Knäckebröd.


Det jag bakar allra mest är glutenfria knäckebröd. Alltid efter de ingredienser jag har i baklådan. 

För en plåt tar jag:

ca 1,5-2 dl frön (kokosflingor, sesamfrö, linfrö, solrosfrö)

Ca 2 dl glutenfria mjöl (kokos-, ris-, teff, majs-, durra-, mandel- eller bovetemjöl) blandar alltid. 

2 msk olja (kokos eller annan neutral olja)

Ca 1,75 dl kokhett vatten.

Rör ihop och låter degen svälla och svalans några minuter. Trycker ut på ett bakplåtspapper och lägger ett papper uppepå och kavlar ut.

Strör solrosfrö, pumpakärnor och flingsalt, lägger på bakplåtspapperet igen och trycker ner fröna. Tar bort pappret och skär med en pizzaskärare ut knäckebröd i lämplig storlek. 

Grädda mitt i ugnen ca 40 min på 155 grader, sedan på lägre värme tills de är tillräckligt hårda.





Morgoncykling. 

Det blev en bra start på den här dagen. 3 mil cykling på grus och stigar med avfärd 06.10 och hemkomst 7.50. Den sk Åminnerundan. Mötte Keith i dörren och vi bytte några ord om kvällens planer. Det är cykelskola och vi ska bjuda på glass, det blir jag som levererar 60 glassar. Ärofyllt uppdrag och säkert uppskattat. 

Loveli sov när jag kom hem så jag kunde spola av cykeln, torka av utemöblerna och fixa med lite annat helt ostört. Det går väldigt mycket snabbare att göra saker när man har två händer och hela hjärnan kan tänka på just det man gör. Efter det fick jag faktiskt väcka henne, vill inte att hon ska sova alltför länge om morgonen, 8,30 räcker gott. Det ger så mycket energi att gå upp och möta henne, allt som oftast vaknar hon med ett stort leende. Nästan alltid när vi är på språng möter hon människor med ett smile och väldigt ofta får hon ett tillbaka, det märks att människor blir påverkade och glada. Vi med.

Jag får tyvärr inte sova tillräckligt bra på nätterna, men om man bortser från det (hur gör man det förresten?) så gillar jag numer morgonträning. Det är så fantastiskt att möta en orörd dag, i synnerhet som idag när det är dimmigt från början och man ser solen bryta sig genom. Allt skvallrar om att en fin dag gryr.




Testar Uvex hjälmar och glasögon.

Jag har fått den äran att prova Uvex produkter. Det är spännande då jag aldrig tidigare har ägt något i just det märket. 

Det kom ett paket i fredags med två olika cykelglasögon och en racerhjälm och en mountainbikehjälm. 



Jag har redan testat och använt hjälmen som heter Uvex race 5. Den känns spontant sitta bra på huvudet, har många inställningsmöjligheter och är lätt (220g). En inställningsmöjlighet som jag uppskattar och som skiljer sig mot de tidigare hjälmar jag haft är att det går justera höjden på skalmarna vid öronen. 

Att hjälmen är snygg är givetvis en viktig parameter och att den ventilerar bra märkte jag i lördags när jag körde X-CUP i stekheta förhållanden. 


Glasögonen är Uvex Sportstyle 116 V har redan överträffat mina förväntningar. Detaljer som att näsvingen går att ställa in stegvis gillar jag, de sitter skönt och linsen som ändrar sig efter ljusförhållandena är riktigt bra. De är aldrig för mörka eller för ljusa vilket jag uppskattar särskilt mycket i skogen. Det hade gärna fått vara lite bredare/högre glas för min smak och form på ansiktet. Jag gillar stora glasögon.


X-CUP SMÅLAND 2a omg.

Igår var det X-CUP Småland med Gnosjö FK som värdar. Gnosjögänget med Peo i spets hade fixat till en riktigt rolig bana (som jag berättat om tidigare i veckan).

Michael och Miriam, som driver X-CUP Småland hade gjort jobbet med all administration, information och tidtagning. Tack för utmärkt arrangemang som håller hög klass. Det finns tom alltid möjlighet att följa alla åkare via internet live.

Vädergudarna gjorde vad de kunde för att hålla oss kokande. Fazen vad varmt. Det var ett par som blev överhettade. Jag körde med så tunna kläder som möjligt, öppnade upp tröjan i halsen och blötte ner huvudet före start men det hjälpte föga i hettan.

Keith och Loveli var på plats och minglade med cykelvänner och hejade på mig.

Loppet.

Det var förvisso en träningstävling och jag var (tyvärr) enda tjejen som ställde upp i damklassen. Men oavsett så kände jag av de  där ”nu-är-det-tävling-symptomen”. Jag visste att det skulle köras så att det värkte i ben och lungor och att det inombords skulle bli en kamp mellan plåga sig/ge upp tankar. Hårt arbete skapar alltid  blandade känslor och funderingar som det gäller att ta om hand och få på rätt spår.

Kroppen svarade faktiskt någorlunda vilket var den största behållningen för min del. Jag kunde ta i och cyklade med hög puls. Snitt på 88 % av maxpuls i 1 timme. Självklart påverkade värmen att pulsen steg men jag hade också en ”normal känsla”. Jag tycker iaf att det syns att jag tagit i på nedan bild.

img_0239

före

 

img_0243-1

efter

xcupstart.jpg

Jag var försiktig i starten och hamnade ganska långt bak. Omkörningsmöjligheterna var inte så många på den första halvan av varvet, men blev inte hindrad. Det bildades små grupper. Jag åkte både framför och bakom tre-fyra grabbar och kunde köra om de vid slutet av andra varvet och lyckade hålla undan hela tredje. Det brukar vara min styrka att jag håller hela vägen. Blev 9a i totalen. Mitt första varv blev snabbast, andra varvet 1 minut långsammare och sista varvet ytterligare 30 sekunder långsammare. Jag vart rejält krispig på slutet, särskilt i de brantaste backarna. Känns ändå bra att jag kunde motivera och plåga mig hela vägen in till mål. Tycker att jag gjorde vad jag kunde för dagen.

Avslutade med att cykla från Gnosjö och hem, ca 36 km. Benen var allt annat än pigga. Men hem kom jag.

18556512_10155389124618308_6732787439408868275_o

xcupkurva

Vardag med cykel o annat.

Vi har mycket på alla håll och kanter. SM projektet, träning, jobb, socialicerande, övriga cykelåtaganden såsom att vara ledare på friluftsfrämjandets cykelskola, guidningar, familj, firande av 50-åring och konfirmand och ikväll ska Keith hålla föredrag om cykelprojektet på Gnosjö bibliotek. Det gör han titt som tätt. Kul att det finns nyfikenhet kring vårt SM i MTB. Senaste föreläsningen var för  cykelfrämjandet, gången före det Rotary i Anderstorp. 

Välkommet med sol och värme.

Idag slog värmen till med dunder och brak. Det fick mig och Loveli att inte ha några måsten alls på dagen. Vi har ätit frukost på altanen i shorts och tisha, hälsat på hos hästarna, varit vid sjön och nu somnade Loveli som en stock. Hon ligger i sin vagn innanför dörren som står öppen och jag passar på att få lite sol på mig precis utanför. 

Före jag lade mig på soldäcket njöt jag av en kopp kaffe och ett proteinbröd. Jag kallar det så för jag tillsatte en hel del proteinpulver i degen. Där gjorde sig pulvret bra, bättre än i smoothies. 


Loveli tyckte det var spännande att vara vid vattnet. Hon såg badsugen ut.


Cykling med Bor-gänget

Det var ett tag sedan jag var med en onsdag i Bor. Men igår hände det. 

För övrigt blev det fyra (!) grupper. 

En nybörjargrupp, en med pappa och dotter i vagn, en mellan och en lite snabbare. Jag var med i den sist nämnda. Bolander satte ribban från start, det rök om grusvägarna. Första 35-40 minutrarna gick hårt, efter det lugnade vi ner tempot och körde stötvis hårt. Totalt 3 mil och 1,5 h. Mest stigar. Riktigt varmt och svettigt, ca 15 grader och fuktig luft. Bra stämning och kul kamratskap. Jag blir extra motiverad att ta i lite mer sådana pass. 

Jag har haft en rejäl svacka ett bra tag nu och inte känt minsta tecken på bättring. Men kanske igår. Jag tycker kroppen svarade lite och även återhämtade sig mellan varven. Hoppas, hoppas, hoppas… annars är jag orolig för att det beror på något annat. En brist på ngt i kroppen kanske?! 

Första långloppet

Jag har i vilket fall anmält mig till säsongens första långlopp. Det blir Cykelrallarn den 4 juni. Som det såg ut nu var det skralt med tjejer. Vore kul om det blir ytterligare damer i tävlingsklassen. Det är 62 km från punkt A-B och lätt tekniskt. 

Test av Gnosjö FKs X-CUP bana

18359314_10155367838368308_6195626076001806379_o.jpg

På lördag anordnas den 2a deltävlingen i X-CUP Småland. Denna omgång i samarbete med Gnosjö FK och banan går i det fina området kring Töllstorp. Omgivningarna lockar även till en skön skogspromenad och förutom mountainbikespåren finns ett utegym och en riktigt fin rullskidbana.

18423072_10155367851753308_6788610730068493926_o
Något för alla. 

Jag Keith och Loveli gjorde en utflykt i söndags till Gnosjö och vi hade turen att träffa på både Peo (banbyggare) och hans son Oscar samt Michael, Miriam (arrangörer av X-CUP) och Lotus. Ett perfekt gäng för att få guidning på kommande X-CUP. Jag cyklade ett varv och fick en känsla över hur banan är.

18489737_10155367842773308_9068056880711837821_o

Varvet är ca 5,2 km och spelets regler är att hinna så många varv som möjligt på 1 timme.

Banans svårighetsgrad för att ta sig runt skulle jag säga är tekniskt hyfsat lätt men krävande. Mycket handgrävd naturstig, den ena lilla uppförsbacken efter den andra långa stigningen och ett ojämnt stötigt underlag gör att det är riktigt svettigt. Lägg därtill mycket kurvor, det gäller att hantera sin hoj om man vill forcera snabbt. Man behöver inte fundera på A och B spår, det finns bara en väg och det är framåt. Vill man köra om gäller det att vara på hugget när tillfälle ges, stigpartierna är smala och grusvägarna korta. Banans andra del ger fler tillfällen till återhämtning och vätskepåfyllning än den första. Eller är det kanske då du som gillar långloppskänslan trycker till lite extra.

Gnosjös bana är riktigt kul, så ta tillfället att vara med. Mer info om X-CUP.

18489674_10155367845798308_89785558746498621_o

18518070_10155367841208308_7850055592819604946_o18423059_10155367845113308_2360711114288876765_o

18451622_10155367935113308_1226807121705086767_o

Det ständiga pusslandet i föräldralivet fungerar fint med en Thulevagn.

Bilder: Miriam Stilling

Premiär för mig på SM-banan.

Jag har faktiskt inte kört hela SM-banan förrän nu i helgen. När den byggdes var jag gravid med Loveli. Även om jag cyklade hela min graviditet höll jag inte till på stigar, det var uteslutande asfalt- och grusvägar. Direkt efter förlossningen (i höstas) cyklade jag inte heller på ojämnheter, sedan kom vintern och det är först nu jag cyklat mer tekniskt. Ja, sedan har det tagit ett tag för den nya delen att sätta sig också. Med nya delen menar jag de sträckorna som byggts för att ersätta den biten som tidigare kallades ”en och halvan”.

SM-banan i sin helhet har ett bra flow och är kuperad. Det är mycket naturstig, det är rötter, stenar, kurvor, berghällar och branta korta nedförs, ett par olika hopp och ett arenavarv med doserade kurvor, dropp, pumptrack, en lång men snäll stenkista och en brant uppförs.

Det finns några rejäla utmaningar s.k. A-spår och de alternativa B-spåren är snällare men tar längre tid. Jag gav mig inte i kast med någon utav A-spåren och fick hoppa av cykeln och gå vid ett svårt avsnitt.

Det är mycket kurvor och därmed tid att vinna på att kunna hantera sin cykel och behålla fart genom de partierna. Underlaget främjar en heldämpad cykel, jag skulle nästan våga påstå att alla kör varvet snabbare på en FS. Bra syreupptag och starka benmuskler är andra viktiga faktorer som spelar in. Man ska uppförs många gånger och det är många igångdrag och små knyck.

Sammanfattningsvis tycker jag SM-banan är väldigt rolig, lite läskig och rejält svettig.

Banan är i stort sett klar men, såklart kommer det göras justeringar. 





 

 

Föräldrarlivet. 

Bebis och föräldrarlivet har många sidor. De flesta underbara. Jag älskar att vara mamma. 

Därmed inte sagt att det är friktionsfritt eller en dans på rosor. Nätterna är kanske det jag allra helst skulle önska vore annorlunda. Det är fruktansvärt jobbigt att bli väckt tidigt på natten. På natten vill jag sova. Tidiga morgnar har jag inga problem med. I Kroatien hände det två nätter att Loveli sov till 5,30-6,30, det var härligt. Tyvärr var det andra faktorer som gjorde att jag sov dåligt ändå. Typ konkav säng, för hård kudde och värmen. Men allt besvär med vakna nätter väger upp fördelarna med att amma. 

Att vara mamma kräver enorm närvaro, många lyft, mycket bära och en stor skopa tålamod. Jag har märkt att ord som smidigt och snabbt  inte behöver användas så ofta längre. Även jag som tidsoptimist har så smått börjat inse att man inte gör sig klar på fem minuter numer. Att åka och handla och stanna till på biblioteket på vägen kan bli en mindre charterresa i planering. Det ska packas blöjor, servetter, mellanmål, sked, extra tröja ifall hon spyr eller klabbar, nappen, nallen, filten och eventuellt ska vagnen med. Då är det skönt att amma, slippa passa in varm mat, tider och kladdet. Dessutom en trygghet att hon får den näring som behövs.

Tålamodet kan få sig en turn, speciellt om kvällarna. Loveli är en pigg tjej, det är vi tacksamma för. Men hon har börjat göra revolt vid läggdags. Hon ska promt vara uppe, stå, klättra och babbla. Vill inte sova. Och när man tror att nu sover hon, rycker hon till får ny energi och fortsätter leken. Lägg därtill en spya som går genom täcke och lakan i renbäddat, träffar mig och henne själv… bädda om, duscha, ny pyjamas och ny läggningsprocedur… 

Vi har så kul tillsammans 

Den allra mesta av tiden har vi bara roligt. Upptäcker saker, upplever och utvecklas tillsammans. 

Det har också gett mig och Keith en ny dimension i vår relation. Enkom positivt. Även övriga familjemedlemmars relationer har påverkats i den riktningen. 

Vi lånade 12 böcker idag på bibblan, nu ska här läsas. 

Projekt. 

Kvällen har spenderats på SM-banan. Utan cykel för min del. Vi i marknadsgruppen, jag och Magda, har jobbat med ett SM-projekt och filmat. Det ska ni få se mer av så snart vi redigerat och fått klart materialet. 

Det var faktiskt så att vi hade tur med vädret. Till och med lite sol och ngt varmare än gårdagens 4 grader. Men efter några timmar ute frös jag , trots att jag var iklädd underställ, tjocktröja och vinterjacka, hur är det ens möjligt i maj? Såg framför mig hur skönt det skulle bli att duscha kokhett sådär olovligt länge… tills jag kom hem och insåg att jag blivit utelåst.

Men till helgen ska det bli varmare. Det ser vi fram emot. 

Borgen Arena ikväll. 

 


Längtar tillbaka.

Både jag, Keith och Loveli längtar tillbaka redan. Kroatien i våra hjärtan. Och till på köpet mina rötter. Jag kände mig hemma på ett trivsamt vis i Pirovac. För mig är storstad, trängsel och stress slöseri med tid och energi, livet i den lilla havsnära byn passade perfekt. Mina sinnen fylldes och tog in detaljer och skapade en stämning inom mig. Doften från bagerierna, smakerna, affärerna där man handlar bakom disk, tanterna med sjalar och krökta ryggar, glassen, traktorerna, tobaksdoften, cevapcicin, vinrankorna, kakorna, gästvänligheten, språket, gubbarna som sörplar kaffe på café i timmar, burek, kiosken som sålde tidningar, de lösdrivande hundarna, fikonträd, ljudet från syrsorna och mycket mer tog minnet tillbaka till tiden då vi var och hälsade på farmor och farfar i Kroatien. 




Det är en ynnerst att Loveli kan få ha med sig sin morfar på resorna. De är riktigt goda kompisar och verkar njuta i varandras sällskap.


Pappa verkade också trivas i gänget och kom snabbt in i gemenskapen. När jag tänker på det så var det ett tag sedan vi åkte på cykelresa tillsammans med vänner. Det är roligt att kunna vara en samling lika och olika människor som reser och tränar tillsammans. Vi skapade en harmonisk stämning i vår lägenhet och trivdes bra ihop med Pelle och Vilhelmina. Att Pelle plockade ur diskmaskinen och fixade frukost varje morgon var ingen som störde sig på. Det var givetvis väldigt tacksamt. Veckan var helt ”öppen” men ändå skapades vissa rutiner. Vi cyklade på förmiddagarna. Oftast handlade Johan färskt bröd om morgonen, Fredrik körde bussen, Keith läste kartan på rundorna, vår lägenhet fixade luncher och kokade kvällskaffet osv. 


Vi märker att Loveli tycker det är roligare och är med mer för var semester. Hon älskar att vara ute och upptäcka allt nytt naturen visar henne. Allt hon ser och får tag i vill hon ha i munnen så det gälller att vara med och ha uppsikt precis hela tiden. Helst vill hon träna på att stå och gå med vår hjälp. Hon vill att vi ska vara med och leka och läsa böcker men äter gärna själv. 

Den här resan fanns inga badmöjligheter för Loveli, det var synd. Dock tog jag mig mod till att bada i havet, 16 grader kallt. Friskt.


Hundar och katter har blivit väldigt spännande för Loveli. Den här hunden låg på samma ställe när vi började vår vandring som när vi kom tillbaka två timmar senare. Den var så still att loveli inte förstod att den var på riktigt.


Jag tog med pappa och Loveli på en längre vandring längs med havet och på de stigar vi cyklat på. Det gillades men efter det var han lättroad och nöjd med att ligga i solstolen.


Ja just det. Min fot… den är mycket bättre redan och jag går obehindrat. Skönt!

”Strunta i sista åket”

Ni vet när man skarvar på och bara har ca 2 km hem på sista dagens sista cykelrunda. Bara jag och Keith som ville upp till toppen på berget här vi bor. Jättefin uppförs i ett par kilometer, magisk utsikt.


En omöjlig nedförs på och över stenmurar. Knappt att vi redde ut att gå i cykelskor och med cyklarna, men det kändes rätt att ha hjälm. Jag klev utför ett stenparti, ca 40 cm ner och vred till foten, det gjorde så himla ont så plötsligt. Värken släppte och jag kunde ta mig ner. 


Etter det har dock värken stegrat och nu kan jag knappt stödja på foten. Känns helt ooptimalt att vara mamma och att ha en hemresa med allt vad det innebär med transportsträckor, packning osv. 

Eländes elände.

Jag kände mig inte helt kry när vi åkte, hade problem med magen de två första dagarna och har varit matt och orkeslös resterande del av resan. Så det har varit eländigt på det viset. 

Träningsmässigt har jag inte fått ut vad jag förväntade mig. Däremot har det varit bra teknisk träning och trevligt på många andra sätt. Men nu återstår dagar med vila och se vad det kan göra med foten och kroppen.

I övrigt en trevlig och teknisk runda idag. Vi hittade inte riktigt till det parti vi sökte men lyckades ta oss till en fin stig med en flera minuter lång nedförs, faktiskt dagens roligaste stråk att cykla. 

Vi har cyklat milvis på vassa stenar och jag är förvånad över att vi inte skurit sönder däck eller ens punkterat (bortsett från Pelles trippel första dagen). 



Känns trist att åka hem. Längtar inte alls. Nu har vi ingen mer resa bokad att se fram emot, men det går ju faktiskt göra något åt. 

9,30 mötte guiden upp vid vårt boende.

Vi har fö fått låna ett hus av en bekant till några i gruppen. Det är helt nybyggt och består av två våningar. Varje våning har ett gemensamt kök o vardagsrum samt en toalett och dusch i varje rum. Riktigt bra planerat för att kunna bo många tillsammans. 

Pappa, Loveli och Wilhelmina vaktade sedvanligt huset medan vi roade oss på hojarna. 

Rundan för dagen var tänkt att gå till Vodice, en stad 17 km från Privorac där vi bor. Initialt asfaltskörning för att nå målet så snabbt som möjligt, vilket var att köra en bana Keith sett ut på Strava. Grusvägar blandat med stigar i ca 17 km. Kalksten och löst grus har vi förstått är vanligt förekommande här. Superfina miljöer likaså. Mycket grönt och färgstarka växter som klänger ut ur murarna som ramar in många vägar. 


Strava är fantastiskt på så vis att man kan se och hitta vägar. Keith hade även sett ut en XCO-bana belägen i Vodice. Riktigt teknisk med spännande både upp och ner. 

Fö hade de arrangerat en Uci klassad tävling där för ett par år sedan. Dit var inte guiden så intresserad av att ta oss och vi förstod senare att det var för tekniskt för hans smak. Han vara tidigare landsvägscyklist men hade börjat med MTB och såg en affär i att kunna guida turister som vill cykla MTB. Där finns en hel industri att omsätta till skillnad från landsvägscyklingen som inte lockar lika många nya anhängare att prova. 

Jag vart glatt överraskad över hur mycket jag vågade och klarade att cykla på XCO-banan. Det var bara jag och Keith som tog hela varvet, övriga passade på att njuta av utsikten och miljöerna som var lika fina där.