Långpass i Bor och annat festligt och vardagligt.

I veckan har det känts som att mars är i antågande. Ljust ute märkbart längre (till strax före kl 18) och i onsdags vart första passet utan dubbdäck sedan mellandagarna. 

Februari är en ruggig månad, det regnar och snöar om vartannat, det är kallt och mörkt. Motivationen tryter men det gäller att hålla ångan uppe. Det kommer sannolikt att bli mycket lättare nu i mars. Ljusare dygn, stigande temperatur, krokusar som poppar upp och sätter färg på den annars bruna jorden och fåglar som hittar hem igen.

Lördagspasset -mitt längsta i år.

11,6 mil idag. Tur det var på cykel, det hade blivit långtråkigt i bil.

Jag kände mig ungefär i lika slag som en 72-åring. En dålig dag, tänker några. Men ni känner inte Lasse Olsson -72 år ung och stark. Vi tog förningarna ihop, så jag kände att han gick lätt uppför också -makalöst imponerande särskilt med tanke på att han brutit arm/axel för 8 veckor sedan.

Det var alltså Bor-gänget jag sällskapade med. Jag startade med att köra lite över 4a mil själv före jag mötte upp, hängde med de ca 5,5 mil och vek sedan av och körde sista biten själv, det eftersom jag ville vara hemma tills 3 milen startade. Som konditionsidrottare tycker jag att de längre sträckorna är väldigt spännande att följa. Jag är inte den typen som hoppar framför tvn eller skriker, inte Keith heller faktiskt men han överröstar gärna kommentatorerna med sina egna teorier. Det var inget problem idag då han var… just det, på Isaberg och jobbade i skogen.

Vi styrde från Bor, över getaryggarna till Hyggestorp och där tog vi höger mot Lagan. Vinden som hade tilltagit lite grann sedan jag startade på morgonen var mot så jag såg fram emot den stundade medvinden från Lagan till Tånnö. Men det blir aldrig som man tänkt sig utmed Vidöstern. Hur än Lasse visa flaggor och påstod att det var sida-med så kändes det som kant-mot även på vägen hem. Kanske var det tecken nog på att mina ben började bli trötta?

Jag fick inget gratis idag, det kändes lite slitsamt hela tiden. De dagarna brukar jag fylla på med ”bränsle” även under passet. En flaska med High5 Zero, en banan och en liten bar var vad som fanns att tillgå.

Man ska gör kul saker.

Även idag var det några som jag inte har träffat och cyklat med på länge, alltid kul. På tal om Lasse så kom vi fram till att det var ca 2 år sedan vi cyklade ihop. Tiden går banne mig för snabbt. Det gäller att ta tillvara på jordelivet och göra kul saker.

Jag och Keith var på en kul show igår Avig Maria med Mia Skäringer. Se den om ni har möjlighet. Den kvinnan tar sitt varumärke till den yttersta gränsen och gör det så bra.

I måndags var vi på bio och såg ”Trevligt Folk”, se den om ni kan. En rolig men allvarsam dokumentär. Fö rekord i biobesök för min del. 3 st före februari slut.

Trots alla kul saker är vilan den viktigaste. Det gäller att hinna med annars njuter man vare sig det är en rolig show eller inte. Kvällen här har inletts med en tupplur och nu blir det bakning och senare ett glas vin samtidigt som vi strosar i vårt älskade hem. Bara vi. Fyller på med energi.


Det var märkbart varmare när solen tittade fram.

Det var väldigt skönt att lasta in cykeln och lämna Bor. Hemma väntade nämligen soffan och tre milen i skidor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s