Gummiloppet 2013.

Jag har varit mycket tävlingssugen den senaste tiden och när det slog mig att jag faktiskt hade den möjligheten att tävla i ”Gummiloppet” blev jag en gnutta upprymd och glad. Samtidigt förväntansfull och nyfiken på vad jag skulle klara att prestera trots mina ynka fyra veckor med löpträning.

För den som inte har hört talas om Gummiloppet är det en återkommande sk Brödrosttävling (löpning) som startar i Horda och avgörs i Rydaholm. Ca 8 km asfalt. Över 200 deltagare. 120kr+50 kr i anm.avgift. Namnet torde ha en koppling med att man startar vid gummifabriken. Fö är Alice Bah och Stefan Ingvarsson från Horda. Rydaholm är nog mest känt för att ha många rika invånare efter Postkodmiljonärbesöket förra vintern.

Jag gillar små lokala tävlingar, man får tävlingsmomentet, planering och tankar före start, nummerlapp, max insats och trevligt minglade bland likasinnade. Dessutom slipper man en lång resa och behöver inte offra hela sin lediga dag.

Målet var att vinna
Eftersom jag för en och en halv vecka sedan klarade 5 km på 20 min hade jag tankar om att kunna hålla 4.10 tempo i 8 km om det visade sig att jag hade en bra dag. Jag visste inte alls vad det skulle kunna räcka till i en mindre tävling -helst ville jag vinna.

Men när jag vid min efteranmälan läste Josefin Ambjörnssons namn i startlistan fick jag revidera vinsttankarna då hon är en hårt satsande elitlöperska som säkert förbrukar ett par löparskor i månaden. Jag ville iallafall minst nå pallen (det utan att känna igen någon av de övriga i damtävlingsklassen).

Loppet
Starten gick hastigt utan nedräkning, vilket jag inte var förberedd på, och hamnade ungefär som sjätte tjej fipplandes med min runkeeper i iphonen. Jag sprang ikapp tjejen som låg tvåa och lade mig tätt bakom för att slippa ta vind. Det blåste motvind och lite kraft kan man nog bespara även i löpning. I cykling är det helt avgörande att ligga i lä.
Jag låg kvar precis i ryggen (på rulle i cykelspråk) och hörde att vi höll 3,57 min på första km. Efter det steg det några höjdmeter och tempot sänktes till ungefär 4.20. Jag fick verkligen kämpa för varje meter och nöjde mig med att kunna gå med. Om det hade varit fem kilometer hade jag ändå testat att göra ett ryck, men 8 km är långt med den minimala mängd löpträning (ca 12 pass och under 10 mil) som jag faktiskt har. Dock var pallen inom räckhåll eftersom jag låg stadigt bakom andra tjejen. Tills jag hörde hur någon närmade sig bakom…

Det var surt att en tjej kom ikapp oss efter ca 4a km. Jag hänge i svansen bakom de till 6 km, men där fick jag släppa lucka och blev några hundra meter efter. Lyckades hålla hyfsat flyt till 7e km, men sista km blev benen, hjärnan och kroppen rejält fikasugna och jag tvingades sänka farten till ca 4.35 tempo. Jag trodde aldrig att mållinjen skulle dyka upp.

Enligt min runkeeper har jag sprungit på ca 35 min, ca 4.20 i snittfart, resultatlistan har jag inte sett till ännu.

Vann i damernas gjorde Josefine A. Och i herrarnas tävling vann Oscar (som gjort milen under 31min i år) trots en fel springning. Det var en bragd att springa fel på det rakaste loppet i Sverige.

Stort tack Rydaholm IF som arrangerade denna trevliga tävling.
Men ett stort minus för att vår dator fick virus när vi gick in på hemsidan.

Trots att de sprang ifrån mig vid 6 km var de mycket trevliga och efter loppet tackade jag för daghjälpen!

20131005-231914.jpg
Efter loppet åkte jag till Stationsfiket i Bor och tog takeaway frallor och missade prisutdelningen som även fyran skulle fått vara med på.

20131005-234516.jpg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s