Heldämpade mountainbikes

Med en kaffe bredvid och en dator framför tänkte jag skriva ett par rader om hur jag har upplevt tre olika heldämpade cyklar. Jag har ofta hört folk som i mer eller mindre raljerande ton sagt ”det är bara gubbar och tanter som åker heldämpat”. Själv älskar jag att cykla på en heldämpad och tycker cyklarna förtjänar ett bra anseende och rykte. De heldämpade cyklarna har utvecklats och fler och fler väljer de framför en hardtail. Man kunde t ex i söndags höra kommentatorerna på redbulltv prata om att att 7 av de 10 första mtb åkarna i herrarnas WC i Meribel valt att åka heldämpad.

Första gången jag cyklade på en heldämpad cykel.

Min första kontakt med en heldämpad mountainbike (dämpare både fram och bak) kom sig utav en händelse. Vi hade bokat racercyklar till vår träning/semestervecka på Gran Canaria vilket uthyrningsbolaget hade missat. Alla cyklar i vår stlk var uthyrda och de erbjöd oss heldämpade mountainbikes i tre dagar tills vi kunde få racercyklar. Det, som jag trodde, skulle bli halvbra träning och cykling visade sig bli riktigt kul cykling med massor aha-upplevelser.

Jag, som precis hade börjat cykla mountainbike, upptäckte att jag kunde ta mig över steniga partier och andra tekniska utmaningar. Ganska snart efter vi kom hem började letandet efter en heldämpad hoj med 29” hjul.

_MG_0320

Mina upplevelser av olika heldämpade mtb.

Jag investerade i en av de lättaste heldämpade cyklarna som fanns på marknaden 2012, Cannodale Scalpel. Den vägde ändå ca 2 kg mer än min 26” hardtail. Överlag blev jag dock snabbare på den tyngre heldämpade, det gällde även uppförsbackar. Och jag blev mer säker och teknisk. Jag upplevde att cykeln lärde mig att gilla stigar med rötter och sten. När det blev kul tränade jag mer teknik.

Jag trivdes med Scalpelen i det stora hela men upplevde att den saknade kvickheten. Dels berodde det på bakdämparen, en Fox RP23, som inte gick få stel och cykeln blev ”gungig”.

Därför testade jag Keiths heldämpade Specialized S-Works Epic. Den vägde nästan på grammet lika som min Cannondale, ca 10 kg. Epicen upplevde jag kvickare och styvare. Det visade sig också att jag cyklade snabbare på den i en av mina testbackar (även om vind och dagsform har betydelse kändes den också snabbare). Framförallt var den hårdare i dämpningen, Specialized S-Works Epic är utrustade med en braindämparfunktion som ska känna av underlaget och justera dämpning med sitt ”brain-system”. Jag gillade inte det när det blev stökigt i skogen, den kändes fortfarande för hård och ibland även för mjuk när det var uppför och snabba igångdrag.

Trek Superfly 9,9 SL -den senaste heldämpade cykeln jag investerade i och hann cykla på i ca 1,5 vecka före olyckan. Trek-cyklen gillade jag mest och upplevde att den var komplett -styv, lätt och med en bra balans i dämpningen. Den utrustade jag med en RockShox bakdämpare, som så gott som, går att låsa. Och även med en ”lockout” som låste både fram och bakdämparen samtidigt.

Prova heldämpat om ni får möjlighet.

Även när det inte är så tekniskt utan bara ojämnheter är det skönt att slippa känslan av att behöva tandskydd. Bortdomnade armar och tröttare rygg än nödvändigt kan också förstöra ett mountainbikepass.

Så med mina erfarenheter kan jag varmt rekommendera alla att investera i en heldämpad cykel. Testa om ni får tillfälle. För som med allt: det är smaksak!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s