Livs- och cykelpusslet.

Jag ville helst åkt och tävlat i Varberg men kroppen är inte redo för race. Än. Synd för säsongen börjar gå mot sitt slut. Däremot känner jag att det funkar att träna med lite lägre ansträngning. Så det fick bli ett distanspass i lördags. 

Pussla för att få till varsitt cykelpass.

Vad gör man inte för att båda i familjen ska få cykla? Jag cyklade, tillsammans med Pelle och Björn, första biten till fikat i Möcklehult. Keith och Loveli mötte upp och han fick cykla tillsammans med Pelle hem. Björn och Loveli åkte med mig i bilen. 

Det var toppen cykelväder och jag njöt av att kunna köra i shorts. Jag har faktiskt inte behövt cykla med långbent ännu. Där är man ju olika, Keith kör med Assos långa vinterbrallor i princip hela året. Och hans långärmade underställ används flitigt även sommartid. 

På tal om Keith så har han fortfarande bekymmer med sin axel och hand sedan vurpan på Halvvättern. Det är en svårläkt process som är väldigt tålamodsprövande. Synd, det tar även av motivationen när man har värk. 

Det är riktigt trevliga vägar och vyer till Möcklehult. Man passerar många små insjöar och röda stugor med vita knutar så Smålandslandskapet gör sig. Mest grus och traktorvägar som blir rejält krävande uppförs med ca en mil kvar till fikat. 

Fikat i Möcklehult är helt klart värt besväret med backarna dit… eller är det kanske till och med så att det är backarna som gör fikat extra gott.


Det är extra roligt för barnen att det finns hundar, höns, katter och kaniner att roa sig med.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s