Brons på SM i XCM.

SM avgjordes idag i Motala på en nio mil lång bana. Jag gjorde en kämparinsats och lyckades knipa bronset efter att ha kört ihop med Nellie Larsson störta delen av loppet.

Jennie var klart starkast och knep guldet före Åsa som var näst starkast och knep silvret. 


I högra hörnet sticker en av mina fantastiska supportrar fram huvudet. Hon var med och langade ihop med pappa Keith, syster Susann, Ronnie och Filippa. 

SM-banan.

  Igår kväll ägnade jag och Keith tre timmar åt att märka upp SM-banan. Vi åkte fyrhjuling där det var möjligt och gick resten, det blev många steg och höjdmeter på räknaren. Och för mig med gravidmage var det en utmaning att börja sig ner de dryga hundra gångerna för att häfta fast pilarna. 

Blå pilar gäller. A och B vägar är utmarkerade där de finns. Olika banlängd för olika klasser är pilade. 

Banan

SM-banan är verkligen rolig. 

Jag är inte riktigt objektiv i värderingen av banan, jag är inte en utpräglad XCO cyklist och jag har inte cyklat den exakta sträckningen. Men jag kan delge er min bild av banan ändå.

Som helhet anser jag att SM banan har ett bra flow, är tekniskt utmanande för den som väljer A spår och profilen med mycket kupering gör den krävande.

Dropp, hopp, pumptrack, stenkista, branta partier förekommer. 

Banan saknar längre stigningar och därmed saknas också långa nedförs. 

Största delen är naturstig. Det finns gott om fina naturliga inslag med stenhällar, rötter och stigar. Och omkörningsmöjligheterna  är många. 

Här ser man en del av stadion. Längst upp till höger är ett av droppen.  Brant nerför med ett efterföljande dropp.
 Rötter

 Ett roligt parti där man kan välja väg  ner.

 Nygrävt parti ca 1 km före varvning. 

 
Varvet är fullt cyklingsbart även om det kommer att ske justeringar och förbättringar. Känn er välkomna till Värnamo för att cykla och testa 2016 års SM-bana. 

Inte ens kafferasterna går lätt idag.

Det var inte bara fysiskt jobbigt på tävlingen igår, det var mentalt krävande också. Jag är glad över att jag inte gav upp och att det gav mig belöning i form av ett SM brons.

Det var ingen kafferast att jaga Åsa men det var inspirerande att veta att det var medaljstrid. Jag kämpade hårt hela vägen och det maler i mig om jag kunnat göra mer i näst sista stigningen eller annorlunda tidigare. Men jag vet i sjutton. I natt sov jag dåligt, idag är jag sliten, känner mig hängig och på gränsen ont i halsen. Jag har ont i ena vaden och till och med rasterna har varit jobbiga. Troligtvis gjorde jag vad jag kunde igår.

IMG_7022

foto: Rickard Bergström

Tack all supportrar som har hört av er och grattat via facebook, sms och annat.  Tack ni som hjälpte mig under loppet. Tack min familj som stöttar med pepp. Tack min bror Niklas och min sambo Keith som åkte runt banan som galningar till olika platser och hejade, langade dricka och servade både cykeln och mig före och efter loppet. Allt det där bara för min skull. Så fint, och det går åt när man vill tävla.

Lördag och Isabergsdag

Idag var jag i stort behov av en sovmorgon. Jag är fortfarande inte riktigt hundra fri från den elaka förkylningen. Det går inte så bra med cykelformen just nu. Jag hade planerat för att köra Ränneslättsturen imorgon men det går ju inte. Himla trist när jag vill så gärna. Längtar efter att kunna vara med på tävlingsbanan igen.

När jag vaknade hade Keith begett sig till Isaberg för att fortsätta arbetet med SM projektet.

Jag anslöt först efter att jag bakat, städat och fixat lunch. Det är något speciellt härligt med att äta i naturen.

Vi fortsatte därefter arbetet med att sätta upp stolpar, markera vägval och rätta till Ragnarök. Banan håller väldigt bra i drt stora hela. Men eftersom det har körts tusentals varv på den hitintills är det nödvändigt att göra små justeringar och förbättringar.

Idag sattes förresten ett nytt STRAVA på varvet.

 Varbergs MTB har träningsläger på Isaberg i helgen. De dundrade ner på löpande band i Ragnarök.

Superdag

För övrigt fick vi den äran att cykla och hänga med tvåfaldiga världsmästarinnan Alexandra Engen och hennes Tobbe en dag i veckan som gått.

Det var mycket nöje att få prata och inte minst att få försöka hänga på i nerförskörningarna.

Jag berättade inte att jag satte mitt pers i plankan samtidigt som jag kollade på en världscup. Jag tänkte att om hon kan plåga sig 1h 30 min på MTB borde jag kunna bita ihop minst tio minuter i plankan.

Gott kaffi, rehab och snart SM.

La Lepre Stancas goda Kaffi Il Cannibale från Gårdsrosteriet gör livet på morgon mer värt att vakna till. Jo då, visst har även Keith betydelse där, men han gör sig faktiskt bättre framåt 8-9 tiden…

Detta Kaffi har, tro mig, en underbar balans och husets kaffe Svea från Arvid Nordkvist framstår som ett sämre vin i jämförelse.

bildDenna morgon bjöd inte bara på gott kaffi, utan även på en solig 4,5 km löpartur i skogen (5,13/km) följt av rehabövningar. Körde den korta varianten och hoppade över några moment för att hinna i tid till min inplanerade spirometriundersökning (lungkapacitet). Fick göra testet med och utan Bricanyl. Dosen Bricanyl var minsann rejäl och jag blev otroligt påverkad genom rastlöshet och darrningar. Jag hade svårt att sätta fingrarna på rätt tangenter vid datorn i ett par timmar efter. Men nu är jag lugn igen och snart bär det av till Bor för onsdagsträning. Keith är i Gnosjö och planerar SM-arrangemang. Hörrini, det är hejdlöst vad tiden går snabbt, det börjar närma sig. Känner du, där att du vill hjälpa oss med något under SM 16-19 juli? En dag, två dagar eller alla dagar. Hör gärna av dig till mig på sandrasalinger@hotmail.com.

Det är alltid väldigt uppskattat och värdefullt med hjälp!

 

Backen på SM banan -Isaberg 100

Isaberg 100 = Isaberg 100 höjd meter

Det är  en riktigt tuff stigning inkluderad på årets XCO MTB SM bana. Vi har diskuterat en hel del kring sensmoralen ”den som har gjort hemläxan vinner” och kommit fram till att det inte är kul. Backen är så stygg att det faktiskt kunde vara skönt att kunna ta liften upp istället. Då kan man nämligen lägga tid på annat än att träna backar och syreupptaget hela sommaren och semestern kan lugnt och skönt spenderas i en solstol.

Liften ger givetvis ett litet tidspåslag och risken är att det bildas kö, man kan nämligen bara åka 1 hen + 1 cykel i var korg. Men man har å andra sidan bra med kraft kvar vid den tekniska delen och nästa mycket mindre stigning…

Backen ser ut så här och man cyklar i pilarnas riktning, till vänster är det några serpor i skogen men när man har korsat backen och kommer in i skogen (th) börjar de riktiga serporna (vitmarkerat) och mjölksyrepåslaget blir bara större och större. Liften går raka vägen upp och ger snarare återhämtning än mjölksyra. Så det är frågan om?

backen

 

Det är ett helt galet aprilskämt såklart. Alltså att liften ska vara öppen. Att backen är tuff är sant.

Långpass med Borgänget.

Eftersom Keith skulle såga på SM-banan på Isaberg hela dagen beslutade jag mig för att cykla med Borgänget.
Lager på lager och packa in och lyft ut. Så är det att vara cyklist i vinterlandskap och minusgrader. Vi hade ca -2,5 i morse men det kändes kallare och det var kall vind så jag är glad att jag i sista sekund bytte underställströjan till min winter 6/7, den gör faktiskt skillnad.

IMG_1403

IMG_1413

Många anslöt till gemensam cykling.

Vi vart åtta stycken som slöt upp för distanspass. Det var även några som jag inte sett eller cyklat ihop med på nästan ett år, alltid kul. Gemensamcyklingen i Värnamo var som störst för ett par år sedan och då sågs man oftare. Men numer har Värnamo cykelklubb splittrats och många mindre grupper har skapats. Jag tror dock att cykelintresset i vår region fortsatt ökar i och med uppsvinget med cykel generellt. Det är kul, tycker jag. Jag vill att cykel ska bli en stor sport i Sverige.

Rundan.

Fin runda och mestadels asfaltsvägar. Bor-Gällaryd-Ohs-Möcklehult (där svängde vi höger in på en mindre väldigt mysig väg)- Kolvås- Rydaholm-Horda-Sölaryd. Ca 8 mil och strax över 3 timmar.

Lite hårdare pass och gemensam träning tack vare.

Vi var några som tyckte det var svårare att andas i början av passet, det var så himla kall vind och ”smoggigt” (finns det ordet?) i luften. Men jag tycker nog att vi körde på bra idag. Det var ett jämt tempo hela tiden och i och med att landskapet böljar hela tiden vart det bra benträning. De 400 dubben i var däck gör också att det blir lite mer motstånd i cyklingen. Jan var våghalsig och körde utan dubb, av samma anledning förpassades han att ligga längst bak när det blev isiga vägar då ingen var sugen på en klungvurpa. Tror att han var nära att hamna i asfalten typ tre gånger, annars gick det bra.

För övrigt är det tack vare att Pelle och Carina är sammankallande som det blir av att vi kör gemensamt. Det är toppen och behövs ett par drivkrafter för att det ska bli av. Passen är verkligen för alla så känner du att du vill komma med och cykla så är du välkommen. Det är lite märkligt hur mycket snabbare man lär känna varandra när man har en cykel mellan bena.

Nu ska jag basta och prata MTB SM med Keith som just kom hem nöjd och glad efter ett bra dagsverke i skogen.

IMG_1411

IMG_1412

Cykelpass ute både måndag och tisdag.

Det var ok att köra utan lampa till klockan 17,30 ikväll. Jag började med att lyssna på en löparpod och cyklade på snöiga stigar med fatbiken. Attans vad roligt det är och bra balansträning.
Sedan bytte jag cykel, tände lampan och körde söderut. Det gick lätt som attans tills jag vände och mötte nordanvinden -då fick benen bekänna färg.

IMG_1289
Februari har börjat bra, jag har cyklat ute både måndag och tisdag. Härligt, är kanske inte rätt ord med -6 grader på termometern. Jag har kört ganska korta pass och frusit om tår och fingrar trots värmesulor och Hestras grymma lobsterhandskar.

Det bästa är att motivationen är bättre. Men jag har lite skavanker sedan olyckan och får anpassa mig efter de en hel del.

För övrigt klarade Keith sitt motorsågkörkort. Så nu kan han fortsätta röja träd på Isaberg. Det lär ju bli lite att såga inför Sverige Mästerskapen i MTB i sommar. Vi ska berätta mer om det arrangemanget snart, håll utkik.