Första tiden är nu.

Det är svårt att sätta ord på hur det känns att ha en baby ihop med en annan människa. Jag kan inte ens försöka beskriva känslan…

Just nu har mörkret fallit och vi hamnade i soffan. Jag är helt slut efter förlossningen och de första dagarna som förälder vilka har varit väldigt intensiva. Inte bara med det faktum att sömnkontot är på minus. Allt annat som är nytt och lägg därtill ett underliv som gjort sin värsta resa genom tiderna.

Men det är så spännande och roligt. Jag ser verkligen fram emot den kommande perioden som initialt kommer att fyllas med barnvagnspromenader och gos. 

Allt känns lika delar naturligt som världsfrånvänt, lika magiskt som skrämmande och att vakna upp med den där minipersonen bredvid sig om morgonen är lika självklart som konstigt. 

Det känns som att vi vill ta vara på varje minut och helst stanna tiden som aldrig kommer igen. 

Idag tog vi premiärturen med vagnen.

Ännu mer väntan. 

Väntar och väntar.

Det finns turligt mycket idrott att följa. F.n tittar vi på OS i triathlon där vår svenska stjärna Lisa Norden ligger med bra. 

Ultravasan avgjordes i förmiddags, Kalmar triathlon pågår och snart startar damernas MTB som vi tyvärr inte kan se. Givetvis hejar vi och håller på vår svenska stjärna Jenny Rissveds.

Jag, som fortfarande känner mig som en hästtjej inne i hjärtat, följde med stor spänning Peder Fredriksson som red hem ett OS silver igår. Fotbollen somnade jag däremot ifrån. 

Det börjar bli drygt att vänta men, är inställd på att det kommer ta några dagar till före den lille tittar ut. 

Tog ett varv på cykeln.

Kunde inte låta bli att ta ett varv på vår MTB bana. Ca 15 minuter cykling var roligt. Efter det gav jag cykeln lite vård i form av en snabbtvätt. Det lär ju ta ett par veckor (någon månad) tills nästa pass kan genomföras. Det där med att komma igång med träning efter graviditeten har jag väldigt dålig koll på. Det beror ju mycket på vilken förlossning jag tvingas genomgå såklart. Det återstår att se helt enkelt. 

Bra dag. 

Nu väntar jag på en (sista?) undersökning på förlossningen. Ctg, blodprov, blodtryck, urinprov ev ultraljud och hinnsvepning mm. Tar ca 2-3 h var gång. Idag är det nog mycket att göra då de är försenade och jag är förpassad att vänta utanför. 

Bra dag, cykelskola och umgänge.

Igår var den bästa dagen på länge. Jag mådde ganska likt som jag är van att må. Otroligt skönt. Jag gjorde t.o.m några gymövningar, så idag är jag hörligt stel i kroppen. 

Förutom det var det starten på höstens cykelskola. Jag och Keith har en ledarplats ihop. Troligtvis kommer det vara mest han som leder gruppen. Intresset för cykelskolan är fortsatt jättestort. Vi har fått tag på ytterligare ledare och kunnat utöka platserna från 30 barn till 50, vilket är roligt. Men vi har kö, primära problem kanske men visst är drömmen att alla som vill prova på att gå i cykelskola ska få den möjligheten. 

Jag mötte upp några vänner och deras barn i Borgen. De cyklade, lekte och hade roligt tills cykelskolan var klar och Keith var redo att tända grillen. Det blev korv, fika och kaffe tills kylan och klockan tog över. Det är något speciellt med utestunder tillsammans. 

En dag i mitt väntande liv.

Först en kort promenad för att palla plommon. Shi fick jag! Alla fina var plockade och kvar var bara de insektsätna. Frukost innehållande en nyponpulver-smoothie och äggmacka.

Jobbet en halv dag.

Fyndade bl.a. en ny stekpanna på Åhléns och efter det en salladslunch på ett café och samtidigt sms konversation med min mamma.

Hem och sova på soffan. Äta nötkolapaj (som jag bakade igår). Fixa i hemmet, promenera och lyssna till en intressant podd med Sveriges mest hälsofrämjande chef. Skicka in en text till en cykelblogg. Vila och samtala med Keith, äta en fralla, åka till Borgen där Keith cyklade medan jag tog en kort promenad och handlade. Hem och baka en ny sortens kaka med dumle i. Nu surfa i soffan med Keith.

Ur form och väntande.

Jag är ur form. Med tanke på hur lite jag tränat under en lång period och att jag senaste två veckorna har mått ganska dåligt till och från så vet jag att det är så. Dessutom kommer jag inom kort genomgå en förlossning och mest troligt blir det ingen träning veckan efter den heller. Jag ser dock fram emot att få komma tillbaka och börja träna med resultat i sikte igen.

En sådan här Cykelvasandag med egen damstart suger det även lite i tävlingstarmen. Eller ganska mycket skulle jag nog säga. Jag har faktiskt aldrig kört Cykelvasan på en 29″, så länge sedan är det alltså jag tävlade just det loppet. Det med anledning av tvaren och den olycka jag var med om.

Jag hade åkt (cyklat) på min fullgung trots att man kan tycka att Cykelvasan är lätt tekniskt. Mig veterligen var det stötigt långa bitar. Då ser jag fördelar med att kunna sitta och trampa istället för att behöva stå.

När är det dags?

Nu är jag precis en vecka över tiden för beräknad förlossning. Vi väntar med spänning på nedkomst och idag när jag var på undersökning/kontroll tyckte barnmorskan att jag har gott om tid på mig för att det ska sätta igång av sig självt. Nästa lördag sätts jag igång med ”startkablar”, det kan dock ta upp till tre dygn. Vi får se vad som händer helt enkelt. Men nu när jag inte är fullt så pigg så det vore tacksamt om hon vill komma ut asap.

Snart på invigning

Ikväll ska vi på invigningsfest här i Helmershus. Tydligen har Värnamo Moppers rustat upp en gammal byggnad till klubblokal. Det passar oss perfekt som lördagsaktivitet att få bekanta oss med våra nya grannar (på landet) Värnamo Moppers.

Om man googlar gravidbilder är detta med att forma händerna till ett hjärta på magen nog den vanligaste bilden.

Cykelfamiljen på besök. 

Vi har fått finbesök här. Brorsan och Amanda kom hit igårkväll efter att ha spenderat dagen på Isaberg. De älskar att dundra runt på Keiths MTB-leder. Brorsan körde strava (läs jagade mina) och som tur var kunde jag pusta ut på kvällen (där var ni med på att jag hade mer tur med mina tider). 

De på Helmershus MTB-bana och jag sålde en cykel.

Som sagt, jag har fått en cykeltokig familj. Så på kvällen när Keith var cykelsugen blev det Amanda och Niklas andra pass och några varv på hemmabanan. Under tiden de roade sig sålde jag ytterligare en cx cykel. Skönt att ha avyttrat ytterligare en hoj från stallet. 

I övrigt väntar vi såklart fortsatt på att dagen D ska bli. Tiden går sakta när man väntar och längtar och det är många tankar som far genom huvudet. Jag tycker också att magen har växt en hel del det sista så nu är det lite tungt. 

I väntans tider gör vi inga längre utflykter utan vi håller oss till närområdet. Ikväll fick det bli en fika i Bor. Före fikan tog familjen en MTB tur. Jag gillar Amandas orangea cykel. 

Snopet att det inte blev nåt den 6e.

Jag har knappt föreställt mig att det inte skulle bli barnafödande på beräknad dag den 6e augusti. Mentalt var det lite snopet att vi passerade utan förlossning. Föreställ er att man helt plötsligt flyttade på Cykelvasan till framtiden på obestämd tid. 

– Cykelvasan är framflyttad, starten går senast om två veckor men vi vet inte när eller hur. Eventuellt får ni cykla baklänges, springa med cyklarna eller kör vi som planerat framlänges. Däremot blir det först över mållinjen som vinner. 

Inte för att man har så mycket att välja på, det är bara att vänta och vänta. Och det enda man vet säkert är att man väntar på en utmaning av rang. Läskigt. Men man vet samtidigt att man väntar på att få träffa skatten som grott i magen under nio månader! Det känns väldigt spännande. 

Kom ut nu. 

Lördagscykling i Helmershus.

I onsdags på fikat i Bor frågade Per om Keith kunde guida en runda i Helmershus. Eftersom det diskuterades om jag skulle bli igångsatt (när man på konstgjord väg sätter igång en förlossning) avvaktade vi med svaret. Jag mådde mycket bättre i fredags, delar av mina värden var bättre och när man uteslöt havandeskapsförgiftning fanns det ingen anledning att bli igångsatt. 

Därför bjöd vi in till cykling och korvgrillning. 

Vi blev ett helt gäng 

Keith guidade grusvägar i ca två timmar. Sedan var det saft i vår trädgård samtidigt som fler anslöt för att vara med och cykla på Helmershus MTB-bana någon timme. Den är tacksam på det viset att även barn kan ta sig runt och ha roligt. Så vi planerar faktiskt för att bjuda in cykelskolan att lägga en av träningarna här. 

Vi blev över 20 pers som grillade korv, drack kaffe och åt av det hembakta. Det var väldigt mysigt och socialt. Alltid lika kul när vi träffas ett gäng för att träna, prata cykel och erfarenheter. Jag känner mig enormt sugen på att cykla under normala förutsättningar. Att vara höggravid och t.o.m på övertid för beräknad förlossning gör dock cykelsuget minimalt. 

MTB banan i Helmershus i toppskick, kom och cykla imorgon kl 10!

Keith har som väntat blivit rastlös efter SM projektet. Bra för vår skog och MTB-bana som fått många timmar kärlek med röjsåg och motorsåg under ett par veckor. Men det har även cyklats några varv. Banan är ca 2 km och tar 7-10 minuter. Det kan bli bra intervallträning för oss -en kör och en vaktar barnvagnen och vice versa. Det får nog bli ett stravasegment. 

Gemensam cykling från Helmershus

Imorgon lördag 6 augusti kl 10. 

2 h grusväg och sedan en stund på Helmershus MTB bana.

Avslutas med korvgrillning, kaffe och kaka i vår trädgård.

Alla välkomna! 

Nu får det snart vara dax.

Jag har knappt velat dricka hallontet brorsan köpte till oss. Enligt myten ska man dricka hallonte för att få igång förlossningen. Vi har inte varit redo tidigare men nu tänker jag knappt på annat än att jag vill få ”det gjort”.  Det kan jag säga nu när vi vet att hon växt till sig i magen och eftersom jag mår dåligt och är väldigt begränsad med vad jag orkar. Det har varit lite olika bud på varför jag mår dåligt så det låter jag vara osagt. Enligt beräkningar av sjukvården är det imorgon hon ska titta ut, enligt Keiths kalkyler ska det gå några dagar till och enligt statistiken går 75% av förstföderskorna över några dagar. 

Hallonte

Snart cyklar hela familjen.

För bara ett par år sedan var det bara jag och Keith som hade fattat att cykling är livet. I familjen alltså. Idag är vi nästan en cykelfamilj.

Syrran, hennes sambo, hans dotter, min systerson, vår brorsa, hans dotter, Keiths syrra och nu senast Keiths äldsta son. Han och en kompis tänkte i söndags ”hur svårt kan det vara att cykla SM-banan”, enligt de själva gick det bra bortsett från några skrapsår. Igår tog de sig an Helmershus MTB-bana med Keith som guide. Förutom att de stod på huvudet efter att ha gett sig på ett hopp så var det mycket skratt och de verkade gilla att cykla mountainbike.

Jag promenerade banan och kollade med avund på. Det ska bli häftigt att kunna cykla mtb snart igen.