Fredagsfys och fredgasmys. 

Fredagsfys.

Jag fick börja helgen med ett cykelpass tillsammans med Pelle. Imorgon är det Keiths tur, han har knåpat ihop lördagsrundan och de som ska med får det säkert trevligt. 

Jag och Pelle körde MTB-stigar i två timmar. Det hade torkat upp bra och oj vad roligt att vara tillbaka i skogen. Jag var ringrostig och behöver träna mig tekniskt men också styrkemässigt. Det är något helt annat för musklerna att köra över knicksigheter i skogen än att mala på asfalt. Pelle hade inte sin bästa dag, snarare tvärtom, kanske en av sina sämsta så jag behövde inte förta mig. 

Keith hade min MTB senast och idag när jag tog fram den var den inte direkt ren. Och det var 4 kg luft i däcken.



Fredagsmys.

Krönte fredagen med picknick.

Loveli gillar att vara ute, vilket gläder mig då jag känner detsamma. Den här veckan har vi lunchat utomhus två dagar.

Idag blev det korv med bröd vid Osuddens badplats ca 2 kilometer från oss. Lite blåsigt men ändå tur med vädret då det kom en hagelskur när vi var halvvägs hem.

Korvbröd direkt från frysen är ingen höjdare men konstigt nog smakar allt bra ute.

Det är ofta det enkla som är det goda.


Bra träningspass på cx cykeln. 

Äntligen dubbfritt. Och äntligen en ny sadelstolpe på Trek Boonen. Jag har suttit för lågt sedan jag köpte cykeln men nu är det slut på det. Det var en dröm att ha rätt sitthöjd på dagens runda. 

Jag passar på att skriva om ett bra pass. Det är inte jätteofta den där riktigt härliga känslan i kroppen infinner sig under ett träningspass i hård vind. Men idag så. 

Det kändes riktigt bra. Ansträngningsnivån var okey och tyckte inte det var så jobbigt muskulärt. Det var blåsigt men även motvinden var ok. Klart bästa passet på länge, på svensk mark ska tilläggas. Känns som en liten formtopp efter resan. Jag hade inte förväntat mig den redan men å andra sidan har jag inte varit lika sliten som jag brukar vara efter cykelsemestrande. 

Rundan blev ca 46 km och snittet 30 km/h från dörr-dörr. Alltså lite grusväg och uppvärmning inkluderat. Duggregn mot slutet men inte så att jag blev blöt och kall. 

Kvällen, och även morgonen, ägnades åt SM arbete i form av möten. Bra sådana, vi har mycket på gång och organisationen sätter sig. Roligt. 


Loveli skötte hemmet och bjöd farmor och kusinen på kanelbullar under tiden jag cyklade. 

Bakat mazariner med Loveli.

Mazarinens dag, hade jag inte hört talas om tidigare. Men det dök upp läskande bilder i mitt instaflöde, så jag testade att baka mazariner för första gången. 

Det är roligt att baka ihop med Loveli. Hon håller sig sysselsatt och tränar på motoriken med diverse olika köksverktyg.




Receptet hittar ni på mitt kök, länk här: 

Recept mazariner
Jag gjorde 20 st i små muffinsformar. Följde receptet bortsett från att jag hoppade över hallon. Nästa gång tar jag inte i bakpulver i fyllningen, de jäste som om det var muffins så jag skar bort topparna före jag bredde på glasyren. Tycker de blev godkända. 




Nej, Loveli får inte fika på mazariner. Men hon är snabb i nyporna och försöker alltid få ett smakprov. 

Summerar semestern.

Sol. Inga moln. I en hel vecka. Även om vi åkte till en solsäker ö var det inte självklart.


Jämfört med förra gången vi var på Gran Canaria för exakt fyra år sedan hade vi det betydligt varmare. Då cyklade vi med överdragskläder, denna gången var det så lite kläder som möjligt som gällde.

Loveli har aldrig upplevt sådan värme men det var inga problem. Hon var väldigt varm på nätterna och antagligen var det därför hon åt oftare. Vissa nätter 8-10 gånger. Då är det svårt att vara en utvilad mamma och cyklist, men såklart bra att Loveli reglerade sitt vätskebehov och mådde bra.

Att semestra med en liten baby ställer många krav och det var mycket att stå i. Samtidigt som det var fantastiskt kul att vara med världens häftigaste tjej utomlands. Loveli får mig att skratta varje dag och jag älskar att se hennes framsteg och upptäckarglädje. Det är inte bara mig hon får på bra humör, även andra som hon tar kontakt med bjuder oftast på ett par kärvänliga fraser och ett brett leende. Den här resan blev Loveli än mer förtjust i att bada, hon träffade Bamse, började prata mer, lade till med ett nytt sätt att skratta på och underhåll oss alla med sin härliga personlighet.

Det är mycket som är nytt för Loveli. Tex att sitta i gräset och plocka grässtrån.

Det är min far som tagit bilden och lyckats zooma in Bamse men missade Amanda.


Vi bodde på ett familjehotell med halvpension. Det fanns gott om nya frukter och smaker för Loveli, hon älskar att prova och visar tydligt vad som går hem. Banan är storfavorit, melon, gurka, avokado, potatis, kyckling, fisk, pizza, såser, naturell yoghurt m.m passar henne bra i smaken också. Gröt är fortfarande inte populärt. Vi vuxna blev rejält trötta på buffématen och bytte ut den ett par kvällar. Men i turistbyarna är det överlag inte lätt att hitta mat som bjuder på smaksensationer.

Jag och Keith har cyklat på Gran Canaria flera gånger. Några cykelrundor har vi hittat trivsamma matställen uppe i bergen eller på vägen ner. Ett av våra favoritstopp var en restaurang med utsikt ner över dalen i Santa Lucia. 

Den här resan gjorde vi inte ett enda stopp för fika eller ens en snabb kopp. Det  var tight med tid och för att kunna cykla så mycket som möjligt uteblev pauserna. För att hålla energinivån på passen varvade jag sk runekakor med banan och i flaskan vatten med High Five Zero. 

Det blev hög prioritetpå att komma hem till övriga familjemedlemmar. Vi har å andra sidan inte cyklat mer än tre-timmars rundor,  vanligtvis brukar vi ha ytterligare en eller ett par timmar till per dag, Keith brukade ha som mål att cykla minst 2000 hm/dag.

För att kunna cykla tillsammans fick vi hjälp med passning av Loveli. Kusin Amanda pysslade om henne varje cykelpass, ja morfar var också med på ett hörn. Självklart supervärdefullt, men det är inte utan att jag har känt mycket oro inför att lämna henne i andras händer. Det är så mycket som kan hända så lätt. Däremot kunde jag (tvingade mig) släppa det någorlunda när vi var ute på hojarna.

Pappa och Amanda fyllde år under resan. Deras högsta önskan var att slippa höra cykelsnack. Jag kan förstå dem. Faktum är att detta är ett typiskt beteende efter gemensamma träningspass: man är euforisk över hur kul man haft, man vill prata om rundan och hur det kändes där och där, det diskuteras ork, stigningar, snittlutningar, vind, man kollar stravasegment och planerar nästkommande dags runda. Men vi tänkte oss för och jag tror att vi lyckades bra.

Upptäckte den här goda coconut-drycken. Tittar ni nogsamt ser ni min racersko. Den har några år på nacken och jag måste nog investera i ett par nya för att känna mig lite mer ”up to date”

Totalt blev det ca 18 timmar cykling under dessa sex dagar, det är vi nöjda med.

img_6866

Det är ofta man blir fler cyklister i klungan. 

Keith hittar på ön. Det är mycket värt att slippa läsa kartan när man är ute. Rundorna har flutit, Keith hittar som om ön är hans andra hem. Bortsett från en dag när vi kom ner fel och förmodligen såg bortkomna ut, då stannade en inhemsk MTB åkare och erbjöd oss eskort bakom hans bil ut ur staden. Det är ett gästvänligt land för cyklister.

På tal om det har cykelturismen exploderat. När vi var här första gången hade Free Motion ett uthyrningsställe för cyklar, nu finns det sex. Elcyklarna verkade också blivit populära vilket jag kan förstå. Det ger fler möjlighet att upptäcka de fantastiska omgivningarna utanför turiststråken. Naturen och utsikten i bergen är fascinerande.

Måndag igen. För mig är det inte vardag, mammaledigheten gör det till fredag hela veckan. Vi har ägnat dagen till att baka mazariner då det är mazarinens dag och vi har även varit ute och joggat en timme i det fina vårvädret.

 

Sista cykelpasset på GC.

Det är alltid blandade känslor att göra det sista passet och sista dagen på semestern. Trist att behöva lämna semesterlivet och allt vad det innebär med värme, sol, bad, umgänge, träning mm men samtidigt är vardagen där och den är inte så tokig den heller. Efter sex dagar på  hojen är det skönt att ha minst en utan. Nu är det en lugnare träningsvecka runt hörnet med fokus på att hålla mig frisk och kunna tillgodogöra mig en superbra träningsvecka. 

Sista passet uppför bergen.

Vi hade rekordvarmt igår och uppe i bergen fläktade det inte mycket. Vi stannade i varenda liten by och fyllde på med vatten och vätska. Stigningen var ca 1200 hm, rundan ca 7 mil och lite över 3 h cykeltid. Jag gick på ca 70-80% av max uppför hela klättringen. Det kändes i kroppen att det fanns fem dagar cykel i bagaget. Lite stumt i början och lätt att dra på mjölksyra. Men glad för att ändå ha bra med ork hela passet. 

Idag är det hemresa. 


Så var det bara två apor kvar ….

Klassisk vilodagsrunda.

Den här ön är som jag berättat tidigare väldigt bergig. Det blir mycket och långa klättringar hur man än cyklar. Dock finns en sträcka utmed berget till en fin by, Mogan, som är mer av en böljande karaktär. Däremot måste man cykla samma väg dit som hem. 8 mil t/r. Ca 3 timmar.

Det blev en lugnare puls och jag passade mig för att gå för hårt. Jag ville verkligen att kroppen skulle få ett lugnare pass för att kunna ladda om för bergen idag. 

Det är tryckande värme och jag ammar. Det och hårda träningspass ledde till att jag led av vätskebrist i förregår och igår. Det avhjälptes med resorb, zero och mycket vatten. Nu är jag piggelin igen och en ny dag tar vid. Först cykling, sen familjeaktiviteter. 


Tuffaste passet hitintills på GC.

Fjärde cykelpasset, varmaste dagen och tuffaste stigningen. Jag fick bita ihop!

Jag fick bekänna färg. Jag såg rött och jag vart röd.


Dagens klättring gick uppför Pedro Alfonso (tror jag den heter). Jag har cyklat  den tidigare men det var så länge sedan att jag glömt hur tuff den är. Den är stygg på så vis att det är många och långa partier över 10%, uppemot 14% vilket är brant. Även tuffa stigningar har sina tjusningar. Det blir en härlig plåga på ett beroendeframkallande vis. 80-90% av maxpuls i 45 min. Stigningen var ca 1 h lång. Alla i gänget håller sitt tempo efter förutsättningar och mål som passar för stunden. 

Det är egentligen ingen stigning man kör med racer, för när man nått slutet övergår vägen i grus. Har man MTB går det fortsätta runt berget men vi tvingades vända ner och ta samma väg tillbaka. Där mitt i backen mötte vi ett gäng MTB cyklister från Kvänum.

Fjärde dagen på cykelresa innebär alltid trött kropp, slitna ben och allmänt påverkad av värme och träningsmängd för mig. Totalsumman av det brukar bli en slitsam dag på cykeln. Denna resan har vi inte cyklat riktigt så mycket och så långa pass som vi brukar, å andra sidan är jag inte i samma slag som tidigare då jag har en graviditet i bagaget. Men jag höll ihop dagen ut. Idag blir det lugnare men varmare. Det har blivit varmare för var dag och idag är det tryckande.



Härlig cykling och andra tråkigheter. 

När det gäller resor till solen är Gran Canaria mångas favorit. Här är gynnsamt väder och soligt året om. Även vi har valt resemålet delvis efter väderleken. Och hittills har vi haft bra väder för cykling, men lite för blåsigt för att ligga i solstolen tyvärr.

Cyklingen.

Cyklingen här är rejält utmanande eftersom det är så bergigt landskap. Rundorna är svåra att få kortare än tre timmar. Det har varit gränsen för vad vi kunnat vara ute i och med våra nya förutsättningar med en minimänniska i gänget. Men de två senaste dagarna har vi  ändå lyckats få till fina turer. Ca 3 h och ca 7 mil. Man kommer inte så långt här som hemma och det är för alla berg och höjdmeter som ska klättras. 

På ca 900 höjdmeter kan man kika ner och se vägen som man just tagit sig uppför. Det är speciellt härligt att cykla genom serporna som gör att uppförs cyklingen blir lagom brant. Allt är relativt och lutningen skiftar en hel del, mellan 3-12 grader. Ön har en spektakulär natur med sina 32 skyddade naturområden. Växtlighet och vägar är nästan aldrig lika och ofta förekommer stenar av vulkaniskt ursprung. 


Andra dagens runda bar det av till San Bartolome, beläget ca 950 m ö h och ca 2,7 mil från vårt boende. Efter man tagit sig upp var det lika långt utför och sista milen gick utmed havet. Den milen tror jag inte vi var under 50 km/h vid något tillfälle och det berodde enbart på den starka medvinden. Alltså inte på våra trötta ben. 


Idag började vi rundan åt samma håll som vi avslutade gårdagen. I rejäl motvind och vi var knappt över 20 km/h. När vi lämnat den motvindskörningen gick vi på dagens klättring till Santa Lucia, jag vet inte riktigt hur lång den är men det tog nog ca 50 minuter upp. Lagom varmt, minimalt med trafik och underbara serpor i ett jämt högt tempo. Nästan så jag fick nypa mig i armen för att inse att det var på riktigt. Har ju fått bilder från Värnamo och sett hur mycket snö som kommit, hoppas innerligt att den smält bort tills vi kommer hem på fredag. 

Och det tråkigaste till sist. Vi bor på ett hotell med halvpension. Det inkluderar kvällsmat i form av buffé. Jag är en antibuffemänniska. Det finns många anledningar till det men framförallt är det rädslan att bli matförgiftad. Och denna gången drabbade det pappa. Stackarn har varit helt utslagen i ett helt dygn. Hoppas innerligt att han ska repa sig så att han kan vara med oss. En veckas semester går ju så fort och då hinner man inte vara sjuk. 

Resan höll på att bli inställd.

Som vi hade längtat. Efter semester. Jag och Keith har inte haft den där riktiga semestern med bokad resa, värme och cykel på flera år. Det har hela tiden kommit något emellan. Jobbbyten, min olycka och graviditeten. Men nu skulle vi äntligen få till en cykelresa. 

Loveli har blivit sex månader och har fått de två omgångar vaccin som man blir rekommenderad att ge före utlandsvistelse. Vi hade fått med oss morfar, farbror Niklas och kusin Amanda också. Det är tack vare Amanda o morfar som vi har möjlighet att cykla gemensamt. Grymt.

Resan höll på att bli inställd.

Kvällen före take off kl 21.45 när Keith plockade fram sitt pass insåg han att giltighets datumet passerat. 

Planet vi hade bokat skulle lyfta 9 i Jönköping. 

Polisen på Landvetter var det närmsta alternativet för att kunna göra ett nytt tillfälligt pass. Problemet var att de stängde 22 och öppnade inte förrän 7. Så i verkligheten skulle det vara helt kört för Keith att kunna få ett pass före avgången. Men eftersom han löste ett SM i MTB där tidtagarna hoppade av dagen före första start så löste han även detta. 

Det var bara att packa Caddyn med sovsäck, bege sig till Landvetter för att övernatta, stå ute i regn och vänta på att första polis skulle anlända till jobbet och övertala denna att göra en insats för honom. Så blev det. Samtidigt fick jag checka in hans bagage, vädja till inchecket att han ev skulle bli väldigt sen. Allt gick i lås och tack vare tillmötesgående människor på sina arbetsplatser därute kunde vi åka på vår efterlängtade semester. 

Jo, vi hade en reservplan. Keith bokade även en flygstol ner dagen efter. Men den stolen blev som tur var tom. 

Flygturen ner hit tog 6 h 15 min och det var faktiskt lite drygt och i längsta laget om man är vuxen. Loveli tyckte det var toppen att få vara med och i sin mammas och pappas famn så länge. 

Vi bor precis vid havet och har 20 meter till strandpromenaden.

Gran Canaria

Första cykelpasset avklarat och nu kan man officiellt säga att vi är på cykelresa. Det är en kombinerad cykel och familjeresa. Första cykelpasset började med en solskenstur. Precis så som vi längtat efter, att få cykla i värme i kort-kort. 

Vi började med en gemensam frukost för att sedan pinna iväg och hämta hyrcyklarna. Det var en bit att gå och vi letade en bra stund före vi bestämde oss för att ta taxi. Det blev en billig taxiresa då det visade sig att vi var 500 meter ifrån. Tre Cannondale Supersix stod på rad och väntade på oss. 

Hem för att amma, byta om och fylla vattenflaskorna. Sedan cyklade iväg på premiärturen som blev den”klassiska” kortrundan runt dammen. Den är bra om man inte har tänkt vara ute länge och eller om man inte vill cykla så där långt uppför. En stigning med serpor på ca 3 km. Det var härligt. Jag gillar det där med att ligga i ett jämt tempo och trampa på upp i bergen. Det är tjusningen att ta sig upp över bergskammarna medan jag har respekt och tycker att det är mindre tjusning i nedförslöporna som följer. 



Vi körde runt Maspalomas före vi rundade av och cyklade hem för att luncha ihop med pappa, Loveli och Amanda. En sån där god semesterlunch med ljust bröd, ost, tomater, nutella, kaffe, öl och vin i solen. 

Cykelshopping, fartpass och resfeber. 

    • I tisdags gjorde vi en utflykt till Borås för att handla på Henrikssons cykel. Jag slog till på ett par rosa handlebars och en ny sadelstolpe. Jag har suttit för lågt på min Trek Boone men nu ska det bli ändring på det. Om jag får till sittställningen räknar jag med att prestera aningen bättre. Pelle, min sparringpartner, behöver inte känna sig orolig jag har en bit kvar före jag hänger av honom.
    • Igår eftermiddag körde jag ett av mina favoritpass, fartpass. Ett hårt pass. Jan och Pelle var med, den sist nämda var som vanligt starkast. Jag hade min heldämpade tävlings MTB, Jan sin CX och Pelle sin helstela 9 kgs MTB. Efter passet var benen trötta men det kändes ändå bra. Jag har en bit kvar till min ”vanliga” nivå men känner absolut att jag är på rätt väg. Januari och februari summerar jag som bra träningsmånader. Kanonträning igår även om det var slitsamt och kallt med 4 grader och regn. 6 mil och snitt på 28 trots att vi cyklade en del blöta tungrullade grusvägar där farten ibland var under 20km/h. Jag kan för övrigt bjuda på min snittpuls som var 137 och toppnoteringen 155 (min max är 179).
    • Idag är det halvt stressigt då vi flyger till GC tidigt imorgon. Jag har lite resfeber. Det är inte helt avslappnat att åka på första utomlandsresan med Loveli. Lägg därtill att jag är flygrädd, det är sedan gammalt. Men väl på plats tror jag att vi kommer kunna njuta och ha det gött!
    • Fick ett par nya löpskor med posten. Letar efter ett par att trivas i. Får se hur dessa funkar. Nike air zoom strukturer 20, en stabil sko för pronation. 275 g. Kanske är droppet i mesta laget, 10 mm.

Media och kommunikationsarbetet med SM är igång.

Vi hade så roligt och fann varandra när vi jobbade ihop på SM 2016. Jag och Magda alltså. Det är delvis tack vare att hennes arbetsgivare Netmine är med och engagerar sig och sponsrar SM-arrangemanget och delvis bjuder hon till idéellt. 

Det närmar sig med stormsteg.

SM -Sverige mästerskapen i mountainbike avgörs i Värnamo på Borgen Arena 20-23 juli. För övrigt superkul att Värnamo fått förtroendet att arrangera även detta år. 

Vårt (Magdas och mitt) arbete innefattar till största delen media och kommunikationsbiten. 

Inför och även under tävlingsdagarna kommer vi att jobba med informationsflödet i MTB SMs mediekanaler såsom Instagram, Facebook och hemsidan.

Vill du vara med?

Vi tar tacksamt emot din hjälp eller input om du vill bidra. Kanske är du en hyfsad fotograf, en fena på film eller älskar att skriva texter?! Hör av dig till mig i så fall sandrasalinger@hotmail.com. Det är hur kul som helst att vara en del av Värnamos MTB SM, så tveka inte om du funderar. 

Tre Liljor som mötesplats.

2016 var Tre Liljor med och skötte matserveringen på Borgen Arena under SM dagarna vilket de gör 2017 också. Tre Liljor erbjuder även boende på hotellet till bra priser under SM dagarna. Det kommer förresten att finnas prisvärda paketerbjudande under hela våren för er som vill komma och testa banorna på Borgen Arena samt stanna över natt. 

SM organisationen får förmånen att använda Tre Liljor som mötesplats för funktionärsträffar, samabetspartnerträffar eller som idag när jag och Magda träffades och planerade. Vi hade även möte med Värnamo kommuns destinationsutvecklare. För oss är det av värde att SM blir ett känt arrangemang och en del i Värnamo kommuns arbete i att sätta Värnamo på kartan. Samtidigt som banorna är byggda för att lämna fotavtryck och kunna utnyttjas av alla invånare i all framtid. 

Arbetsgrupppen