Tuffaste passet hitintills på GC.

Fjärde cykelpasset, varmaste dagen och tuffaste stigningen. Jag fick bita ihop!

Jag fick bekänna färg. Jag såg rött och jag vart röd.


Dagens klättring gick uppför Pedro Alfonso (tror jag den heter). Jag har cyklat  den tidigare men det var så länge sedan att jag glömt hur tuff den är. Den är stygg på så vis att det är många och långa partier över 10%, uppemot 14% vilket är brant. Även tuffa stigningar har sina tjusningar. Det blir en härlig plåga på ett beroendeframkallande vis. 80-90% av maxpuls i 45 min. Stigningen var ca 1 h lång. Alla i gänget håller sitt tempo efter förutsättningar och mål som passar för stunden. 

Det är egentligen ingen stigning man kör med racer, för när man nått slutet övergår vägen i grus. Har man MTB går det fortsätta runt berget men vi tvingades vända ner och ta samma väg tillbaka. Där mitt i backen mötte vi ett gäng MTB cyklister från Kvänum.

Fjärde dagen på cykelresa innebär alltid trött kropp, slitna ben och allmänt påverkad av värme och träningsmängd för mig. Totalsumman av det brukar bli en slitsam dag på cykeln. Denna resan har vi inte cyklat riktigt så mycket och så långa pass som vi brukar, å andra sidan är jag inte i samma slag som tidigare då jag har en graviditet i bagaget. Men jag höll ihop dagen ut. Idag blir det lugnare men varmare. Det har blivit varmare för var dag och idag är det tryckande.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s