Strava Rapha Festive bevis, ord om min status efter olyckan och tacksamhet.

Klockan 13 imorgon kommer jag troligtvis sitta bänkad vid TVn. Det är nämligen konditionsidrott på tv, VM i skidor i Falun. Känns väldigt spännande att följa svenskorna/svenskarna. Före det planerar jag att cykla, ska försöka bege mig ut trots regn och enstaka plusgrader. Men det kan bli tjurigt.

Strava Rapha Festive 500.
Idag fick jag ett litet fint svart paket på posten ”Royal mail” från Rapha stod det. Inuti fann jag mitt värdebevis för att jag genomfört Strava Rapha Festive 500 mellan jul och nyår.

IMG_1598
Då fanns det mycket hopp om att jag var på god väg tillbaka efter olyckan. Jag klarade de långa, kyliga och tuffa vinterpassen riktigt bra. Men av okänd anledning vände den trenden och januari och en bit in i februari vart riktigt tuff. Kroppen har betett sig oräkneligt och jag har sovit dåligt, fått ställa in aktiviteter, tänka om och anpassa mig många gånger. Det har tärt på glöden, det är inte lika känsla att jobba i motvind. Jag vill väldigt gärna komma tillbaka till samma nivå som före olyckan. Men det bestämmer inte jag, det bestämmer min kropp när den är redo och när det ska bli om det ska bli.

Jag är tacksam och glad.
Jag vet innerst inne att jag har mycket att vara glad över. Att jag har haft mycket tur och en otroligt bra återhämtning trots allt. Det tar tid att läka efter 14 frakturer där de flesta satt i ryggen.

Bra dagar igen.
Den senaste tiden har det återigen känt märkbart bättre. Jag är starkare överlag, sover bra och känner mig mer hoppfull igen.

Om jag kan vill jag väldigt gärna komma tillbaks och vara med och tävla i MTB. Vilken tävling jag kan göra premiär i återstår att se.

Jag vet att jag aldrig har gått igenom något mer smärtsamt än detta. Det värkte konstant väldigt mycket trots rejäla morfindoser. Men inget kändes någonsin hopplöst eller uppgivet. Och jag fick stor hjälp av familjen och många peppande mail och sms från vänner, jobbarkompisar och er bloggläsare. Det var mycket värt! Tack igen alla som hjälpte till.

IMG_1587

IMG_1596

IMG_1597

Annonser

Nu är jag i mål.

Nu är årets STRAVA Rapha Festive 500 genomfört. Att cykla 500 km från julafton till nyårsafton.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0543.jpg
Detta året har det varit tuffare än 2013, vilket också var meningen. I år cyklade jag alla milen själv. På MTB. Med dubbdäck. I minusgrader och bistra cykelförhållanden.

Det har tagit betydligt längre tid. Det har slitit på kroppen. Men det har gjort mitt huvud starkare. Och jag har varit otroligt motiverad. Jag är envis, den egenskapen har följt mig genom livet (på gott och ont). Dock vet jag att jag har haft stor nytta av min viljestyrka de senaste 6 månaderna.

Jag vill fortsatt satsa på cyklingen under 2015 men vet att det fortfarande är flera bitar som ska falla på plats. Konditionen är redan bättre och cykelbenen börjar komma tillbaka vilket känns riktigt kul. Men huvudets resa är bara påbörjad, jag är farträdd, känner mig ofta trängd i grupp, tvekar i många tekniska situationer och tanken på att starta i en tävling är läskig med alla risker det innebär att vara med och fightas om segrarna.

Den här veckan var ett bevis för mig själv att kroppen är tillbaks. Det känns jättekul (så jävla gött).

Slutet gott allting gott.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0491.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0487.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0503.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0513.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0514.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0521.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0531.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0519.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0544.png

Nu är det en utmaning att cykla Stravas Festive 500.

Idag var det allt annat än kul, fint eller härligt att cykla.
Jag har tidigare skrivit om en kropp som svarar och blir starkare för var pass. Det har varit fantastiskt kul att cykla under de premisserna. Och jag har varit lika förvånad som glad var dag.

Men idag kom bakslaget och det var en riktig utmaning att ta sig genom de 38 kilometrarna som jag hann med före mörkret. En riktig utmaning varje kilometer. Och även nu efter passet är jag utslagen på soffan.

Det är inte så konstigt egentligen. Hade jag inte fått ta i och ta ut det kroppen har hade jag inte beskrivit Stravas Festive 500 som en utmaning. Och det är känslan av att klara utmaningar som triggar mig.

Men frågan är om jag klarar det denna gången? Över fem mil kvar att cykla imorgon.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0472.jpg
Uppsala… Nej det var bannemig inte det Uppsala jag vill till.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0433.jpg
Vart är målet? Finns det?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0469.jpg
Lite lätt fuktigt och kallt även om termometern visade 0 grader idag.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0460.jpg

Rapha Festive 500 är en rejäl utmaning i alla dessa minusgrader.

På tal om vädret. Igår hade vi -15 när jag steg upp. Det är på tok för kallt för min smak, ställde in den tänkta cyklingen till jobbet och tyckte till och med att det var kallt att ta bilen.

Mot målet (Festive 500).
Kort arbetsdag 7,30-13,30 för att sedan bege mig ut på cykeln medan det fortfarande var ljust.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0402.jpg
-10 när jag begav mig och kallt ända in i märgen. Kylan är en kamp. Men jag ser på STRAVA och läser på nätet att många härdar ut. T ex såg jag att cykelbloggaren Öijer hade varit ute i flera timmar i -17 grader. Fy tusan vad kallt, hur är det möjligt?

Cykeln gör vad den ska utan krångel och kroppen likaså. Jag fattar inte att det är sant men jag kände mig ännu starkare igår. Roligt så länge det varar.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0404.jpg
Jag älskar att cykla i skogen och får en härlig känsla i hela kroppen. Därför började jag rundan på skogsvägar, men med tanke på klockan, kylan och kilometrarna var jag tvungen att bege mig ut på lite mer lättrullade vägar.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0430.jpg
Skrapade ihop nästan 6 mil och det tog sin tid: 2h 48 min, det hann bli mörkt före jag nådde hemmets varma vrå.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0422.jpg
Vad återstår i utmaningen?
Nu har alla STRAVA Rapha Festive 500 utmanare två dagar på sig att slutföra. Jag har nio mil kvar, det känns som om det ska gå att fixa. Men kroppen var trött igår efter passet och jag börjar känna mig lite sliten. Därför blir det ett kort pass efter jobbet idag.

Sedan hoppas jag att jag kan hålla ut och cykla de sista milen på nyårsaftonsmorgonen. Efter att jag har klarat detta är jag värd ett fint paket, så jag har redan tänkt ut vad jag ska ge mig själv. Men som sagt, först gå i mål!

Efter denna tuffa period väntar en mycket lugnare träningsperiod. Mindre cykling och mer styrka, lite simning och en del vila.

STRAVA Rapha Festive 500 dag 4.

Det är en rejäl utmaning att ta sig igenom Stravas Rapha Festive i år. De nordliga vindarna gör det onödigt kyligt och igår visade termometern -9 grader kl 7,30 och kl 8,30 när jag begav mig var det -10,2.

Därför passade det bra att gå upp några steg i Assos underställsstege, 6/7. Varm och även med hög hals.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0377.jpg
Trodde jag hade en tuff dag i sadeln framför mig när jag trampade iväg.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0398.jpg
Det visade sig dock att detta blev det bästa passet för veckan. Märkligt, jag brukar bli tröttare för var dag. Keith däremot är tvärtom han blir starkare. Därför är vi oftast oense om runda, lunchställe och cykelpolitik dag tre när vi är på träningsläger.

82 kilometer
De första 4,7 milen avverkade jag på gamla E4an och vände. Efter det var jag rejält nerkyld både på fötter och händer trots vinterskor med skoöverdrag och Hestrahandskens Wool Terry Lobster (som jag sällan fryser i). Därför hoppade jag in hemma och bytte buffen som var prydd med istappar, spolade fingrarna under varmvatten, satte fötterna i mina värmande tofflor, drack kaffe och åt lussebulle framför brasan. Där satt jag alltför bra och det tog emot att bege sig ut på kilometerjakt igen. Den första kvarten bet det i kinderna. Men jag bestämde mig för att köra på traktorvägar i skogen och blev snabbt varmare och tyckte det var riktigt kul. Dock blev tempot lite lägre men eftersom vi inte hade något planerat på hela dagen hade jag inte brått.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0384.jpg
Bättre än väntat
Jag är förvånad över hur bra det kändes i kroppen. Det är stort för mig att klara av att utmana mig själv på sånna här långa pass. Det måste vara ett gott tecken på att jag är på väg tillbaks.

Det tog ett par koppar te och en bastu att bli varm. Resten av dagen var lugn och skön och jag bakade knäckebröd och kokade (och åt) en liten sats med lakritsknäck. Knäck är en favorit.

Nöjd och glad med gårdagens långpass.

Min plan var att ta crossen och cykla odubbat för att få lite lättare förutsättningar att få ihop kilometrar, men istället blev det 29″ och dubbdäckspremiär. Det var tur att jag anslutit mig till Stravas Rapha Festive 500, annars hade jag nog lagt ner styret när jag såg snön.

Vinterlandskap är alltid fint, dock varken lätt eller snabbcyklat.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0371.jpg
Inte så kallt ute varför valet av underställ föll på steg 4/7. Det är bra med tydliga sifferangivelser. För övrigt blev jag sponsrad med nya brillor på julafton. Sponsor Keith. Mina förra x-cross ligger övergivna i skogen om de inte blivit upphittade av någon lycklig cyklist.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0364.jpg
Efter två dagar med distanscykling hade jag inga förväntningar om en pigg och alert kropp. Men det kändes faktiskt bra och jag hade det smått mysigt. Ryggen ställde upp och det som kändes mest var ovana och trötta ben och sätesmuskler. Skoj!

Mötte lokalkändisar.
Varje dag har jag sett cyklister och löpare ute, det verkar vara bra fart på Värnamofolket även vintertid. Idag mötte jag två av stadens cykelprofiler: Jimmy Bodin, känd i cykelsammanhang, och den evigt unga Lasse Olsson (72 år) som något av de senaste åren toppat och trampat 2000 mil. Det i sig är imponerande, men det är bra tryck i pedalerna också och han hänger med vck’s vassaste cyklister även när det går undan. Det är få som klår Lasse i positionering. Även Lasses son Johan är duktig på att cykla. Han var på väg hem från vck’s träning när jag lyckades cykla ifatt honom för att växla ett par ord.
”Hej, bra att du kom jag behöver draghjälp, inledde han” ”Jag med svarade jag” ”Jag är helt slut, jag har varit ute i fyra timmar” ”Jag med, svarade jag” ”Pierre, Peter och Anders har kört som svin” ”jaha, jag har tagit all vind själv, sade jag” ”Det ska bli skönt att komma hem och jag är hungrig, sade Johan”
En typisk vinterdistanskonversation.

23km/h i snitt på dagens 98 km.
Som sagt nöjd och glad men vansinnigt trött i benen på kvällen. Jag har turen att ha en sambo som kan massera, så det blev en timme på lårmusklerna -det kändes!

Icespiker med över 400 dubb i var däck känns tryggt.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0374.jpg
Jag fick även sponsring med fotvärmare på julafton. Sponsor: Niklas & Amanda. Grymma tofflor som kan användas såväl utomhus (jodå) som inne och perfekt för frusna fötter.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0373.jpg

Klarar jag 500 km på en vecka?

Vi avslutade gårdagen med att gå på musikgudtjänst i Bredaryd kyrka. Anthon, Isac och Evve sjöng och Yvonne (Isac o Anthons mamma) spelade. Det är mäktigt att lyssna till musik och när det dessutom framförs av ens familjtillhörigheter blir det fantastiskt på många fler sätt.
Det var en härlig timme i kyrkbänken.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0341.jpg
STRAVA Festive 500
Vi stannade till på Puttes mack på vägen hem från kyrkan och träffade Peter, han hade cyklat dit. Det är det där med STRAVA Festive 500 nu, då gäller det att se alla tillfälligheter att få sina kilometer på hojen.

Det är ett gäng i Värnamo som har anslutit sig. Sedan igår kväll är jag också med. Tänkte göra ett försök, får se hur det går. Jag vill testa. Om inte annat så ökar det motivationen till distansträning en hel del. Men jag vet att det är en tuff utmaning, särskilt på MTB och i eget majestät.

Keith tog sig ut på sitt andra pass efter operationen. Ingen blev gladare än jag över att få sällskap i en timme. Men när han började kryssa på tekniska stigar var jag tydlig med att det är grusvägsåka som gäller för min del. Kilometrarna blir lite väl svåra att få ihop annars. Så blev det.
23,2 km/h i snitt, 76 km -mer hanns inte med. Något bättre känsla i kroppen idag jämfört med juldagsdistansen. Lätt frusen efteråt. Och fötterna är känsligast, snart borde elsulorna från AliExpress dyka upp i brevlådan.

Det hoppade fram ett helt gäng rådjur.

/home/wpcom/public_html/wp-
/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0334.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0333.jpg

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0329.jpg

God Jul.

Vi sitter nu i bilen (1,5 h) på väg från Aneby och ska fortsätta fira jul i Värnamo.

Hoppas att ni alla som läser min blogg har det mysigt och njuter av julen. Att ni som vill vila gör det, att ni som behöver hämta kraft gör det, att ni som inte har träffat nära och kära på länge gör det, att ni som vill träna mycket gör det (Stravas Rapha Festive 500). Julen är en helg med möjligheter.

Förra året var jag en av få tjejer i Sverige (kanske den enda) som genomförde Stravas Festive 500, alltså att cykla 500 km mellan julafton och nyårsafton. Det var en nyttig vecka och en ganska tuff utmaning. I år har jag lite andra förutsättningar och tror inte att jag är redo för mängden. Men jag skulle väldigt gärna vilja. Jag verkligen älskar att träna mot mål. Jag gillar både planeringsfasen, genomförandet och tillfredsställelsen av att fullfölja. Det ger mig inspiration att sätta nya mål.

Som ni vet är både jag och Keith förtjusta i skogen. Så idag när vi tog en promenad gick det inte undvika att tänka cykel. I naturen där vi gick fanns möjligheter att ha kul på hojen. Vår passion för MTB gjorde sig återigen påmind. Även på julafton i Aneby.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0235.jpg
Det blev faktiskt en vit jul före vi lämnade byn.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2014/12/img_0244.jpg
God Jul!

The end -Rapha Festive 500 km!

Det här är Sydvästlänken Fredric. Jag gillade verkligen att cykla på den och du Fredric har sagt till Keith att du vill cykla hela. Hoppas att vi får hänga med de 44 milen!

20131230-210505.jpg
Att ro i hamn är skönt
Oavsett vad du har bestämt dig för så är det skönt att uppnå målet. Jag kände mig jättenöjd idag när jag cyklade in på trädgården med 100 meters marginal.

Nu är det klart! Mitt mål med att cykla 500 km mellan jul och nyår lyckades!

Det har varit tufft för mig och ikväll känner jag mig sliten. Men bra! Och motiverande! Samtidigt kul!

Totalt fr.o.m. Julafton
500,1 km sedan julafton på Strava (verkligheten är 18 km ytterligare) + 1 h terränglöpning på juldagen i Tranås fina omgivningar.
Det tog 19 timmar och 23 minuter att cykla = totalt snitt på ca 26 km /h. Allt på min cross med aluminium ram.

High Five!

20131230-212707.jpg

Det finns alltid de som är värre.
Det är fortfarande Fredrik Rostet ifrån Jönköping i topp. Starkt jobbat! Läs mer om hans träning och om 27 mils passet här.

20131230-214743.jpg

En ny dag i sadeln -mot 500 km!

En utmaning med milen
Per idag hade jag 35 Strava Rapha Festive 500 mil. Målet är att mellan jul och nyår cykla 500 km. Jag kom på att jag skulle anta utmaningen när jag av misstag klickade anmäl i fredags fm. Det har gett mig oerhört mycket motivation att distanscykla, vilket jag i vanliga fall tycker är rätt trist. För att göra ”resan” lite behagligare har jag varit med på tre av Värnamo Cykelklubbs träningar. Där har funnits fler som kört för att få ihop dessa mil och det har även hoppat på en och annan utmed resan som också velat klara 500 km.

En ny dag med nya möjligheter.
Med tanke på de senaste dagarnas distanser var jag lite orolig över hur det skulle kännas att cykla idag. Jag cyklade 8 km medvind till samlingsplatsen och mötte upp 12 cyklister varav ytterligare tre kör för 500 km.
Första milen till Hörle gick bra. Efter det började jag må illa så jag lade mig längs bak i klungan och funderade på att vända hem, men aldrig har jag velat ha dessa mil mer. Funderade på om det kunde vara lite vätskebrist och tryckte i mig nästan hela flaskan med vatten och High5 Zero (mineraltablett). Det gjorde susen, så efter ytterligare två mil vart jag pigg igen.
Hemmershult mot Hackshult

20131229-205027.jpg
Det blev pinkepaus och diskussioner om vägval fördes

20131229-205142.jpg

Det finns bara en av…
Idag var det Två Peter, Två Johan, Två Anders mfl men bara en Lasse och en Åke. Två så starka pensionärer. Jag är imponerad av den klass de håller. De är krutgubbarna personifierade!

Hemma efter att vi skarvat och skarvat
Jag ställde ifrån mig cykeln efter 10 mil. Det är jag mycket nöjd med. Jag känner mig också väldigt glad över hur min kropp svarar på träningen, helt plötsligt fungerar det! Det är roligt! Nu har jag alltså bara fem mil kvar, hade varit tre om telefonen inte lagt av igår. De tar jag imorgon. På nyårsafton blir det löpning i Anderstorp.

Morris vaktade min cykel och tyckte att snart får det vara nog med cyklandet.

20131229-210238.jpg

Fortsättning Rapha Festive 500

Beatrice Ask, justitieminister, var spännande och underhållande att lyssna till och första timmen av dagens pass kändes mysig trots lite regn.

Jag anslöt till Värnamo Cykelklubbs lördagsrunda kl 10, där stod ytterligare nio cyklister som var sugna på att få lite distansmil. Henke, som också kör Rapha Festive 500, var nog extra sugen efter att han unnat sig en vilodag.
Det regnade lite vid samlingen, då brukar vi låna marknadsknallarnas tak.

20131228-204012.jpg
Vi mötte gladeligen upp Anders efter ett par mil, det är alltid tryggt att ha några dragvilliga när det blåser. Tempot var förhållandevis högt och regnet avtog vilket var skönt, blir man blöt i 5 grader kan det vara svårt att hålla värmen.
Vi körde till Kulltorp och här är vi på väg från Väset mot Bredaryd.

20131228-205419.jpg
Lasse visade, som vanligt, oss små fina överraskningar i vägval. Här är vi på en slingrig grusväg i Bredarydstrakten

20131228-205757.jpg
Efter det delade vi gruppen på kort/lång runda. Jag som jagar kilometer till min stora utmaning att få ihop 500 km till nyårsafton fick så lov att välja lång runda. Henke med!

Vi passerade Draftinge, Hamra och Dannäs. Där vek Pierre av hemåt till Vittaryd. Mannakrafterna hade då minskat med fyra st. Vi fortsatte mot Böke. Till min stora Rapha Festive 500-förskräckelse upptäckte jag att min telefon hade stängts av, vilket innebar att jag som kör Strava appen missat flera mil. Som väl var fick jag igång telefonen och kunde fortsätta att registrera kilometer, men där missade jag 18 km eftersom Strava tog fågelvägen medan telefonen var avstängd.
Peter tycker det är viktigt att vi syns på vägen.

20131228-211223.jpg
Henke dubbelpunkade, Peter ryckte ut i Volvon och Anders cyklade mot Smålandsstenar. Väl i stan var vi tre kaffesugna kvar. Dan, Johan och jag tog en snabbkopp med tilltugg hos Putte. Det gjorde susen och jag fick förnyade krafter och samlade på mig ett par mil till… Så idag slog jag alla mina egna vinterrekord.

Nästan 15 mil och 5,18 h cykeltid. Väl hemma kände jag mig tom ganska pigg, tills det plötsligt vände. Jag började må illa, det avhjälptes dock med matpåfyllnad. Benen är nu trötta och längtar inte efter cykling än.
Så här ser det ut i toppen på Rapha Festive 500. Det bor en riktig hurtbulle i Jönköping…

20131228-212208.jpg