Löpning när den är som bäst.

Vad är ett bra löppass för er?

Själv kom jag på igår att för mig är det att springa i skogen på stigar. Parera vartenda fotsteg, flyga över rötter och känna att hela kroppen aktiveras. Riktigt härligt!

Jag fick den äran att hänga med ett par kompisar på ett skogspass i mörkret. Det var en markerad bana, så vi sprang efter reflex. Givetvis med pannlampa. Roligt.

Andra halvan innehöll ganska mycket grusväg, då tryckte de på och lade in en fartökning före vi varvade ner och joggade hem. Ca 11 kilometer. Bra pass och jag är bra återhämtad idag, vilket förvånar mig eftersom jag inte sprungit ett så hårt pass på länge.

De höll noga koll på sina respektive klockor. Klockan verkar vara löparnas allt.

Löpning med vagn på min lediga dag. 

Jag tycker verkligen att det är både roligt och mysigt att kunna träna ihop med Loveli. Dessutom kommer vi ut i dagsljus, vilket är en lyxvara nu med vintertid. Därför gör jag gärna ett löppass på onsdagar när jag är ledig från jobbet. Jag har inga måsten vad gäller fart eller distanser och vi stannar gärna till för att heja på änder, gunga gunga eller handla. Träning blir det ändå. 

Vädret spelar inte så stor roll. Tycker det är lätt att klä sig när det gäller löpning, man håller sig varm. Vi hade duggregn större delen av rundan igår. Det funkar även för Loveli som inte behöver oroa sig för att bli blöt, regnskyddet till vagnen är bra. 

Hon gillar som tur är att åka vagn och har inte varit ledsen många gånger när vi har varit ute. Väldigt ofta somnar hon, men igår var hon faktiskt vaken och roade sig med att kika på omgivningarna och människorna vi mötte. Nackdelen med att ha regnskyddet är att sikten ut blir sämre för barnet. Vad gäller möjligheten att se barnet från ”förarpositionen” är det väl dåligt. Man har minimal kontakt under turen, vilket är synd. Jag brukar springa jämsides och kolla till henne och växlar ett par ord, eller sjunger jag en sång (då gäller det att man är själv på vägarna). 

Även grå och regniga dagar kan vara fina!

Run of Hope i Apladalen. 

”Lördagen den 7 oktober genomförs Vitamin Well Run of Hope för andra gången. Att delta i ett lopp kostar 50 kronor och alla pengar som samlas in går till kampen mot barncancer. Var med och gör avtryck i kampen mot barncancer du också!”
I Värnamo har vi den äran att ha Magda. Vi gjorde marknadsjobbet till SM i MTB tillsammans, så vet ni vem jag pratar om. 

Magda är initiativtagare och drar i hela Run of Hope i Värnamo. Grymt deltagande förra året och ännu fler iår. Noterade att det är nästan dubbelt så många som till det anrika löploppet Värnamo kvartsmarathon i maj. Det säger mig att värnamoborna vill vara med och göra skillnad i kampen mot cancer. Härligt!

Jag var med och tog bilder (med min mobilkamera) och sprang även långa varvet runt Osudden, 5,8 km. Tog i vad jag kunde och stannade även för att fota längs med vägen. Det blev svettigt. Keith, Loveli och Pelle gick runt. 





Vardagen 2.0.

Man kan säga att vädret slog om rätt dag. Att börja jobba igen i en period av regn  kändes helt klart lättare. 

Men idag är det fint med sol och lite värme. Det gjorde oss sugna på en promenad med vagnen till lekparken och vi passade även på att spana in getterna i Apladalen. Hon älskar att hälsa på djur. 

Efter firade vi att jag fick full pott på min första av fem inlämningsuppgifter i den högskolekurs i grafisk produktion som jag läser. ”Bara” fyra kvar!

Det är inte en jättestor omställning att jobba – faktiskt. Det känns nästan lyxigt att kunna arbeta ostört (alltså att inte ha en bebis som vill bli underhållen bredvid).  Men visst är vi inskränkta på vad vi kan hitta på, nu ska eftermiddagar och kvällar räcka till. Och inte minst ska energin räcka hela vägen. 

Vi har inte full ordning på nattlivet vilket kostar energi. Loveli vill fortsatt gärna äta välling på nätterna. Men jag är in i det längsta envis med att hon ska somna om utan. Vi tror att det är mer av en vana än hunger som gör att hon vaknar och vill ha mat. 

Träning

Det har ännu inte blivit något cykelpass den här veckan. Däremot två löppass med vagn. ca 45 min platt i tisdags och ca 1 timme kuperat igår. Jag är dock inte van att springa länge och får ont i benen när jag löptränar. Det sätter sig i framsida lårmuskler. 

Igår tränade jag och Keith samtidigt. Han fick den äran att cykla medan jag och Loveli sprang och gjorde sällskap med tre Bor-bor (alltså tre som bor i Bor). Vi avslutade med gemensam fika på Stationshuset. Alltid lika gott och mysigt. Ett perfekt sätt för oss att vara sociala på. 

Tiden är nu. Och familjepusslet. 

Äntligen stegade den ljuva hösten in. Lite för varmt för årstiden och sol. Bara massor av fina färger både på träden och marken.  Då är det härligt att vara ute. 

Jag och Loveli har passat på. Vi tog vagnen till öppna förskolan imorse och ikväll tog vi en löptur. 

Föräldraskapet

Jag är glad över att ha en sambo som också älskar att träna. Det var även så vi fann varandra från första början. Träning i alla dess former tillför nästan alltid något gott både för kropp och knopp. Med en bebis i familjen får man ha lite mer fantasi och ibland offra sig för den ena eller andres skull. Familjelivet är ett härligt pussel att lägga. 

Idag kunde vi lösa det som så att Keith med sällskap av Pelle cyklade och jag med sällskap av Loveli tog en tur med löpvagnen. Motvilligt blev det ett långpass.

Sprang fel och det blev långt.

Jag gjorde en tankevurpa när jag valde väg. Trodde att jag valt en 8-9 km rutt, vilket hade varit lagom för dagen. Men istället blev det en runda på ca 15-16 km skulle jag uppskatta. Även om jag hittade lite kantareller längs vägen och stannade för att plocka upp de vart jag lite väl trött. Har haft en lång period med dålig ork så imorgon är det säkert en jättesliten kropp som vaknar.

Däremot hade Pelle fixat en supergod kvällsbuffe till oss. Det är alltid så mysigt att fika borta. Kaffe och smörgåsar med ost och grönsaker. Och en ingefärashot. 



Frukostmöte 

Idag steg jag upp i ottan, försökte att ta upp Loveli varsamt, bytte blöja men lät henne ha pyjamasen. Lade henne i löpvagnen med en filt om sig och några gosedjur bredvid. Jag märker att hon blir trygg med sina gose, de älskar hon att krama. Vi sprang i sol till Tre Liljor, med en liten omväg blev det fem kilometer. Hon sov hela vägen. Loveli sken som en sol när hon fick syn på Magda. Vi högg in på frukostbuffén och började arbeta med planering för SM. Det är nära nu och tempot på marknadsavdelningen höjs för var dag. Bara några trycksaker kvar att sätta ihop och massor mer information som ska rulla i sociala medier. 

När Magda gått somnade Loveli och jag blev kvar här och passade på att jobba. Nu är det dags att ta löpvagnen hem igen. Vi kommer att göra ett stopp i Apladalen. Dels för att Loveli älskar att kolla på getterna men också för att marknadsföra Apladalen för MTB SMs besökare. Det är en plats man inte ska missa när man besöker Värnamo. 

Löpintervaller, hårt.

Det är inte första fången det händer att ett blogginlägg försvinner ut i rymden när jag trycker ”publicera”. Störigt. 

Jag hade just beskrivit dagens löpintervaller som ultraintervaller. Trots att de var 3,5 min per styck upplevdes de som megalånga. Jag var rejält trött i benen och kände mig även sliten i kroppen. Det är enligt plan. Jag har tänkt träna så pass hårt just nu. Nästa vecka kommer bli lite lättare så att kroppen känns piggare inför resan. Vi ska till varmare breddgrader och kommer att landa i Kroatien om kaptenen styr planet rätt. Det får vi hoppas. 

Oftast har jag en nöjdare känsla när intervallerna har gått ”lätt och snabbare” att ta sig igenom. Egentligen borde jag vara mer nöjd en dag som denna, jag fick inget gratis och kämpade varenda steg uppför backen. Ville ge upp och lägga mig i gräset och räkna får redan efter första men gjorde läxan och slutförde med hedern i behåll. 

Nu blir det styrketräning. Motivationen är inte jättehög. 

Osuddenbacken är en 3,3 minuters backe med Loveli i vagnen och motvind.

Löpintervaller.

Med inspiration av Emil Lindgrens löpintervaller blev det ett liknande pass för mig. Dock 4*3 min i backe med Loveli i vagnen. Tufft pass men ack så bra. Fördelen med löpning är att jag kan ha med Loveli och göra det när det passar mig, det är effektiv träning som inte tar så mycket tid och det är enkelt att få upp en hög puls. 

Jag gav allt jag hade och höll alla fyra intervaller. Det värkte i lungorna, krafter kom och försvann, ångesten inför varje ny omgång infann sig, uppgivenhet växlat med beslutsamhet… ja alla dessa härliga intervallkänslor! 

12 min uppvärmning – intervaller 4 st 3 min vila/3 min max – 20 nedvarvning = 1 timmes träning. 

Nu ska det premiärätas bananpannkakor. Sent är den siste bananpannkakeätaren född …

På vägen till intervallerna.

Ute är det fint!

-7 på termometern när jag och dottern rullade ut vagnen för ett kort löppass vid niotiden. Inte kallt, bara fint. En av fördelarna med löpträningen att det är lätt att hålla värmen. Jag har skaffat ett par löparskor försedda med en varmare överdel som jag tycker funkar för att hålla värmen om fötterna. Nike Lunarglide 8 OC. Dock håller de inte fukt och regn borta som de beskriver. Sedan bär jag 2xu vinterfordrade löpartights och Assos vinterjacka. 

Lite knepigare att veta hur mycket kläder lilltjejen behöver, men som vanligt somnade hon direkt och verkade också gilla att vara ute i kylan. 

Jag har, tyvärr, fortfarande ont i ryggen efter att ha gjort mitt misslyckade roddförsök. Det känns även när jag löptränar så det har bara blivit två korta lugna rundor sedan dess. Vill försöka behålla löpbenen i form, jag drar lätt på mig knutor och träningsvärk om jag gör för långt uppehåll. Sedan är det guld värt att kunna komma ut med vagnen på dagtid när jag o dottern har tid. 

På tal om rodden så har både Keith och Pelle dragit ifrån rejält och bättrat sina respektive 2000 meters tider. Men jag ska minsan ladda med gröt och komma igen. Älskar sparringpartners. 

Förutom löpningen blir det ett cykelpass inne med lite lätt styrketräning efter. 

Morgondimman låg vackert över trädtopparna

Växelvis gymträning

Idag stod vi över uteträning i rusket och begav oss till gymmet. Första passet på väldigt länge och jag fick träningsvärk i överkroppen före jag slutade ro.

Först sprang jag till gymmet, 25 min med ryggsäck. Väl där blev det rodd 30 min, styrketräning ca 25 min och därefter kom Keith o mini för att avlösa mig. Medan jag duschad, bytte om och ammade tränade Keith. Sedan avslutade vi med en lunch på Tre Liljor i sällskap med Keiths son + en kompis och hans pappa som är en cykelkompis till oss. 

Det går få till lite träning trots babyns ankomst. Jag upplever att min kropp är ganska redo för att komma tillbaka och den svarar bra. 

Gymselfie


Det har varit en lugn, spontan och oplanerad dag vilket har varit skönt. Nu kan det bli att jag bakar en sats glutenfritt knäckebröd medan Keith är ute och fixar till MTB banan. Vi har en hel del vildsvin som gruffar och förstör. Mestadels gör de sånt i mörker så jag hade aldrig sett ett svin häromkring förrän igår. Då passerade en stor en framför min bil bara ett par hundra meter från vårt hus. Otäckingar är vad de är. 

Helgen med Run of Hope, kompishäng och kurs med Emil.

Ett par intensiva dygn med både sportaktiviteter, matlagning, kompisbjudning och mammasysslor är jag nöjd med att ha lite mindre idag.

I fredags på dagen förberedde jag med mat, städning och annat inför helgens alla aktiviteter. Jag avverkade ett 8,2 km långt löppass med. 

-Vid 15 hämtade vi ytterligare två barn vilka jag tog med till Apladalen för att hjälpa till med förberedelser inför Run of Hope. Vi blåste ballonger, gick rundan och bjöd på fika, mysigt.

-Till fredagsmyset kom barnens mamma och även Emil Lindgren. Han kom i sin Serneke husbil, som han fö körde fast med när han skulle upp för sluttningen i vår tomt. Vi bjöd på tacos och pulled chicken. Emil var en van tacoätare och hade en specialare han rekommenderade -att krossa ett par tacochips i det mjuka skalet för att få lite krispighet. Så testa gärna att äta taco som ett MTB-proffs någongång! 

-Emil var i Värnamo för att hålla en teknikkurs för ca 16 cyklister. Keith var också med och intygade att det blev väldigt uppskattat och lyckat. Jag hade väldigt gärna också, det får bli min tur nästa gång helt enkelt.

-Jag och mini var behjälpliga med Run of Hope före start och när startskottet gick hängde vi med och sprang betydelsefulla kilometrar. Det var fö över 300! till som gjorde en insats för barncancerfonden. Jätteviktigt och roligt.

Löpningen svarar bra, jag känner mig bättre för var vecka. Loppet var fem km, Jag skarvade på och sprang ca 8 km. 

-Jag körde upp lunch (som Tre Liljor fixat) till Emils grupp. Vi snackade och tackade honom för den här gången i Värnamo. Före han drog tog jag en provtur på hans HT som han körde CykelVasan med. Oj vad lätt och rapp! 

-Avslutningsvis hade vi vänner hemma hela eftermiddagen och kvällen. Det har varit mycket googlande på vad jag skulle laga för mat då frun är vegan, överkänslig och äter enligt en speciell diet. Jag kom fram till att en grönsaksgryta med kokosmjölk med curry skulle funka. Och när allt var i grytan och bara curryn skulle  ner upptäckte jag att den kryddburken var näst intill tom. Upps! 

Vi gillar att kunna göra någon liten aktivitet när vi har kompishäng. De tog med sina cyklar till oss och antog utmaningen att cykla bmx på vår MTB bana…

fantastiska Magda som tog initiativet till Run of Hope



Emil och Keith i mitten .


iordningställande för bild


Tränat bra. 

Det är svårt att vara irriterad på en bebis som vaknar tidigt och ligger i knät och ler. Om hon bestämmer sig för att att somna om och om jag också lyckas hänga på får vi en välbehövlig sovmorgon. 

Bra med träning

September var vädermässigt den finaste månaden det här året om ni frågar mig. 15-27 grader och många soliga morgnar. Dock har vi haft ett par regnskurar de senaste dagarna, de har inte stört mig ett dugg, snarare så att de kändes välkomna. Det är skönt att genomföra ett och annat pass i sämre väder, jag känner mig alltid så enormt duktig efteråt. 

Igår drog vi ut på ett lätt löppass på morgonen med vagnen. Det går jogga med den vanliga vagnen så länge vägarna är fina. Det är en enorm frihet att kunna ta med sitt barn på träningen. Vi behöver inte ta hänsyn till någon annans tider och jag behöver inte ha dåligt samvete. 

Dock lyckades jag även få till ett cykelpass på kvällen. En timmes hårdkörning i blåst. Det var länge sedan jag cyklade i den motvinden. Ute vid Vallerstadd öppna fält gick det inte fort… Själva passet gick bra men det saknas mycket i både styrka och kondition. Även sittställningen är ovan, jag blir trött i ryggen. Räknar med att den kommer att byggas upp succesivt. 

Nä nu verkar det som att det ska kunna bli ytterligare sömn! Godnatt.