Det stora svåra pusslet. 

Det har varit ett par dagar av extra eftertanke. 

Alla är vi en del av det samhälle vi lever i. En värld där vi mer än någonsin är med varandra över gränserna och flätas samman. Vi är det stora svåra pusslet där precis alla bitar är olika, men ändå kan det läggas. Nej, jag vet, det är obegripligt att få alla bitar att passa i varandra. Det är ofattbart svårt att se hur vi ska få ordning på alla pusselbitar som hällts ut på klotet… 

Men. Jag blir varm av att läsa om alla de extra ordinära insatser folk där ute har gjort för varandra i denna krissituation. Den hjälpande handen många sträckt ut för varandra. Låt oss tro att det goda får vinna på sikt. 

Sånna här händelser ger perspektiv. Allt blir så litet. Vi hade tex oturen att vårat plan hem från Gran Canaria fick problem med ena nödutgången, vilket förde med sig att en tredjedel av passagerarna tvingades att ta sig hem med ett annat flyg ca 6 timmar senare. Barnfamiljer och äldre blev utvalda att få åka med det tidigare planet. Det var många som trängde sig i kön, skrällde och påstod sig att höra hemma där. Även medelålders resenärer med vuxna barn. 

Ingen hemlängtan.

Jag brukar känna mig nöjd efter en veckas semester. Den här gången kunde jag minst varit kvar ytterligare två veckor. Vi har haft det riktigt skönt med mycket familjetid.

Avslutade veckan med en lätt jogg på morgonen före avfärd. Mest för att cykelbenen skulle få lite blodgenomströmning före vi åkte flygplan. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s