”Strunta i sista åket”

Ni vet när man skarvar på och bara har ca 2 km hem på sista dagens sista cykelrunda. Bara jag och Keith som ville upp till toppen på berget här vi bor. Jättefin uppförs i ett par kilometer, magisk utsikt.


En omöjlig nedförs på och över stenmurar. Knappt att vi redde ut att gå i cykelskor och med cyklarna, men det kändes rätt att ha hjälm. Jag klev utför ett stenparti, ca 40 cm ner och vred till foten, det gjorde så himla ont så plötsligt. Värken släppte och jag kunde ta mig ner. 


Etter det har dock värken stegrat och nu kan jag knappt stödja på foten. Känns helt ooptimalt att vara mamma och att ha en hemresa med allt vad det innebär med transportsträckor, packning osv. 

Eländes elände.

Jag kände mig inte helt kry när vi åkte, hade problem med magen de två första dagarna och har varit matt och orkeslös resterande del av resan. Så det har varit eländigt på det viset. 

Träningsmässigt har jag inte fått ut vad jag förväntade mig. Däremot har det varit bra teknisk träning och trevligt på många andra sätt. Men nu återstår dagar med vila och se vad det kan göra med foten och kroppen.

I övrigt en trevlig och teknisk runda idag. Vi hittade inte riktigt till det parti vi sökte men lyckades ta oss till en fin stig med en flera minuter lång nedförs, faktiskt dagens roligaste stråk att cykla. 

Vi har cyklat milvis på vassa stenar och jag är förvånad över att vi inte skurit sönder däck eller ens punkterat (bortsett från Pelles trippel första dagen). 



Känns trist att åka hem. Längtar inte alls. Nu har vi ingen mer resa bokad att se fram emot, men det går ju faktiskt göra något åt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s