Tre år sedan olyckan. 

För tre år sedan var jag med om en olycka under Lida Loop.

Glad för att jag är så pass bra som jag är idag. Tacksam över att ha haft en vilja av stål att rehabilitera för att komma igen.

Jag brukar inte säga så. Men. Det kunde knappt varit värre. Bruten nacke, flera frakturer i ryggen, bruten armbåge, brutet bröstben, brutna revben, påverkad lunga, hjärnskakning mm. Smärtorna var olidliga trots höga morfindoser. Fast ändå de där orden från den där läkaren ”det ser bra ut”. Det tog jag till mig.

IMG_6653.jpg

Efter några dagar när jag var mer kontaktbar…Foto1465

Annonser

Gym i Uppsala. 

Vi tog oss till Uppsala igår. Efter den halvdagen i bil var det skönt att börja dagen på gym. Syster och Ronnies gym tog inte emot gäster så jag och Keith tog oss till Friskis o Svettis för ett äkta gympass. Det var ett fint och stort gym och vi kände oss riktigt välkomna. 


Keith körde ett rejält styrkepass.
Mitt pass blev ca 1,5 h och imorgon kommer jag att ha träningsvärk. Det blev olika maskiner med rygg, axlar och magträning.  Jag kände mig både stark och motiverad. 

2000 m rodd
5 km crosstrainer
2,5 km löpband
30-40 min styrketräning

Med endast en banan i magen satt det fint med en brunch efter passet vid 11 snåret. Man ska äta mycket proteiner efter styrkepass så en skål med ägg var inte fel. 

 Nu är det soffhäng och eventuellt siktar vi på att hinna med en sväng på stan före kvällsaktiviteten. Vi ska på Alex och Sigges livepodd här i Uppsala. Det blir kul. 

Onsdagsfint. 

Jag kunde inte låta bli att ta en promenad när jag vaknade idag. Magiskt fint ute. Och under tio sekunder mötte jag blicken med en räv som stod blick stilla 50 m framför mig. Stor och fin med yvig svans.

Efter helgens tömning börjar kroppen hitta tillbaka och ikväll blir det cykling. Jag är dessutom tävlingssugen igen vilket det finns bot på, Västgötaloppet den 26e sep. Om det är bra väder och kroppen är pigg ställer jag upp där. Skönt att längta efter tävling igen, före SM tycker jag att oroskänslorna tog överhand och det roliga med det fick inte plats. 

   
   

Gott kaffi, rehab och snart SM.

La Lepre Stancas goda Kaffi Il Cannibale från Gårdsrosteriet gör livet på morgon mer värt att vakna till. Jo då, visst har även Keith betydelse där, men han gör sig faktiskt bättre framåt 8-9 tiden…

Detta Kaffi har, tro mig, en underbar balans och husets kaffe Svea från Arvid Nordkvist framstår som ett sämre vin i jämförelse.

bildDenna morgon bjöd inte bara på gott kaffi, utan även på en solig 4,5 km löpartur i skogen (5,13/km) följt av rehabövningar. Körde den korta varianten och hoppade över några moment för att hinna i tid till min inplanerade spirometriundersökning (lungkapacitet). Fick göra testet med och utan Bricanyl. Dosen Bricanyl var minsann rejäl och jag blev otroligt påverkad genom rastlöshet och darrningar. Jag hade svårt att sätta fingrarna på rätt tangenter vid datorn i ett par timmar efter. Men nu är jag lugn igen och snart bär det av till Bor för onsdagsträning. Keith är i Gnosjö och planerar SM-arrangemang. Hörrini, det är hejdlöst vad tiden går snabbt, det börjar närma sig. Känner du, där att du vill hjälpa oss med något under SM 16-19 juli? En dag, två dagar eller alla dagar. Hör gärna av dig till mig på sandrasalinger@hotmail.com.

Det är alltid väldigt uppskattat och värdefullt med hjälp!

 

Lyssnar på kroppen. 

  

Kroppen har sagt sitt en tid. Hjärnan vill gärna. Men den bestämmer inte. Och efter diverse tester, läkarbesök och idag ett bra samtal med min sjukgymnast är det tid att minska på träningsbelastningen och mängden under en liten period för att se vad som händer då. Hua. Ett riktigt tråkigt läge.

Jag är så himla sugen på att ta i och prestera. Tävla och vara stark. Förra året vid den här tiden var jag på god väg till mitt livs bästa form sett till syreupptag och styrka. Det var tider för mig. Jag älskar känslan som infinner sig när man är stark, tar ut sig, blir trött men så kommer återhämtningen som en överraskning och kroppen säger kör, kör, kör. Det är härligt. 

Historiskt har cykelformen varit på väg var år vid denna tiden. Några år har det varit viktigt att vara i Vätternruntform. 2013 var jag i både Vätternform (snittad på 39,1 km/h i 30 mil) och landsvägs-SM form (blev 8a).  Förra året ville jag komma i långloppsform. Det var lovande med ett bra Cykelrallan. Men ett mindre bra lopp helgen efter –Lida loop som blev sista långloppet 2014.

Så nuläget har säkerligen med avslutningen av tävlingssäsongen att göra. 

La Lepre Stancas kaffi gjorde tisdagen rosa.

Jag fick, som ni redan har läst om på bloggen, den äran att cykla med La Lepre stanca på Isaberg den gångna helgen.

Om La Lepre Stanca. Vi gillar cyklar. Vi gillar att cykla.  Vi gillar alla som cyklar.

La Lepre Stanca, översatt till svenska, den trötta haren.

När jag tittar in på La Lepre Stancas hemsida förs mina tankar till harar som drar upp tempot längst fram i klungan. De är en cykelklubb som ligger i framkant när det gäller design, kreativitet och innovativa idéer. De är spännande, de är unika, de är kamratliga och de lyfter fram cykling som något mer.

Kaffi.

Jag fick den äran att dricka LLSs egna kaffi denna, i Värnamo, grå tisdag. Jag startade bryggaren, värmde upp min något trötta och alltid så morgonstela kropp, hällde upp en kopp och gick upp i hemmagymmet som fylldes med en härlig doft av gårdsrostat kaffi. Lyfte vikter och drack gott kaffi om vartannat tills koppen var slut. Ganska snart tog också kroppen slut. Mötte Keith i köket, med en kopp kaffi. -Mmm, gott sade han, före våra respektive arbeten kallade på oss och vi skildes åt.

La Lepre Stanca har inte bara ett eget kaffi, de har även en kaffikarta.

http://www.laleprestanca.se/kaffikartan/

Ikväll blir det Kaffi och morotsmuffins på Isaberg. Alla är välkomna att bygga SM-bana och fika.

21800_10153388460111349_3025940845072125802_n

Morgonrehab

Började med att bjuda Keith på frukostbuffé. Det är inte ofta jag ställer till det så pass en vardagsmorgon. Men när han fyller år får man anstränga sig. Bland annat fick han ett par Hestra XC längdskidhandskar i present, jag hade köpt de i tron om att det var XC MTB handskar. ”De funkar att gräva i, sade Keith”

Rehabövningar

Efter födelsedagsfrukost blev det hemmagymmet. 

En ny övning jag fick av sjukgymnasten senast. Jobbig.



Ytterligare en ny med vridning, jag tappar lätt balansen när jag ska vrida min stela rygg. Svår. Och jobbig.



En sedan tidigare. Också med vridning. Skön. 



En som jag haft sedan jag började med programmet. Först klarade jag en. Nu gör jag 3*10. Traditionell.



Strava Rapha Festive bevis, ord om min status efter olyckan och tacksamhet.

Klockan 13 imorgon kommer jag troligtvis sitta bänkad vid TVn. Det är nämligen konditionsidrott på tv, VM i skidor i Falun. Känns väldigt spännande att följa svenskorna/svenskarna. Före det planerar jag att cykla, ska försöka bege mig ut trots regn och enstaka plusgrader. Men det kan bli tjurigt.

Strava Rapha Festive 500.
Idag fick jag ett litet fint svart paket på posten ”Royal mail” från Rapha stod det. Inuti fann jag mitt värdebevis för att jag genomfört Strava Rapha Festive 500 mellan jul och nyår.

IMG_1598
Då fanns det mycket hopp om att jag var på god väg tillbaka efter olyckan. Jag klarade de långa, kyliga och tuffa vinterpassen riktigt bra. Men av okänd anledning vände den trenden och januari och en bit in i februari vart riktigt tuff. Kroppen har betett sig oräkneligt och jag har sovit dåligt, fått ställa in aktiviteter, tänka om och anpassa mig många gånger. Det har tärt på glöden, det är inte lika känsla att jobba i motvind. Jag vill väldigt gärna komma tillbaka till samma nivå som före olyckan. Men det bestämmer inte jag, det bestämmer min kropp när den är redo och när det ska bli om det ska bli.

Jag är tacksam och glad.
Jag vet innerst inne att jag har mycket att vara glad över. Att jag har haft mycket tur och en otroligt bra återhämtning trots allt. Det tar tid att läka efter 14 frakturer där de flesta satt i ryggen.

Bra dagar igen.
Den senaste tiden har det återigen känt märkbart bättre. Jag är starkare överlag, sover bra och känner mig mer hoppfull igen.

Om jag kan vill jag väldigt gärna komma tillbaks och vara med och tävla i MTB. Vilken tävling jag kan göra premiär i återstår att se.

Jag vet att jag aldrig har gått igenom något mer smärtsamt än detta. Det värkte konstant väldigt mycket trots rejäla morfindoser. Men inget kändes någonsin hopplöst eller uppgivet. Och jag fick stor hjälp av familjen och många peppande mail och sms från vänner, jobbarkompisar och er bloggläsare. Det var mycket värt! Tack igen alla som hjälpte till.

IMG_1587

IMG_1596

IMG_1597

Cykelkrångel, elsulor och träning.

Jag sitter i soffan och bälgar i mig kaffe och äter hembakt bröd (recept kommer) efter ett bra träningspass på ca 2,5 h. Det blev inte ett långpass på cykel, vilket jag hade planerat. Istället cyklade jag 1,15 h, löpte 52 min och styrketränade ca 30 min.

Cyklingen idag var underbar. Det var riktigt fint i skogen. Vi har fått rejält med snö.

2015/01/img_1100.jpg

2015/01/img_1101.jpg
Eftersom det var blåsigt passade det perfekt att cykla inne i skogen, samtidigt som det är bra träning för balansen och tekniken.

2015/01/img_1097.jpg

2015/01/img_1098.jpg
Jag kände att cykellusten infann sig på riktigt idag. Det var roligt och härligt efter ett par veckors svacka i motivationen.

Så efter ca 40 minuter började växlarna krångla, på Keiths cykel denna gång. Jag trodde att det berodde på underlaget eftersom jag just då cyklade i djup snö på en orörd väg. Men ganska direkt när jag kom ut på en bättre väg upptäckte jag problemet med kedjan. Jag hade tur att kedjan trots allt höll ihop hela vägen hem.

2015/01/img_1096.jpg
Cykelskorna byttes till löpaskorna.
Jag testade mina elsulor för första gången. På bilden jag tog ville jag visa hur små batterierna är, de får alltså plats i skoskaftet.

2015/01/img_1099.jpg
De höll lagom temperatur men jag upplevde att det var mest värme i mitten av foten och att tårna ändå blev kalla.

Jag lade sulorna i löparskorna när jag bytte gren. Där fungerade de kanonbra, även om jag inte brukar frysa på samma sätt som i cykelskorna var det väldigt skönt med värmen. Utetemperaturen var ca -3 imorse.

Nehe, nu har jag ätit upp mitt hembakta och bloggat klart. Strax kommer Pelle och Carina och hämtar upp oss för en tur till Jönköping. Vi ska till Sportsson med mitt hjul, äta gott och gå på bio. De andra har övertalat mig att vi ska se Jönssonligan. Jag är skeptisk men biostolen är alltid mjuk och go att vila sig i…

2015/01/img_1107.jpg

Sjukgymnastbesök, skavanker och fredagskänsla.

Igår började jag dagen hos sjukgymnasten. Det var på många sätt ett bra möte. Han har bra förståelse för hur kroppen reagerar och är i en vardag som innehåller mycket träning.
Jag har haft en kämpigare period ett par veckor och det sätter sig på näthinnan och jag funderar mycket på vad som är bäst att göra för att jag ska må så bra som möjligt och inte riskera att bli sämre. En påminnare, som jag vet såväl men behöver höra från någon annan för att ta in, ”du har inte samma återhämtning än, det tar längre tid just nu” ”du ska se det positivt att du kan utsätta dig men var inte rädd för att vila”.

Ischiasnerven har spökat
Jag upptäcker löpande små skavanker där vissa blir till problem om de inte ger med sig. Ett sådant exempel är min ischiasnerv som under en längre period har varit irriterad och värkt. Antagligen är den bara överansträngd och med en övning och starkare muskler runtomkring trodde sjukgymnasten att det kommer att ge med sig. Det sade han efter att ha gjort en överskådlig undersökning.

Fredagskänsla.
Jag testade att löpa ett pass före vi slog oss till ro vid matbordet och högg i på fredagssoppan. Efter det sjönk vi ner i soffan med ett glas vin och choklad och där kom tröttheten ifatt oss. Vi konstaterade att fredagar är de dagarna vi lägger oss tidigast.

Tisdagsintervaller.

Jag tänkte gett mig ut en runda efter jobbet. Men jag hade ingen cykellust. Jag pysslade med annat, fikade och sköt upp träningen några gånger.

Klockan 20 tog jag tag i det.
Ändrade mig till att köra inne och med inslag av intervaller. Jag tycker det är lättast att motivera sig till cykling inne genom att köra intervaller.

1*4 min
2 min vila
10*1 min (1min vila mellan varje)
1min vila
1*4 min

Det är lite lurigt för hjärnan att köra både långa och korta intervaller. Jag tycker det är bra att blanda och behöva disponera om krafterna från att räcka i en minut till att räcka i fyra min.

Från att ha haft dålig motivation och osamarbetsvillig kropp inledningsvis till att ha avslutat starkt och gjort ett bra gympass direkt efter är jag nöjd.

2015/01/img_0401.jpg

Brödbak och hälsostatus.

Började morgonen med att sätta en deg. Testar att baka med till hälften kokosmjöl, bovetemjöl och till hälften vanligt mjöl.

Under tiden degen jäste gick jag en promenad och gjorde nödvändiga rörlighetsövningar för ryggens skull.

Jag känner fortfarande av mina ”skador” i ryggen, nacken och bålen. De gör sig påminda varje gång jag förflyttar mig, ska lägga mig ner eller vrider på huvudet. Ibland har jag som ett skav i ryggen och jag saknar fortfarande känsel i vänster axel/bröst parti. Men jag tror att det går på rätt håll i det stora hela, läkarna säger att det tar tid att läka när man har så många frakturer och på känsliga ställen. Denna veckan har jag två sjukhusbesök. Ett i Jönköping där man ska utreda nerverna i axelpartiet som saknar känsel. Ett där jag ska få höra resultaten av en MR röntgen som gjordes före jul.

Lugn vecka
Efter STRAVA Festive 500 har jag varit trött. Sedan dess har jag tränat betydligt färre och kortare pass och lyssnat på kroppen. Jag har även tagit upp simningen och styrkeprogrammet efter ett litet uppehåll.

Det är inte lika kul med återhämtningsveckor, jag vill vara pigg och träna mycket och hårt. Jag skulle kunna tänka mig att ha träningen som jobb om jag fick välja. Men sånt är inte livet och jag är oerhört glad över att kunna träna så pass bra som jag gör.

Det blev min favoritkrydda saffran i frallorna.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/7d8/16119904/files/2015/01/img_0793.jpg

Nu ska jag ta mig för att cykla till badhuset och simma ett kort pass.