Mitt SM i MTB XCO 2015

11754879_395890300610171_5610376668471266735_o

Bild: mountainbikesms facebook.

I söndags var det min andra tävling i MTB XCO (tekniskt varvlopp), jag brukar tävla i MTB XCM (långlopp) och det var mitt första SM i mountainbike.

Jag ville verkligen vara med för att vi har jobbat med arrangemanget under en längre tid, Keith har planerat banan och för att kroppen var ok.

Om jag fick göra om tävlingen hade jag gjort annorlunda i starten.

Tävlingen började några hundra meter på gräs för att sedan gå in i skogen i en stigning på hundra höjdmeter i 21 serpor. Med min erfarenhet från den andra XCO tävlingen (förstamajloppet i Kvänum) jag har kört är att det går ruskigt snabbt i starten och att det är viktigt att vara långt fram. Jag har haft svårt med den typ av start och därför jobbat med en bild i huvudet om en bra startposition. Jag vet nämligen med mig att jag har cyklat bra i serpentinerna.

Planen gick för bra. Adrenalinpåslaget var så stort att jag inte kände att jag tog ut mig på tok för mycket när jag lade mig på Jenny Rissveds (heltidsproffs) hjul i inledningen av backen. Så när det brantade till i sjätte-sjunde serpentinen fick jag en sådan mjölksyraskuld och blev omåkt av fem tjejer. Det kändes som sirap i benen.

Så hade tävlingen kunnat göras om hade jag gjort annorlunda i starten.

Mjölksyraskulden blev dyr

Det vart tungt första stigningen. Ännu tyngre när ytterligare en tjej, Sara Öberg, körde om mig efter serporna ute på gräset. Jag fick ge allt för att försöka hänga på henne, jag upplevde att hon grillade mig samtidigt som det var bra att ha henne som farthållare framför. Sara fick kedjebekymmer och jag gick därför om, hon kom i kapp och gick om mig. Andra varvet var syraskulden fortsatt hög och jag funderade inte bara en gång på hur jag skulle orka sju varv. Men jag låg klistrad på Saras hjul och kände att jag återhämtade mig sakta men säkert.

Plötsligt vände det.

Så i backen ut på tredje varvet kom krafterna tillbaks och jag körde om Sara som inte svarade.

Ungefär där började jag köra mer stabilt och enligt Keith så såg han tydligt på min cykelstil att jag fått kraft. Han hejade på vid varvningen till fjärde varvet och skrek typ ”nu cyklar du underbart, fortsätt så”. Jag drog iväg från Sara men lyckades inte ta in tillräckligt på femte tjej, Linn.

Publiken

Det var verkligen bra tryck i publiken utmed banan. Jag hörde mitt namn och era hejarop många gånger vilket såklart var helt fantastiskt kul. Vi tror att det var 3500-4000 pers på plats. Jag hörde också Ola som älskar nedförs (från AOK) skrika  ”släpp bromsarna” i Ragnarök som lutar -39 grader. Någon kvinna skrek ”låt cykeln jobba”. Det är faktiskt bra med påminnelser under tävling så tack för tips.

Ja publiken var helt galet bra.

Höll in till mål

Jag blev som sagt själv vid varv tre och höll min position ända in till mål. Undvek precis att bli varvad av proffset Jenny som jag uppfattade gick i mål när jag begav mig på mitt sjunde och sista varv. När man blir varvad får man inte fortsätta och samtliga efter mig vart varvade därför blev det sista varvet lite avslaget och jag var inte bara lite trött -jag var jäkligt trött. Men ändå ville jag inte att SM skulle vara slut, det var så himla kul att vara tillbaks på banan.

Cykeln höll.

Min nya Trek Superfly är fantastisk och passar mig och min åkstil perfekt. Jag hann precis tänka på hur skönt det var att slippa cykelbekymmer under loppet, så började växlar och kedja att hoppa och jag fick inte ordning på det utan började springa med cykeln och var inställd på att springa in i mål. Men efter ett nytt försök så hoppade allt igång och jag kunde cykla i mål.

Det var lite teknikaliteter som inte fungerade före tävlingen men de hjälpe Benny på Trek och Pelle, min mekaniker mig med. Tack så himla mycket. Man är lite utelämnad när något inte fungerar precis före en tävling så det är guld värt att få den hjälpen.

Formen då?

Hur som helst är jag inte tillfreds med formen. Jag har faktiskt aldrig varit i sämre cykelform sedan jag började tävla i cykel för några år sedan. Men det är inget konstigt med det i och med att min kropp inte tål att tränas hårt eller mycket utan fungerar bäst med lagom träning. Lagom räcker inte i damelitklungan i Sverige, samtliga fem som kom före mig är satsande och vältränade. Varav två av tjejerna är proffs (har cykling som jobb).

Glad.

Jag vet att jag skulle vara nöjd med genomförd tävling. Men helt nöjd är jag inte dock väldigt, väldigt glad att kunnat vara där och vara med på tävlingsbanan.

Efter målgång

Alexandra Engen mötte upp med en bamse kram och sade -Du är min idol (hon vet om min olycka). Jag svarade med -Du är min :)

Alexandra tog hem silvret och Hanna Bergman bronset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s