Veteran SM i Värnamo och en tillbakablick.

Det har varit cykeltävlingar i Värnamo i helgen. Eftersom de hade SM status bör de såklart nämnas i min cykelblogg. Det var veteran SM som avgjordes och rapport om vilka mästare som kröntes i respektive åldersklass kan ni se på http://www.skanecykel.se/Sida.aspx?id=78

Vi tog bilen in till stan och letade upp en plats, på den platta 16 km långa banan, där vi kunde få se de tävlande. Herr40 var först ut och vi kom lagom till sista varvet. Inom loppet av 30 sekunder var den samlade klungan förbi och showen var således över. Ca 10 min senare susade Herr30 förbi, där fanns en utbrytargrupp om tre som hade ett försprång på ca 30-40 sek ner till den annars samlade klungan.

Mer spännande blev det inte för oss i publiken.

20140810-181433-65673948.jpg

Vi körde vidare och stötte på ett par gamla cykelkompisar som var flaggvakter. Det var ca 1,5 år sedan vi tränade och hade kul ihop på racercyklarna. Det var på den tiden när Team High Chaparrals togethernessanda låg som en tät dimma bland stans cyklister. Då fick vi också till ett och annat bra och roligt Vätternrunt.

Vår bästa tid runt Vättern var 2011: 7 h 38 min. Men högsta snittfarten hade vi 2013: 39,5 km/h. Oturligt vurpade två i teamet och vi inväntade ambulans och hade därför ett stopp på ca 45-50 minuter så sluttiden blev 8 h 15 min.

20140810-181536-65736394.jpgKeiths cykeldator en bit efter efter målet på Vätternrunt förra året. Det var en av mina starkare dagar, jag behövde inte stå över en enda förning under de 30 milen. Härlig känsla men jag blev lite sliten och hann inte riktigt återhämta mig till SM i landsväg som avgjordes i Åstorp helgen efter. Däremot lyckades jag köra stark och avslutade med en åttonde plats. Att vara topp tio på ett SM i damelit var jag nöjd med. Till den saken hör att jag endast hade tränat totalt tio racerpass under våren, resten bestod av MTB cykling. Jag har märkt att både benstyrkan och uthålligheten blir bra av träning i skogen. Och framförallt att långloppen ger en ordentlig genomkörare. Däremot har jag stor nytta av att ha tränat och tävlat i landsväg rent taktiskt. Många MTB-åkare utnyttjar inte till fullo att ligga i lä och rotera för att växeldra och på så vis spara energi samtidigt som man tar sig fram snabbare.

Det viktigaste är att ha kul när man tränar och tävlar. I alla fall enligt mig!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s