hålls stabilt samtidigt som hjärta och lungor arbetar. 

Jag tänkte försöka att hinna med ett avbrott i arbetet med SM och komma ut en liten runda på hojen ikväll. Tänka sig, jag har två cyklar som är nytvättade. 

SM är nära

SM SM SM …

Nej egentligen är det nästintill ett brott att inte börja med VM. Två (två!) världsmästare i mountainbike är från Sverige. Juniorvärldsmästare Ida Jansson och U23 världsmästare Jenny Rissveds. Helt fantastiskt för mountainbikesverige.

Här i Värnamo jobbas det mot SM i mountainbike. Sista en och en halv veckan före det drar igång är listan oändligt lång över saker som behöver fixas.

Imorse filmade Fredric när Keith tog sig an XCE-banan. Filmen kan ni se här. Det blev ca två varv (2*800 m) cykling för Keith, vilket är det längsta cykelpasset sedan midsommarafton då det blev +1 varv på SM-banan. Cykling och träning för nöjes skull ligger långt ner på Keiths priolista. Däremot har han fått rejält med ”byggar/röjartimmar” och hänger nog av de flesta i kroppsarbete.

Skoda är med som huvudsponsorer till mtb SM tillsammans med Svenstigs Bil. Skoda gör en satsning på att synas i cykelsammanhang och sponsrar även Svenska cykelförbundet och har ett eget team som kör Vätternrundan.

IMG_5886IMG_5865FullSizeRender.jpg