Tröttmössor efter lägret

Lägret är slut och det har varit roligt. Nu är vi i Cycle Camp-koma. Keith sover på soffan och jag har sovit.

Söndagspasset

Även idag hade jag pulsband och pulsklocka så ni kan få lite siffror på slutet.

Betydligt kallare idag men ändå tur med vädret att vi slapp regnet. Vinden kom vi inte undan, den var minst sagt vild. Cyklarna med högprofilhjul kastades rejält i sidled i byarna.

Morgonstigningen upp mot Bosebo bjöd på massor höjdmeter och jag noterade min pulstopp för dagen.

Idag var jag ledare i en grupp där det trycktes på lite mer. Det var mitt tredje landsvägpass och det första lite hårdare sedan olyckan i juni förra året. En i gruppen sade ”du ler hela tiden, tycker du att det är så roligt”. Det tyckte jag! Det var en härlig känsla att orka och att våga. Detta passet betydde mycket för mig. Jag körde med några av killarna förra året på söndagen, det var kul att ses och prata igen.

Jag kommer troligtvis att träna racer lite oftare framgent. Det är bra för slätdraget.

87 km, snitt 31 km/h, 700 hm, snittpuls 125, högsta puls 152.

Alla som var med och gjorde helgen  toppen ska få vårt varmaste tack. Det känns som att det blir Cycle Camp fler år!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s