Vardagen 2.0.

Man kan säga att vädret slog om rätt dag. Att börja jobba igen i en period av regn  kändes helt klart lättare. 

Men idag är det fint med sol och lite värme. Det gjorde oss sugna på en promenad med vagnen till lekparken och vi passade även på att spana in getterna i Apladalen. Hon älskar att hälsa på djur. 

Efter firade vi att jag fick full pott på min första av fem inlämningsuppgifter i den högskolekurs i grafisk produktion som jag läser. ”Bara” fyra kvar!

Det är inte en jättestor omställning att jobba – faktiskt. Det känns nästan lyxigt att kunna arbeta ostört (alltså att inte ha en bebis som vill bli underhållen bredvid).  Men visst är vi inskränkta på vad vi kan hitta på, nu ska eftermiddagar och kvällar räcka till. Och inte minst ska energin räcka hela vägen. 

Vi har inte full ordning på nattlivet vilket kostar energi. Loveli vill fortsatt gärna äta välling på nätterna. Men jag är in i det längsta envis med att hon ska somna om utan. Vi tror att det är mer av en vana än hunger som gör att hon vaknar och vill ha mat. 

Träning

Det har ännu inte blivit något cykelpass den här veckan. Däremot två löppass med vagn. ca 45 min platt i tisdags och ca 1 timme kuperat igår. Jag är dock inte van att springa länge och får ont i benen när jag löptränar. Det sätter sig i framsida lårmuskler. 

Igår tränade jag och Keith samtidigt. Han fick den äran att cykla medan jag och Loveli sprang och gjorde sällskap med tre Bor-bor (alltså tre som bor i Bor). Vi avslutade med gemensam fika på Stationshuset. Alltid lika gott och mysigt. Ett perfekt sätt för oss att vara sociala på. 

Annonser

Kantareller i massor.

Jag är inne på min sista vecka som föräldrarledig. Nästa vecka blir det rutiner och måsten så nu vill jag ta dagen som den kommer och vara med Loveli. 

Idag bakade vi kantarellmuffin efter frukostmyset. Efter det tog vi bilen en bit ut i skogen för att leta kantareller. En hittade jag! En enda! Jag grämde mig och önskade att jag hittat någon mer. Stannade till för att kolla efter tranbär och då ser jag, det jag tror är trattkantareller. Smsar svärmor bilder och hon svarar att det verkar vara trattisar men inte tranbär (det var tydligen giftiga bär). 

Börjar plocka… 

och fortsätter plocka…


…det finns inget slut, hann inte plocka allt vi såg förrän magen skrek efter lunch. 

Summa sumarum blev det ca 2,5 kg trattisar. Vad vi tror är trattkantareller. Imorgon ska jag låta en expert kolla på skörden. Allt för att vara på den riktigt säkra sidan. 

Uppdaterat: det verkar även vara rödgul trumpetsvamp 

Dessa växte på en kulle i mossa och i sluttning. De flesta satt ihop i gäng. 

Passa på att ta er ut, det kryllar av skogens guld. Både jag och Loveli tycker om att vistas i skogen. I Lovelis ordförråd ingår givetvis ”svamp”.

Tiden är nu. Och familjepusslet. 

Äntligen stegade den ljuva hösten in. Lite för varmt för årstiden och sol. Bara massor av fina färger både på träden och marken.  Då är det härligt att vara ute. 

Jag och Loveli har passat på. Vi tog vagnen till öppna förskolan imorse och ikväll tog vi en löptur. 

Föräldraskapet

Jag är glad över att ha en sambo som också älskar att träna. Det var även så vi fann varandra från första början. Träning i alla dess former tillför nästan alltid något gott både för kropp och knopp. Med en bebis i familjen får man ha lite mer fantasi och ibland offra sig för den ena eller andres skull. Familjelivet är ett härligt pussel att lägga. 

Idag kunde vi lösa det som så att Keith med sällskap av Pelle cyklade och jag med sällskap av Loveli tog en tur med löpvagnen. Motvilligt blev det ett långpass.

Sprang fel och det blev långt.

Jag gjorde en tankevurpa när jag valde väg. Trodde att jag valt en 8-9 km rutt, vilket hade varit lagom för dagen. Men istället blev det en runda på ca 15-16 km skulle jag uppskatta. Även om jag hittade lite kantareller längs vägen och stannade för att plocka upp de vart jag lite väl trött. Har haft en lång period med dålig ork så imorgon är det säkert en jättesliten kropp som vaknar.

Däremot hade Pelle fixat en supergod kvällsbuffe till oss. Det är alltid så mysigt att fika borta. Kaffe och smörgåsar med ost och grönsaker. Och en ingefärashot. 



Lovelis ett-års-tårta.

När man fyller ett år börjar man bli en stor och förståndig bebis. Men det roligaste var inte att riva paketen den här gången. Det roligaste var pappret och efter ett tag även innehållet såklart. Och att premiäräta tårta och sött för första gången (det var högst tillfälligt med sött fikabröd för Loveli).

551

Jag är ett år.

”Moffa”, som var i Slovenien ringde och fick vara med på ett hörn i frukostfirandet. Tekniken är så fin idag, Loveli fick även se våra släktingar i Slovenien. 559

TÅRTAN TILL ETTÅRINGEN.

Det blev en spontan improvisation med utgångspunkt i detta receptet. Men, jag hade 1 dl mindre socker, mindre form (för att få en högre tårta), delade den på två, skvätte på lite vaniljsockervatten på varje del, smetade på ett lager frosting mellan, dekorerade med kokos, amerikanska blåbär och hallon. Den höll sig saftig i flera dagar.

563

565_1

565

Styrketräning med Loveli. 

Det finns ingen anledning till att jag ska slarva med styrketräningen. Men ändå blir det så emellanåt. Dumt. Jag med mina 14 frakturer i bagaget, de flesta i rygg och nacke, har extra lätt att bli stel. Så rörlighetsövningar behöver jag verkligen göra ett gäng var vecka. 

Nu ska jag inte se tillbaks på det som är ogjort utan istället lyfta fram det som är gjort. De senaste två veckorna har jag skärpt mig. Och vilken träningsvärk jag rök på. Jag vet ju att det blir så när man håller uppe och ska komma igång igen. Det är också därför jag inte startat upp precis före SM eller Cykelvasan. 

Jag gillar och tycker att det fungerar väldigt bra att styrketräna ihop med Loveli. Det känns som att även hon gillar att vara med. Vi brukar ha musik, leksaker, hon klättrar på mig och vi dansar emellanåt. Ett pass på 30-40 minuter har hitintills fungerat bra. 

Häromdagen när det var soligt flyttade vi ut gymmet och passade på att njuta av frisk luft och sol.


Loveli är både målmedveten och gosig. Det gläder mig. Hon är också nyfiken och vill gärna veta hur jord, gräs och stenar smakar. Det oroar mig. 



Dunder förkyld.

Tyvärr har jag råkat ut för en rejäl förkylning med både ont i halsen och täppt näsa. Den kom inte som en överraskning då jag känt av att återhämtningen inte har varit som den borde. Varken under träning eller efter. 

Det är dock väldigt ovälkommet. Jag har verkligen haft ett tävlingssug efter Cykelvasan och planen var att delta i ett nytt långlopp i Trollhättan , Alliansloppet, på söndag. Hoppet att kunna ställa upp finns men sannolikheten att det går är inte hög. Jag ger kroppen imorgon på sig med. Är jag inte frisk till lördag få vi bli hemma. 

Loveli.

När jag ska somna om kvällen kan jag längta efter att vakna. Lite som när man var liten och fyllde år. Man längtade efter nästa dag. Så har det varit det här året. Jag längtar efter att få vakna och ha en ny dag tillsammans med Loveli. Vi trivs ihop!

Helgen blev väldigt speciell med mycket timmar i bil. Upp till Sälen på onsdagen, Sälen – Mora – Sälen – Rörbäcksnäs på lördagen och hem på söndagen. Ca 140 mil. Kanske lite väl bra för oss alla. Min kropp blev kaos. Loveli hade det kämpigt med att sitta still så länge och det blev varmt i stolen. 

Men igår tog vi igen lite och ägnade oss åt sådant som Loveli gillar. Då blev det åka vagn, hälsa på hästar, vara i skogen och det bästa av det bästa -vara på öppna förskolan och leka med massor kul leksaker, vara tillsammans med andra barn, fika och sjunga. 


Loveli gillar väldigt mycket motorljud, fyrhjulingar, traktorer och leka med bilar. Just nu, sådant kan ju ändra sig. 


Hon tog sina första steg (utan stöd) när vi var i Sälen. Idag har hon gått själv överallt, svängt, vänt om, gått över trösklar… det är häftigt och märkligt. Plötsligt tar Loveli sig fram som oss andra, på två ben. Det känns som en ny tid, fr.o.m. nu kan hon gå. 

För övrigt är hon inne i en period där utvecklingen går i en rasande fart. Hon tar efter beteende, härmar ljud, lär sig ord, kan kommunicera vissa av sina önskemål, visar sin vilja, tränar sin motorik, bläddrar i böcker själv, älskar att mysa, tuggar maten, smakar på allt, dricker med sugrör m.m.

Det är underbart att följa och att få vara med henne. Hon väcker liv i oss. Hon lär oss uppskatta det lilla. Hon påminner oss om vad glädje är. Hon får oss att vara tillsammans. #togetherness

Beräknat födelsedatum för Loveli.

6e augusti förra året var Beräknad Födelse för Loveli. Vi var så inställda på att det var då hon skulle dyka upp. Jag tog minsta rörelse som ett tecken på att ”nu sätter det igång”. 
Vi fixade inte en massa saker hemma, köpte inte barnvagn och vi shoppade inte mycket kläder före beräknat. Men 6e augusti var numret till förlossningen programmerat i telefonen, förlossningsväskan var packad (med tofflor, sköna byxor+topp, necessär, cykeltröja till Loveli och en redbull till Keith) och allt var förberett på jobbet. Hallonte, som enligt sägen ska sätta igång förlossningen, var den självklara drycken.

Vid den tiden hade jag börjat må mycket sämre. Mitt värde på trombocyter hade försämrats, blodtrycket höjts och jag hade mycket yrsel och illamående. Jag var på extrakontroller flera gånger i veckan och kunde inte träna som tidigare. Det var stökigt och oroligt. Jag kände mig färdig som gravid och ville inget hellre än att få förlossningen överstökad. Jag ville komma dit att allt gått bra. Och jag längtade enormt mycket efter att få hålla och se människan som grott i min mage i nio månader. Den längtan var givetvis väldigt stor. 

Men, Loveli trivdes troligtvis väldigt bra i min mage och gjorde inte minsta tecken på att hon ville ut 6e augusti. Trots att det kändes som att jag skulle spricka. 

Frukostmöte 

Idag steg jag upp i ottan, försökte att ta upp Loveli varsamt, bytte blöja men lät henne ha pyjamasen. Lade henne i löpvagnen med en filt om sig och några gosedjur bredvid. Jag märker att hon blir trygg med sina gose, de älskar hon att krama. Vi sprang i sol till Tre Liljor, med en liten omväg blev det fem kilometer. Hon sov hela vägen. Loveli sken som en sol när hon fick syn på Magda. Vi högg in på frukostbuffén och började arbeta med planering för SM. Det är nära nu och tempot på marknadsavdelningen höjs för var dag. Bara några trycksaker kvar att sätta ihop och massor mer information som ska rulla i sociala medier. 

När Magda gått somnade Loveli och jag blev kvar här och passade på att jobba. Nu är det dags att ta löpvagnen hem igen. Vi kommer att göra ett stopp i Apladalen. Dels för att Loveli älskar att kolla på getterna men också för att marknadsföra Apladalen för MTB SMs besökare. Det är en plats man inte ska missa när man besöker Värnamo. 

Längtar tillbaka.

Både jag, Keith och Loveli längtar tillbaka redan. Kroatien i våra hjärtan. Och till på köpet mina rötter. Jag kände mig hemma på ett trivsamt vis i Pirovac. För mig är storstad, trängsel och stress slöseri med tid och energi, livet i den lilla havsnära byn passade perfekt. Mina sinnen fylldes och tog in detaljer och skapade en stämning inom mig. Doften från bagerierna, smakerna, affärerna där man handlar bakom disk, tanterna med sjalar och krökta ryggar, glassen, traktorerna, tobaksdoften, cevapcicin, vinrankorna, kakorna, gästvänligheten, språket, gubbarna som sörplar kaffe på café i timmar, burek, kiosken som sålde tidningar, de lösdrivande hundarna, fikonträd, ljudet från syrsorna och mycket mer tog minnet tillbaka till tiden då vi var och hälsade på farmor och farfar i Kroatien. 




Det är en ynnerst att Loveli kan få ha med sig sin morfar på resorna. De är riktigt goda kompisar och verkar njuta i varandras sällskap.


Pappa verkade också trivas i gänget och kom snabbt in i gemenskapen. När jag tänker på det så var det ett tag sedan vi åkte på cykelresa tillsammans med vänner. Det är roligt att kunna vara en samling lika och olika människor som reser och tränar tillsammans. Vi skapade en harmonisk stämning i vår lägenhet och trivdes bra ihop med Pelle och Vilhelmina. Att Pelle plockade ur diskmaskinen och fixade frukost varje morgon var ingen som störde sig på. Det var givetvis väldigt tacksamt. Veckan var helt ”öppen” men ändå skapades vissa rutiner. Vi cyklade på förmiddagarna. Oftast handlade Johan färskt bröd om morgonen, Fredrik körde bussen, Keith läste kartan på rundorna, vår lägenhet fixade luncher och kokade kvällskaffet osv. 


Vi märker att Loveli tycker det är roligare och är med mer för var semester. Hon älskar att vara ute och upptäcka allt nytt naturen visar henne. Allt hon ser och får tag i vill hon ha i munnen så det gälller att vara med och ha uppsikt precis hela tiden. Helst vill hon träna på att stå och gå med vår hjälp. Hon vill att vi ska vara med och leka och läsa böcker men äter gärna själv. 

Den här resan fanns inga badmöjligheter för Loveli, det var synd. Dock tog jag mig mod till att bada i havet, 16 grader kallt. Friskt.


Hundar och katter har blivit väldigt spännande för Loveli. Den här hunden låg på samma ställe när vi började vår vandring som när vi kom tillbaka två timmar senare. Den var så still att loveli inte förstod att den var på riktigt.


Jag tog med pappa och Loveli på en längre vandring längs med havet och på de stigar vi cyklat på. Det gillades men efter det var han lättroad och nöjd med att ligga i solstolen.


Ja just det. Min fot… den är mycket bättre redan och jag går obehindrat. Skönt!

Söndagslunk.

Det är inte några lata dagar sedan jag blev förälder. Väldigt ofta är det så att jag måste göra flera saker samtidigt om det ska bli något gjort. Typ leka med Loveli i knät och arbeta med datorn samtidigt. Ta med henne i hemmagymmet och ha henne med i vissa övningar. Låta henne sitta med på bänken och baka tillsammans med mig. Vår dotter är pigg och sover inte speciellt mycket eller långa stunder, vilket är väldigt olika för olika barn. Hon är som tur är ofta glad och underhållande att vara med. När vi är ute med vagnen sover hon däremot hela rundan.

Vårtecken och ute med vagnen.

Det känns som om det är en ny årstid på ingång. Bland annat har änderna kommit till åkrarna här vid oss och i vindarna blåser det vår.

Idag var det blött på grusvägen utanför huset och jag gissade att det skulle bli tungrullat och lerigt på grusvägspartierna på min planerade runda. Därför valde jag den gamla löparvagnen framför den nya fina och renare. Benen kändes fortsatt ganska tunga men det försökte jag ignorera och njöt till fullo av att vara ute. Jag löpte på i ett tempo som passade för stunden och när jag kom hem en pod och 11,5 km senare visade snittet 5,22 km/h.

img_6546

Jag springer oftast i cykeljacka för att jag gillar att kunna ha telefonen stadigt i bakfickan. I mina löparjackor är fickorna placerade så att om man har telefonen i fickan ”hoppar” jackan.

Brödbak.

Det var ett tag sedan jag bakade bröd. Idag blev jag sugen på hembakt så jag satte en liten deg med majsmjöl, rågsikt, vetemjöl, linfrö, vatten, honung och jäst.

Gräddade på hög värme och hade en skål med vatten i ugnen för att få en hård skorpa på frallorna.

Gillar att hålla påläggen enkla, typ smör, ost och kalkonskinka.

En bit på vägen mot målet, ett bra träningspass.

Jag har cyklat två timmar MTB nu på förmiddagen. Om det inte framgick: tack svärmor och svärfar för att ni underhöll Loveli och gjorde det möjligt för mig att cykla på ljusa dagen! De är flitiga på att läsa bloggen så därför kan jag vara säker på att de ser detta. Det är för övrigt roligt att det är en blandad skara människor som tittar in här. Jag möter hela tiden er därute som säger att de följer oss på bloggen, ibland blir jag förvånad över vilka ni är! Jättekul iaf och ni är så välkomna in här. Jag och Keith diskuterade bloggarnas funktion och fortlevnad häromdagen, det känns som att det är tid för andra typ av medier att ta över. Men vi kör ett tag till.

Träningspasset idag en bit på väg.

Jag ska försöka hitta möjligheter till att cykla en del under min föräldraledighet. Det förutsätter att Loveli kan få annat sällskap under tiden. Givetvis kommer Keith vara den mesta kompisen, hans föräldrar har sagt att de vill vara med Loveli (dels för min skull men givetvis också för att de njuter av att träffa sina barnbarn), pappa har jag peppat att komma och hälsa på oftare och sedan har hon äldre syskon och kusiner som gärna träffar henne.

Jag tror, om jag får möjlighet att cykla en del, att jag kan komma i bra form och i sånt fall vara tillbaka och tävla på samma nivå som tidigare. Den största anledningen att jag vill tävla är för jag älskar att träna med mål i sikte och för att cykla i princip är det tredje bästa och roligaste jag vet.


Dagens pass var ett steg på vägen. Fantastiskt fint cykelväder, -6,1 grader kl 9 när jag begav mig och svärföräldrarna avlöste. 1h 53 minuter och 46 km senare var jag hemma igen. Ca 25 km/h i snitt. Jag valde att cykla på MTBn med dubbdäck. Men så här i efterhand hade jag nog kunnat köra dubbfritt, vägarna var torra och fina. Jag kände mig stark och är nöjd med passet.

Alltid lila gott med kaffe efter genomfört pass, i synnerhet de kalla vinterträningarna. Bilden ljuger lite, jag fikade även på yoghurt och müsli. Jag var på Ikea igår och köpte förutom ljus både deras kex och müsli.

Lite besviken på Ikeakexen som inte innehöll ett enda ”v”.

Ute är det fint!

-7 på termometern när jag och dottern rullade ut vagnen för ett kort löppass vid niotiden. Inte kallt, bara fint. En av fördelarna med löpträningen att det är lätt att hålla värmen. Jag har skaffat ett par löparskor försedda med en varmare överdel som jag tycker funkar för att hålla värmen om fötterna. Nike Lunarglide 8 OC. Dock håller de inte fukt och regn borta som de beskriver. Sedan bär jag 2xu vinterfordrade löpartights och Assos vinterjacka. 

Lite knepigare att veta hur mycket kläder lilltjejen behöver, men som vanligt somnade hon direkt och verkade också gilla att vara ute i kylan. 

Jag har, tyvärr, fortfarande ont i ryggen efter att ha gjort mitt misslyckade roddförsök. Det känns även när jag löptränar så det har bara blivit två korta lugna rundor sedan dess. Vill försöka behålla löpbenen i form, jag drar lätt på mig knutor och träningsvärk om jag gör för långt uppehåll. Sedan är det guld värt att kunna komma ut med vagnen på dagtid när jag o dottern har tid. 

På tal om rodden så har både Keith och Pelle dragit ifrån rejält och bättrat sina respektive 2000 meters tider. Men jag ska minsan ladda med gröt och komma igen. Älskar sparringpartners. 

Förutom löpningen blir det ett cykelpass inne med lite lätt styrketräning efter. 

Morgondimman låg vackert över trädtopparna