Härlig cykling och andra tråkigheter. 

När det gäller resor till solen är Gran Canaria mångas favorit. Här är gynnsamt väder och soligt året om. Även vi har valt resemålet delvis efter väderleken. Och hittills har vi haft bra väder för cykling, men lite för blåsigt för att ligga i solstolen tyvärr.

Cyklingen.

Cyklingen här är rejält utmanande eftersom det är så bergigt landskap. Rundorna är svåra att få kortare än tre timmar. Det har varit gränsen för vad vi kunnat vara ute i och med våra nya förutsättningar med en minimänniska i gänget. Men de två senaste dagarna har vi  ändå lyckats få till fina turer. Ca 3 h och ca 7 mil. Man kommer inte så långt här som hemma och det är för alla berg och höjdmeter som ska klättras. 

På ca 900 höjdmeter kan man kika ner och se vägen som man just tagit sig uppför. Det är speciellt härligt att cykla genom serporna som gör att uppförs cyklingen blir lagom brant. Allt är relativt och lutningen skiftar en hel del, mellan 3-12 grader. Ön har en spektakulär natur med sina 32 skyddade naturområden. Växtlighet och vägar är nästan aldrig lika och ofta förekommer stenar av vulkaniskt ursprung. 


Andra dagens runda bar det av till San Bartolome, beläget ca 950 m ö h och ca 2,7 mil från vårt boende. Efter man tagit sig upp var det lika långt utför och sista milen gick utmed havet. Den milen tror jag inte vi var under 50 km/h vid något tillfälle och det berodde enbart på den starka medvinden. Alltså inte på våra trötta ben. 


Idag började vi rundan åt samma håll som vi avslutade gårdagen. I rejäl motvind och vi var knappt över 20 km/h. När vi lämnat den motvindskörningen gick vi på dagens klättring till Santa Lucia, jag vet inte riktigt hur lång den är men det tog nog ca 50 minuter upp. Lagom varmt, minimalt med trafik och underbara serpor i ett jämt högt tempo. Nästan så jag fick nypa mig i armen för att inse att det var på riktigt. Har ju fått bilder från Värnamo och sett hur mycket snö som kommit, hoppas innerligt att den smält bort tills vi kommer hem på fredag. 

Och det tråkigaste till sist. Vi bor på ett hotell med halvpension. Det inkluderar kvällsmat i form av buffé. Jag är en antibuffemänniska. Det finns många anledningar till det men framförallt är det rädslan att bli matförgiftad. Och denna gången drabbade det pappa. Stackarn har varit helt utslagen i ett helt dygn. Hoppas innerligt att han ska repa sig så att han kan vara med oss. En veckas semester går ju så fort och då hinner man inte vara sjuk. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s