Träning och för lite sömn.

Vi har precis varit och käkat en pizza tillsammans med 18 ledare i Friluftsfrämjandet. Det var en relations- och planerings kväll. Trevligt!

Igår gjorde jag ett frest och steg upp i svinottan för att hinna cykla ett pass före jobbet. Det var första passet med lampa denna hösten. Jag blev alldeles för varm, hade nog glömt hur det känns att cykla i 15 grader. Det var även första passet med ryggsäck fylld med duschgrejer och ombyte. Men det blir definitivt mer tidseffektivt att landa på jobbet efter passet.  Totalt 32 km och 1h 20min på vinterhoj hardtailen. Fullgungaren är inte kry i elväxlarna. 

Jag gillar att morgonträning men nackdelen är man blir trött tidigare. Därför var jag välplanerad och gick och lade mig hyfsat tidigt igår. Precis då händer det som man minst vill och orkar. Loveli får ett gråtanfall  som håller i sig sent in på natten. Nattskräck kanske? Och hon vaknade dessutom extra tidigt imorse. Så ikväll är trött bara förnamnet. 

Ca 25 min styrka, cykling till och från jobbet och ca 40 min löpning med Loveli i vagn blev dagens dos av motion. 

Ett kalas och en cykellunch.

Nu när jag jobbar igen går helgerna, om möjligt, ännu fortare.

I fredags hade vi kalas för tre i familjen, som fyller 95-år tillsammans. 

Så här såg tårtan ut. 


Idag hade vi ”Soppcykling”. Först cykla ett par timmar för att sedan äta sopplunch hos oss. Några gånger per år bjuder vi in till gemensamhetscykling med avslut hos oss. Det är alltid trevligt och verkar uppskattas. 


Idag blev vi nio som cyklade. Alla på MTB vilket innebar att vi cyklade både stigar, traktor- och grusvägar. Ingen asfalt. Jag hade planerat för en runda men gjorde en chansning och valde en, för mig, okänd väg. Först trodde jag vi cyklat vilse men som väl var tog andra staffetpinnen och ledde oss rätt. För en gångs skull var det trevligt att cykla ”fel” då rundan blev finare så. 


Nästan hemma och hungriga och lagom trötta. Vädret var riktigt bra. Ca 15 grader 15 oktober får man väl säga är varmt. 

Min ”superdaddy” hade hand om Loveli och  lagade soppor medan vi cyklade. Så det var roligt att både jag och Keith kunde hoja idag. 

Vi ställde ordning och dukade igår kväll. Jag började morgonen med att baka kantarellmuffins och Keith åkte och handlade. Det krävs lite planering när man ska ha gäster. Men helt klart ett av de bättre sätten att umgås på. Först träna och sedan luncha och snacka träningsteorier. 



CX-cykling.


Morgonpass på cx cykeln.

Ca 2 h, 5,5-6 mil, har dålig koll på exakta sträckan då jag förlagt laddaren till Garmin. Men för er med lokal kännedom så blev det Dannäs-Forshedarundan. Minimalt med trafik, kuperat och mest asfalt. 

Kändes så där himla lyxigt att få möjlighet att träna ett morgonpass i fint höstväder. Det är tack vare att pappa är här och för att jag är mammaledig på onsdagar ett tag framgent. Känns helt rätt. Har hämtat krafter och energi för att jobba två dagar till. Och viktigast av allt jag och Loveli har fått vara nära varandra mest hela dagen. Både hon och jag mår bra av det. 

Viktiga träningspass 

Det känns kluvet att först vara borta hela dagen från Loveli för att sedan skynda ut på ett cykelpass. 

Men det känns också viktigt att komma ut och få frisk luft, trötta lungor och sega ben. Det är de där pedaltagen som gör knoppen klar och redo. Jag skulle inte fungera mentalt eller kroppsligt utan träning och utetid. Systemet i kroppen behöver också den viktiga rörelsen. Tarmar, hållning, blodflödet osv.

Så länge jag kan kommer jag att veva runt de där pedalerna. Finns det egentligen något som är roligare? Jag väntar och längtar tills Loveli kan hänga på. 

Run of Hope i Apladalen. 

”Lördagen den 7 oktober genomförs Vitamin Well Run of Hope för andra gången. Att delta i ett lopp kostar 50 kronor och alla pengar som samlas in går till kampen mot barncancer. Var med och gör avtryck i kampen mot barncancer du också!”
I Värnamo har vi den äran att ha Magda. Vi gjorde marknadsjobbet till SM i MTB tillsammans, så vet ni vem jag pratar om. 

Magda är initiativtagare och drar i hela Run of Hope i Värnamo. Grymt deltagande förra året och ännu fler iår. Noterade att det är nästan dubbelt så många som till det anrika löploppet Värnamo kvartsmarathon i maj. Det säger mig att värnamoborna vill vara med och göra skillnad i kampen mot cancer. Härligt!

Jag var med och tog bilder (med min mobilkamera) och sprang även långa varvet runt Osudden, 5,8 km. Tog i vad jag kunde och stannade även för att fota längs med vägen. Det blev svettigt. Keith, Loveli och Pelle gick runt. 





Cykling inför helgen, bra för hjärnan. 

Jag vill helst cykla till jobbet. Det tar ca 25 min med damcykeln och då står jag på lite, det sitter i ryggmärgen att man ska ta sig fram så snabbt som möjligt. Men pendling med cykel får inte bli alltför krångligt. Tex om det regnar måste jag ha ombyte och smink med mig eller om Loveli ska hämtas upp i stan och vi har ärende där. Det var nära att jag struntade i att ta hojen till jobbet i fredags med då all luft försvunnit ur däcken och jag hade problem med att få i ny. 

Men, jag kom iväg tillslut, varm efter att ha stökat med pumpandet. Fast ganska snart slog det mig att det var kallt om händerna och öronen. Cyklade ner mot badplatsen vid Osudden och blev tagen av vyn. Det är inte lätt att fånga det extra fina med en mobilkamera men till höger ligger sjön och den ångade så där mystiskt och vackert.



Sedan när jag skulle cykla över bron förstod jag varför jag frös om framförallt händerna. Det var halt och frost, alltså minusgrader.


Kvällspass

Loveli var hos faster och de hade inget emot att ha henne några timmar. Så varken jag eller Keith behövde stressa med hämtning, men han hämtade och jag passade på att bege mig ut en timme i kvällssolen. Wow, vad fint!

Passerade Osudden och stannade till en minut för att ta in det vackra.


Goldenhour!



Tog mig runt på fina grusvägar, mötte några fler cyklister som körde fredagsfys. Visst är det skönt att avsluta arbetsveckan ute i naturen före helgen och soffhänget tar vid? Rensa hjärnan från jobb och låta annat inspirerande flöda in. 

Vardagen 2.0.

Man kan säga att vädret slog om rätt dag. Att börja jobba igen i en period av regn  kändes helt klart lättare. 

Men idag är det fint med sol och lite värme. Det gjorde oss sugna på en promenad med vagnen till lekparken och vi passade även på att spana in getterna i Apladalen. Hon älskar att hälsa på djur. 

Efter firade vi att jag fick full pott på min första av fem inlämningsuppgifter i den högskolekurs i grafisk produktion som jag läser. ”Bara” fyra kvar!

Det är inte en jättestor omställning att jobba – faktiskt. Det känns nästan lyxigt att kunna arbeta ostört (alltså att inte ha en bebis som vill bli underhållen bredvid).  Men visst är vi inskränkta på vad vi kan hitta på, nu ska eftermiddagar och kvällar räcka till. Och inte minst ska energin räcka hela vägen. 

Vi har inte full ordning på nattlivet vilket kostar energi. Loveli vill fortsatt gärna äta välling på nätterna. Men jag är in i det längsta envis med att hon ska somna om utan. Vi tror att det är mer av en vana än hunger som gör att hon vaknar och vill ha mat. 

Träning

Det har ännu inte blivit något cykelpass den här veckan. Däremot två löppass med vagn. ca 45 min platt i tisdags och ca 1 timme kuperat igår. Jag är dock inte van att springa länge och får ont i benen när jag löptränar. Det sätter sig i framsida lårmuskler. 

Igår tränade jag och Keith samtidigt. Han fick den äran att cykla medan jag och Loveli sprang och gjorde sällskap med tre Bor-bor (alltså tre som bor i Bor). Vi avslutade med gemensam fika på Stationshuset. Alltid lika gott och mysigt. Ett perfekt sätt för oss att vara sociala på. 

Från mammaledig till marknadsansvarig.

Tillbaka till jobbet. Det är både ångest i hela kroppen och pirr i magen. Men nu är det som lika bra att det drar igång. Ungefär som känslan när man ska tävla. Till slut är väntan bara olidlig och man vill få det gjort på något sätt. Ja… jobbandet varar över en längre tid än en tävling dock.
Under det här året har jag funderat mycket på hur det perfekta livet skulle vara. Vad är drömjobbet för mig? Hur skulle jag vilja ha det om jag fick välja? 

Det finns inte ett realistiskt svar på det just nu. Jag kan inte tänka klart. Inget går att längta efter mer än tiden när jag fått vara med Loveli. 

Oron. Jag har varit borta från jobbet i ett år. Hur är det på jobbet nu? Är det sig likt? Vad har hänt sedan senast? Vilka kollegor finns kvar och vilka nya har tillkommit? 

Lugnet. Samtidigt känner jag mig lugn och sansad. Sugen på att prestera även i arbetslivet (inte vara som mamma och cyklist). Det kommer att ta sin tid att ställa om och det hoppas jag att det finns viss förståelse för. Jag lämnade med gravidhjärna för att komma tillbaks i babybubblan och nu ska jag in i vuxenvärlden och arbetslivet igen. 

Samtalen. Nu är det inte längre barns utveckling, blöjtester, barnböcker, tänder, barnsjukdomar, rumpsalvor osv som kommer vara de intressantaste samtalsämnena. Nej, nu ska det pratas vuxenspråk och ventileras världsomspännande nyheter, lokalskvaller och naturkatastrofer. Herregud, jag har ju inte ens bläddrat i en tidning på ett år… Förvisso har jag haft på tv4 morgon men det är inte många minuter som jag varit koncentrerad på det som sagts på tvn. Jag har haft fullt fokus på att vara en bra mamma. Till och med haft betalt för det, Sverige är ett fint land att leva i.

Fakta. Men helt indoktrinerad av babyvärlden är jag inte. Jag har både jobbat med SM projektet, varit på många föreläsningar, gått en programvaruutbildning och börjat plugga under året. Dessutom har jag satsat som cyklist och lyckades försvara mitt SM brons i marathon från 2015. 

Men imorgon är det alltså dags att dessutom bege sig in i rollen som marknadsansvarig i bilbranschen på Svenstigs Bil igen. Låt det äventyret börja!

En bild från 1 oktober förra året. Kan inte förstå hur snabbt ett år går. 


Hösten är NU!

Åh vad jag älskar att vakna till en fin höstdag. Det är bland det bästa att ha en helt obokad dag. 

Åt frukost, kollade Pippi Långstrump med Loveli, trampade iväg, ringde Pelle och kolllade Bors cykelplaner som passade med mina en liten bit, vek av och mötte upp Keith, Loveli, Isac, Evve & CO på Stationshuset, fick ett oväntat samtal från en kär person som jag babblade med i över en timme. Nu i skrivandets stund cyklar Keith medan jag försöker få Loveli att somna. Hon kan vara väldigt svårsövd… men så vet man att hon behöver för att orka hela dagen. Jag har stora planer på att vi ska bege oss iväg till badhuset. Just det har jag lite dåligt samvete för, under min mammaledighet har vi inte badat fler gånger än att det går att räkna på en hand. Bortsett från babysimmet vill säga. 

Cykling i drömlikt höstväder. 

Det blev ca 2,5 h cykel på grus och asfaltsvägar. Pelle visade en ny variant på en runda, det är kul att cykla på nya vägar och få inspiration av nya vyer. Ibland är det till och med så att om man byter håll på en standardrunda kan det kännas nytt. 

Stefan och Pelle körde långrunda så efter några mil ihop vek jag av.


Missa inte X-cup Småland på SM banan -imorgon.

Jag kollade till SM-banan imorse. Den är i väldigt fint skick. Keith finslipar och fixar till det sista med löv och annat idag. Inte så farligt halt trots senaste tidens regnperiod. Märks att många cyklar där fortfarande. Kul. 

Imorgon är det X-cup Småland. En timme full fart så många varv man hinner. Kan vara ett roligt sätt att få till ett bra träningspass. Går fortfarande bra att anmäla sig. 

Kom till Värnamo! 

Kantareller i massor.

Jag är inne på min sista vecka som föräldrarledig. Nästa vecka blir det rutiner och måsten så nu vill jag ta dagen som den kommer och vara med Loveli. 

Idag bakade vi kantarellmuffin efter frukostmyset. Efter det tog vi bilen en bit ut i skogen för att leta kantareller. En hittade jag! En enda! Jag grämde mig och önskade att jag hittat någon mer. Stannade till för att kolla efter tranbär och då ser jag, det jag tror är trattkantareller. Smsar svärmor bilder och hon svarar att det verkar vara trattisar men inte tranbär (det var tydligen giftiga bär). 

Börjar plocka… 

och fortsätter plocka…


…det finns inget slut, hann inte plocka allt vi såg förrän magen skrek efter lunch. 

Summa sumarum blev det ca 2,5 kg trattisar. Vad vi tror är trattkantareller. Imorgon ska jag låta en expert kolla på skörden. Allt för att vara på den riktigt säkra sidan. 

Uppdaterat: det verkar även vara rödgul trumpetsvamp 

Dessa växte på en kulle i mossa och i sluttning. De flesta satt ihop i gäng. 

Passa på att ta er ut, det kryllar av skogens guld. Både jag och Loveli tycker om att vistas i skogen. I Lovelis ordförråd ingår givetvis ”svamp”.