Ränneborgscupen i Eksjö.

  
Jag lyckade tajma både pappa och Ränneborgscupen i Eksjö idag. Jättekul. 

Jag träffade pappa över en kopp kaffe på ett anrikt fik i trästaden (där delar av brann för ett par veckor sedan). Han gör alltid mig på gott humör och vi har för det mesta kul tillsammans. Hans hjärta är gjort av guld och det gör honom till en stor förebild för mig.   

Ränneborgscupen har växt.

Det var väldans många cyklister till start ikväll. Säkert över hundra. Jag kan förstå att uppslutningen blir bra, det är bra banor och avslappnad stämning. 

Vi hade gemensam start, vilket jag tycker var det enda man skulle kunna gjort annorlunda. Det finns nämligen få justa omkörningsmöjligheter. Och jag som sov i starten fick anpassa mig och ligga bakom. Det blev därför inte riktigt så hårt som jag trott. Men visst fick jag tillfälle att köra mig trött. 

Varvet präglas av kurvor och banan har riktigt bra flow. Inslag i form av rötter, klipphällar och en spricka i berget som man tar sig igenom gör det tekniskt kul. 

Eksjö ck står värd för Ränneslättsturen, ett av Sveriges finaste långlopp. Så visst är de bra på att bygga MTB banor. 

Ett rent nöje att cykla ikväll och kul att råkas med andra likasinnade. 

Nu är det natt och sovdags. Vi hörs imorgon igen. Då ska vi berätta om våra nya MTB projekt bland annat. 

Annonser

Lördag och Isabergsdag

Idag var jag i stort behov av en sovmorgon. Jag är fortfarande inte riktigt hundra fri från den elaka förkylningen. Det går inte så bra med cykelformen just nu. Jag hade planerat för att köra Ränneslättsturen imorgon men det går ju inte. Himla trist när jag vill så gärna. Längtar efter att kunna vara med på tävlingsbanan igen.

När jag vaknade hade Keith begett sig till Isaberg för att fortsätta arbetet med SM projektet.

Jag anslöt först efter att jag bakat, städat och fixat lunch. Det är något speciellt härligt med att äta i naturen.

Vi fortsatte därefter arbetet med att sätta upp stolpar, markera vägval och rätta till Ragnarök. Banan håller väldigt bra i drt stora hela. Men eftersom det har körts tusentals varv på den hitintills är det nödvändigt att göra små justeringar och förbättringar.

Idag sattes förresten ett nytt STRAVA på varvet.

 Varbergs MTB har träningsläger på Isaberg i helgen. De dundrade ner på löpande band i Ragnarök.

Superdag

För övrigt fick vi den äran att cykla och hänga med tvåfaldiga världsmästarinnan Alexandra Engen och hennes Tobbe en dag i veckan som gått.

Det var mycket nöje att få prata och inte minst att få försöka hänga på i nerförskörningarna.

Jag berättade inte att jag satte mitt pers i plankan samtidigt som jag kollade på en världscup. Jag tänkte att om hon kan plåga sig 1h 30 min på MTB borde jag kunna bita ihop minst tio minuter i plankan.

Ett favoritpass (löpning)

Jag kommer sällan så långt i min löpning att jag börjar springa strukturerade intervaller. Men jag gillar att klocka mig på korta sträckor. 

Löpning är hårt för kroppen och för min del är det viktigt att börja försiktigt för att undvika skador. Nu har jag sprungit 1-2 mil i veckan i ca en månad, därmed har jag vant kroppen och kände att jag vågade mig på ett intensivare pass igår.

Kul pass

Jag har ett favoritpass inom löp. Det är 5 km på tid. Kort och hårt.

Igår föll andan på och jag bestämde mig för att köra allt jag hade på en asfaltssträcka på ca 5,3 km innehållande motlut nedförs och uppförs, nedförsbacke i ca 600 m och uppförsbacke i ca 600 m (Osuddenbacken). 

Jag slarvade med uppvärmningen men lät den första kilometern gå halvsnabbt. Efter det tryckte jag på allt jag kunde. Mot slutet var jag rejält fikasugen. Jag fick ut allt jag hade, vilket jag var nöjd med. 

STRAVA i ett nötskal 

Typiskt nog hade gpsen tagit en genväg hem. Därmed fick jag inte min tid. Snuvad på konfekten. 

Besviken.   

Det vart ett lika bra pass trots utebliven tid. Glad över att kunnat ta ut mig så där ordentligt. 

Mindre glad över att jag idag vaknade 5,30 med halsont. Får se vart de ska barka hän? 

Träning med Värnamo MTB 

Det är så fint att kunna delta på gemensam träning. Ansluta när tid och lust finns. Och känna att man får den där extra peppningen och kryddan som man behöver emellanåt. 

Vi vart många idag, säkert ett tiotal cyklister. Rundan gick ett varv motsols och ett varv medsols i Borgen, Värnamos enda friluftsområde. Jag har sagt det förr, friluftsområdena här är inte vad de borde. Det är många som nyttjar och vistas i områdena men ingen som sköter de. Synd. 

Jag satsade på pers på ett STRAVA segment uppför och lyckades med det. Alltid något. Testade också att köra på lite emellanåt och fick bra respons i kroppen. Det gladde mig. 

För övrigt var det ett kul pass med bra sällskap. Och faktiskt soligt och varmt.  

   

KOM och Cykling med GoPro åt Borås Tidning. 

Inte för att jag kände mig pigg idag men jag kände längtan efter att köra intervaller. Därför bestod dagens pass i tre STRAVA segment à ca 5 min st. Tycker det är lättare att ta ut sig genom att köra segment.

Kul med pers

Personliga rekord var främsta målet. Det lyckades jag med i två av fallen. Även det tredje kändes bra men där registrerade inte STRAVA. Tur för Markus som skickade mig en gel på posten när han gjorde en bra tid och slog mig där. Men idag har jag all anledning att sända tillbaks den där gelén eftersom jag tog ett rejält kliv från honom på XC-Stravat, där blev jag tom KOM. Förbättringen från 5,06 till 4.19 beror främst på att det är mer lättrullat nu och även lite på att jag tar kurvorna och hindren snabbare.    Borås Tidning var på Isaberg.

Det är mycket buzz kring Isaberg som cykelmecka och enligt reportern på Borås Tidning var det därför de besökte berget idag.  De verkade också få mersmak då den ena planerade för en privat resa hit med familjen inom kort.

SM-banan med GoPro     Jag fick den äran att köra SM-banan med tidningens GoPro på styret. 20 minuter film på ett MTB-varv kan ibland vara drygt att kolla på så jag spetsade till det med att sätta framhjulet i en sten och slå runt. Det gjorde ont och jag slog i smalbenen (kameran klarade sig som tur var). Men som jag sagt tidigare, jag har varit med om värre… Nu 50-års middag här på Isaberg och imorgon åker vi till Vårgårda cykeltävling på studiebesök.

Favoritrunda ihop med La Lepre Stanca på Isaberg. 

Jag fick den möjligheten att visa ett smakprov av Järnbärarleden för tre MTB sugna LLS cyklister. Som jag förstod det ville de ”köra på” åtminstone lite grann. Det där är svårt när man blir fler än en, vissa får alltid köra på mer än andra.  Men vi fick till bra flyt och för er med Isabergskännedom kan jag rekommendera rundan som innehåller både tallbarrstig, sten, rötter, spänger, knicksigheter, grus och uppförsbackar. Ca 1 timme.

Rosa leden-Järnbärarleden-runt Klosjön-grusvägen till stigen som leder till golfbanan-golfbaneleden till Rosa leden-Golfbaneleden och Gula leden hem.    Det såg ut som att landsvägscyklisterna var MTB sugna.   Hela dagen har ärats med sol. Så efter passet tog jag tillfället i akt att sitta nere vid vattnet och njuta av stunden.  

Kvällen kom

Jag fick gladeligen med mig Keith ut och cykla SM banan ikväll. Det var hans första varv på cykel. Och han gillade den (som tur var). Vi tog även svängen om vita leden för att göra ett STRAVA försök. Keith var 12 sekunder snabbare än mig. Det g¨r tydligen bra att gräva sig i cykelform. Som vanligt är STRAVA livet!  

Cykelpass med Markus på Isaberg. 

Vi har inte cyklat ihop sedan före olyckan. Jag och Mackan. Så det var på tiden att vi fick till ett ordentligt roligt pass.

Vi ringdes vid en halvtimme före vi stämt träff för att planera passet. Jag föreslog uppvärmning på vita slingan -2km, sedan ett STRAVA-försök SM backen Isaberg 100 och efter det en bit på Järnbärarleden för att kolla om det fallit några träd som Keith behöver såga före MTB Campen i helgen. Det köpte Markus och vidare berättade han att han lånat en go pro som vi skulle filma SM varvet med.

Uppvärmning. Och ni ser ju vilket väder vi har. Kort-kort i april.

Seriös uppladdning inför STRAVA försöket. Vi bar inte med onödig vikt såsom vattenflaskor och verktyg.

Det vart pers för oss båda. Markus gjorde en ruskigt bra tid men ville ändå testa ytterligare en gång. Jag var inte sen att hänga på. Markus fick syraattack och avbröt och jag hade ganska lika tid även andra försöket. Det finns mer att ge men jag är otroligt glad för att min puls betedde sig normalt, vilket har varit lite av ett problem sedan olyckan.

Filmade

Jag skötte kameran och Markus (bakdel) blev filmad. Vi hade bara bröstfäste men det fungerade nog. Det ska bli spännande att se resultatet.

Från Järnbärarleden.

Kvällen avslutades med trötta ben och en stenugnsbakad pizza, då mötte vi upp Keith också.

En hellyckad eftermiddag på ett soligt och inte minst roligt berg.

Sköna söndag. 

Jag kan bli så baksugen ibland. Ikväll hann jag inte packa upp förrän jag hade en deg på jäsning. Leilas kardemummabullar. Samtidigt kom våra grannar, tillika Keiths son och sambo in på en kopp. Mysigt!



Ytterligare bra dag på berget.

Ännu en dag med cyklister på Isaberg. Det verkar som att många läst om och blivit nyfikna på SM-banan. De flesta är begeistrade och gillar varvet som skiljer sig från övriga svenska MTB banor. Vi har även fått synpunkter som vi tar till oss och arbetar med. 

Min plan för dagen

Begav mig ut runt 9,30 och hade planerat att köra tre varv på SM-banan. Efter första varvet fick jag sällskap av boråsaren tillika 8848 åkaren Kjell Olsen. Han verkade gilla banan riktigt mycket och gav sig inte förrän han avverkat sju varv. Starkt!







Två grymma systrar Johansson från Mölndal dundrade runt på banan. 



Efter en stund mötte jag Dan och Viktor. Vi körde SM-banan och stannade vid de små droppen för att jag skulle få tränas på teknik. När det såg ut som nedan tyckte Viktor att det var dags att åka vidare och även ta det större droppet (näst största). Där var jag svårövertalad men till slut satt det någorlunda. Kändes riktigt kul och jag får lov att ge mina kamrater mitt varmaste tack för hjälpen och så klappar jag mig själv på axeln också. 



Vi avslutade passet med att Viktor bjöd på kaffe men före det tog vi en sväng med spaden. Det var ungefär som man skämtsamt brukar säga om de på kommunen: två tittar på när en jobbar. 





Långfredagspasset med klubben.



Gnosjö FK hade långfredagspass idag. Jag var inte med vid starten som gick kl 07,30 från klubbstugan men mötte upp tolv cyklister för intag av hotellfrukost på restaurang Höganloft kl nio. Vi sparade inte mycket till ev efterkommande gäster. 



En timme senare cyklade hälften tillbaks till Gnosjö och andra hälften drog vidare på Gislavedsleden. Det är en fin sträcka som går både på stigar och traktorvägar till Gislaved. Tyvärr är skyltningen lite bristfällig på sina håll men vi hade Erik som hittade perfekt. 

Trötta ben som sade ifrån resulterade i manfall på vägen…









Efter Gislaved gav ytterligare två upp och vi var tre kvar som körde med bra flyt genom skogen till Gnosjö. 

Skön dag och trevligt sällskap.



Lördagspasset på Isaberg

Underbart väder och fin runda. Jag hittade nya stigar och traktorvägar. Pelle och Carina det var vägar ni kommer att älska. 

Keith har roat sig med att klippa grenar och rötter, räfsa, gräva och fixa till stigningen på SM banan. När vi sågs för lunch verkade han ha tagit ut sig mer än mig. Till sommaren lär han inte kunna knäppa sina skjortor med lats breda som ladugårdsportar, axlar som kanonklot och en v-ringad rygg som guden Zeus själv skulle vara avundsjuk på. 

Cyklingen gick någorlunda bra. Jag tränade lite extra på kurvtagning, det behövs. Jag förlorar fart genom kurvor men tycker att det kändes bättre efter ett tag. Kunde min kropp bara bli bättre på att återhämta sig och prestera lite mer som ”förr” skulle det vara topp! Jag längtar efter att få ha det som vanligt. 











Så här mysig stuga bor vi i.

Det här räcker som kvällsaktivitet.



Längsta löppasset på många år.

Jag sitter och väntar på att bastun ska bli varm, det är alltid skönt att basta efter ett kyligt träningspass.

Förvisso har det varit en fin dag men ingen värme ikväll.

Längsta löppasset sedan 2004?
Jag löpte hemifrån och mot Borfiket, tanken var att Keith skulle plocka upp mig någonstans på vägen. Men han missade mig och därför blev det att jag sprang hela vägen.

Totalt blev det 14,3 km, vilket är mitt längsta löppass sedan urminnes tider. Jag tror inte att jag har sprungit så långt sedan 2004 eller kanske tom 2002, det spelar mindre roll (14 km sprang jag för ett par år sedan).

Det kändes motigt ända till de sista kilometrarna, då piggnade jag till och ökade takten trots att jag inte borde. Min erfarenhet är att det kan vara dumt att både öka antal kilometer och tempo, man ska vara försiktig i löpardojjor. Särskilt jag. Men nu ska jag basta och sedan har jag tiggt till mig en massage vilket allltid gör gott för kroppen.

Snittkilometertiden blev 4.44 min/km. Jag är skitnöjd med passet i sin helhet.

Som sagt, målet var Borfiket och där fanns grymma kardemummaknutar.
Precis min typ av fika.

Imorgon står det bowling på träningsschemat. Det var nog över tio år sedan senast, får hoppas på tur mer än skicklighet om jag ska lyckas få ner några käglor. Helst fler än de andra, då vinner man väl antar jag?!

IMG_1604

Strava Rapha Festive bevis, ord om min status efter olyckan och tacksamhet.

Klockan 13 imorgon kommer jag troligtvis sitta bänkad vid TVn. Det är nämligen konditionsidrott på tv, VM i skidor i Falun. Känns väldigt spännande att följa svenskorna/svenskarna. Före det planerar jag att cykla, ska försöka bege mig ut trots regn och enstaka plusgrader. Men det kan bli tjurigt.

Strava Rapha Festive 500.
Idag fick jag ett litet fint svart paket på posten ”Royal mail” från Rapha stod det. Inuti fann jag mitt värdebevis för att jag genomfört Strava Rapha Festive 500 mellan jul och nyår.

IMG_1598
Då fanns det mycket hopp om att jag var på god väg tillbaka efter olyckan. Jag klarade de långa, kyliga och tuffa vinterpassen riktigt bra. Men av okänd anledning vände den trenden och januari och en bit in i februari vart riktigt tuff. Kroppen har betett sig oräkneligt och jag har sovit dåligt, fått ställa in aktiviteter, tänka om och anpassa mig många gånger. Det har tärt på glöden, det är inte lika känsla att jobba i motvind. Jag vill väldigt gärna komma tillbaka till samma nivå som före olyckan. Men det bestämmer inte jag, det bestämmer min kropp när den är redo och när det ska bli om det ska bli.

Jag är tacksam och glad.
Jag vet innerst inne att jag har mycket att vara glad över. Att jag har haft mycket tur och en otroligt bra återhämtning trots allt. Det tar tid att läka efter 14 frakturer där de flesta satt i ryggen.

Bra dagar igen.
Den senaste tiden har det återigen känt märkbart bättre. Jag är starkare överlag, sover bra och känner mig mer hoppfull igen.

Om jag kan vill jag väldigt gärna komma tillbaks och vara med och tävla i MTB. Vilken tävling jag kan göra premiär i återstår att se.

Jag vet att jag aldrig har gått igenom något mer smärtsamt än detta. Det värkte konstant väldigt mycket trots rejäla morfindoser. Men inget kändes någonsin hopplöst eller uppgivet. Och jag fick stor hjälp av familjen och många peppande mail och sms från vänner, jobbarkompisar och er bloggläsare. Det var mycket värt! Tack igen alla som hjälpte till.

IMG_1587

IMG_1596

IMG_1597