Det går inte riktigt vår väg…

Morris och jag

Morris och jag

Vi tycker inte synd om oss men vi tycker det är trist. Både jag och Morris har problem med ryggen. Konstigt att det kom samtidigt. Morris fick helt plötsligt jätteont (han kunde inte röra sig) och var tvungen att åka akut till sjukhuset i Jönköping. Han har haft något liknande en gång tidigare och egentligen skulle man behöva operera enligt veterinären men eftersom han har hjärtflimmer tror man inte att han klarar att bli sövd och ingreppet. Det har varit himla oroligt att gå omkring och hoppas på att den medicinering han fått ska hjälpa, han är vår lille prins som har levt och bott med oss i 11 år! Vi trodde själva aldrig att en hund kan bli så mycket människa, så personlig och så självklar i familjen.

Bortsett från att han inte riktigt tål medicinen har han blivit mycket bättre. Vi snackar med honom om att man måste kämpa även när det är som värst och det har han inga problem med.

Själv har jag också problem med nedre delen av ryggen och sätesmusklerna. Det är spänt och smärtar, vilket jag tycker borde ha gett med sig. Kanske så att jag får uppsöka sjukhuset hur ogärna jag än vill. I och med detta har jag inte kunnat träna som vanligt. Jag har också varit trött och lite hängig, som att kroppen vill bli sjuk men det bryter inte ut.

Keith har mycket att stå i på jobbet och  jobbar mycket… med allt vad det innebär i tidsbrist för annat kul som man försakar.

Det vardagliga ekorrhjulet snurrar inte på. Vi är i orytm. Det är naturligtvis kämpigt!

Små saker som gör det.
Jag tycker det var otroligt kul och upplyftande att cykla och fika tillsammans i lördags. Och just då kändes det som att kroppen var lite piggare och svarade lite bättre…
På kvällen var vi ett gäng om åtta cyklister och ickecyklister som for till Jönköping och åt god mat och gick på bio. Vi såg på ”Hallå, Hallå” och visst var den lite seg ibland men den var fin.Den speglade många situationer som vi ofta hamnar i och också tar oss ur om vi själva agerar. Man måste påminna sig även om de enklaste små sakerna och uppskatta det man har.

Jag har också låtit mig inspireras och glädjas med de svenska framgångarna i skidor i OS. Många fina insatser och ett par (C. Kalla och M. Hellner) riktiga rysare att titta på. Jag älskar konditionsidrott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s