Lyx för mig!

Nu har Loveli börjat med en idrott. Ja, men det kan vi väl kalla simskola/babysim?! Hon sov som en stock efter och det märktes att hon tagit ut sig.

Förmiddagslyx.

img_5061Svärmor och svärfar hade erbjudit att ha Loveli medan jag cyklar nu på torsdag. Så kom ytterligare erbjudande på sms, vilket jag inte kunde motstå. Hade annars tänkt springa med vagnen, men cykla är mycket roligare och bättre träning.

Lägg därtill att middagen stod på bordet efter passet. Det är lyx för mig! Jag är inte bortskämd med den vänligheten och det har sina utmaningar att kunna ta emot sådant.

Det är också värdefullt för Loveli att få vara hos och tillsammans med sin farmor och farfar. De lär troligtvis känna varandra bättre utan oss föräldrar.

 

 

Husmanskost när den är som bäst.

Eftersom jag utgick från Lanna blev det en runda i våra gamla hemtrakter, komponerad av Keith. Väset-Anderstorp-Målskog-Kulltorp-Eskilstorp. Ca 46,2 km. Garmin visade -6 grader när jag passerade Målskog efter ca 1 h. Det var relativt vindstilla och torr fin luft så jag klarade kylan bra under hela passet som varade drygt 2 timmar. Jag har sagt det förr, Assos vinterkläder är att lita på. När det är -5 eller kallare bär jag alltid Assos skinfoil winter body vilken är en superskön underställströja de kallaste dagarna.

Men nu ser det ut som att vi inom de närmsta dagarna ska kunna cykla i vanliga underställ och med lite tur även utan dubbdäck.Hoppas.

Annonser

Tillbaka.

Jag har hört av några (kul) som undrat om jag slutat med bloggen. Det tror jag inte att jag har men det har varit exakt en månads uppehåll. 

Sedan senast har det hänt massor om ni frågar oss. Tex har Keith blivit en riktigt flitig gymbesökare. Han kör minst fem träningspass i veckan och många av passen innehåller rodd. Häromdagen påstod han att han dragit 2000 meter på 7,37, alltså exakt samma tid som jag maxade senast, vilket var ett tag sedan -2012. Familjefejden är nu igång, jag planerar att göra ett nytt maxtest inom kort. Men risken är väl att mammaformen inte riktigt kommer att räcka. Vi får se.

Vi har flera intressanta projekt på gång där cykel är involverat. Håll utkik så ska vi snart berätta mer.

Det som är den största händelsen är såklart att vår dotter har blivit ytterligare en månad äldre. Hennes utveckling är enorm. Det blir roligare och mer spännande att vara med henne för var dag. Hon är fantastisk och mår bra så länge hon får sova, äta och vara aktiv. Just nu är det roligaste hon vet att stå upp, hoppa i knät, babygymmet, Babblarna, mönster, läsa bok och att vara ute i vagnen gillar hon också. 

Träning

Det går hyfsat bra med den träning som jag genomför. Vi har skaffat löpvagn, vilken jag använt flitigt, smidigt att kunna träna ihop med dottern. Det går bättre men det är fortfarande trickigt att lämna dottern några längre stunder. Jag helammar och hon har inte velat ta flaskan än, vilket är en förutsättning för att kunna vara iväg lite längre stunder. I lördags chansade vi och jag hängde med Borgänget på härlig lördagscykling. Det var -7 grader men jag höll värmen bra i sällskap med sju starka gubbar. Med tanke på att jag löpt 15 km dagen före och att jag senaste halvåret inte har genomfört mer än ett pass pass över 1,5 h så var känslan god. Men vid den magiska tvåtimmarsgränsen gav benen vika i Högatåget som är en stygg uppförsbacke. Det var likväl otroligt kul att cykla ett ordentligt gemensampass. Mer sånt vill jag ha. 


Nu kallar verkligheten och mammalivet. Vi hörs snart igen. 

Bästa cykelhelgen på länge.

Har just fått fyr i den öppna spisen och ligger på soffan och tittar på lågorna. Eldslågor är magiska att se på. Och att äta en mörk choklad till fungerar också bra. 

Jag har lite svårt att blogga då jag skar mig på ett par fingrar i stressen imorse. Anthon fyllde år och vi bjöd familjen på brunch. Det är alltid mycket att stå i när det vankas kalas även om jag förberett det som gick igår. Men numer ska man även hinna amma, byta ett par blöjor och idag ett par klädbyten. Tur vi fick en timme extra i och med klockomställningen. 

Jag tycker att det var trevligt med brunch som omväxling till kvällsmat som våra kalas vanligtvis består av. 

Två bra cykelpass.

Lördag. Det var ett sant nöje att vakna till sol och cykla längsmed Vidösten när solen steg. 


Skönt med goda väderutsikter när jag begav mig på fösta långpasset på många månader. Rundan improviserade jag allteftersom och jag hann nästan sex mil. Mitt längsta pass sedan förlossningen var 1h 20min så jag räknade med att bli rejält trött och hade packat med bars. Jag vart överraskad över hur bra det kändes… tills den magiska tvåtimmarsgränsen överskreds. Då styrde jag mot Borgen och tog ett par varv på pumptracken och över rockgarden på SM-banan. Sedan hade jag turen att ha medvind hem. Så den där barsen förblev oäten. 

Helt fantastiskt att cykla ett längre pass. Och enligt Keith hade det fungerat bra med dottern vilket var det största orosmomentet. Det är absolut också det viktigaste just nu, långpass kan man ju köra sen med. 


Söndag. Igår körde jag MTB medan jag idag tog cx-hojen. Eftersom det passade tidsmässigt hängde jag med på en gemensam cykling. Vi var sju cyklister och alla var, till min glädje, vana att cykla i klunga. Det var även länge sedan jag körde i grupp så det kändes tryggt.

Klart svårt att veta vart man står efter att genomgått nio månader graviditet, kört själv och endast korta pass. Det gick bra och jag hade inga problem att hänga med och ta förningar. 

Trevligt att ha sällskap och skön känsla att cykla i klunga. Lägg därtill en klarblå himmel. Fint!

Helgen med Run of Hope, kompishäng och kurs med Emil.

Ett par intensiva dygn med både sportaktiviteter, matlagning, kompisbjudning och mammasysslor är jag nöjd med att ha lite mindre idag.

I fredags på dagen förberedde jag med mat, städning och annat inför helgens alla aktiviteter. Jag avverkade ett 8,2 km långt löppass med. 

-Vid 15 hämtade vi ytterligare två barn vilka jag tog med till Apladalen för att hjälpa till med förberedelser inför Run of Hope. Vi blåste ballonger, gick rundan och bjöd på fika, mysigt.

-Till fredagsmyset kom barnens mamma och även Emil Lindgren. Han kom i sin Serneke husbil, som han fö körde fast med när han skulle upp för sluttningen i vår tomt. Vi bjöd på tacos och pulled chicken. Emil var en van tacoätare och hade en specialare han rekommenderade -att krossa ett par tacochips i det mjuka skalet för att få lite krispighet. Så testa gärna att äta taco som ett MTB-proffs någongång! 

-Emil var i Värnamo för att hålla en teknikkurs för ca 16 cyklister. Keith var också med och intygade att det blev väldigt uppskattat och lyckat. Jag hade väldigt gärna också, det får bli min tur nästa gång helt enkelt.

-Jag och mini var behjälpliga med Run of Hope före start och när startskottet gick hängde vi med och sprang betydelsefulla kilometrar. Det var fö över 300! till som gjorde en insats för barncancerfonden. Jätteviktigt och roligt.

Löpningen svarar bra, jag känner mig bättre för var vecka. Loppet var fem km, Jag skarvade på och sprang ca 8 km. 

-Jag körde upp lunch (som Tre Liljor fixat) till Emils grupp. Vi snackade och tackade honom för den här gången i Värnamo. Före han drog tog jag en provtur på hans HT som han körde CykelVasan med. Oj vad lätt och rapp! 

-Avslutningsvis hade vi vänner hemma hela eftermiddagen och kvällen. Det har varit mycket googlande på vad jag skulle laga för mat då frun är vegan, överkänslig och äter enligt en speciell diet. Jag kom fram till att en grönsaksgryta med kokosmjölk med curry skulle funka. Och när allt var i grytan och bara curryn skulle  ner upptäckte jag att den kryddburken var näst intill tom. Upps! 

Vi gillar att kunna göra någon liten aktivitet när vi har kompishäng. De tog med sina cyklar till oss och antog utmaningen att cykla bmx på vår MTB bana…

fantastiska Magda som tog initiativet till Run of Hope



Emil och Keith i mitten .


iordningställande för bild


Första MTB passet.

Efter att ha ammat, bytt blöja, fått bebis att somna om och ätit en banan smög jag iväg ut på ett MTB pass. Jag hann med ca en timmes cykling. 15 min transportsträcka enkel resa till Borgen och ca 30 minuter på stigarna kring och på den kända SM-banan.

Det var friskt ute, ca 3 grader, och svårt att veta hur man ska klä sig så här vid första köldknäppen. Valet föll på höstanpassade kläder från Assos -de är alltid att lita på och jag fick till en lagom balans.


Som en nybörjare.

Det var mycket svårare att cykla stig än vad jag minns. Cykeln kändes hård, rötterna var hala och jag var stel. Ja förresten de branta uppförsbackarna var sliriga och bakhjulet spann. Jag kände mig verkligen som en nybörjare, vilket jag på sätt och vis är då jag inte kört riktig stigcykling på nästan ett år.

Jobbigt var det också. Det skiljer sig en hel del på att cykla landsväg må jag säga. Drivet i benen parallellt med arbetet med överkroppen för att ta sig fram på stigar är så krävande för hela kroppen.

Man får planera sina fotopauser… före ”Branten”

Emil Lindgrens ankomst till Värnamo på lördag.

Hade jag kunnat hade jag inte tvekat en sekund på att ta tillfället att få cykla och få tips av Emil Lindgren. Jag vet att han kan ge tips och feedback som får oss vanliga att cykla bättre MTB. Emil är en av världens bästa MTB-cyklister och han kommer till Värnamo och erbjuder att dela med sig till oss! Fatta vad stort och kul på hjul blir det alldeles säkert.

Delar av SM banan. Jag har inte cyklat så många svåra moment på SM-banan då jag varit gravid, tex rockgarden. Så den testade jag idag. Och iom att jag kände mig som en nybörjare var jag lite försiktig och fick därför en fotisättning. 

Väl hemma kunde man önska en lugn och harmonisk frukost. Men där väntade en gnällig tjej som promt skulle ha mat före mig. Samma tjej skulle ha ny blöja, ville bli buren, spydde ner sig och när medicinen skulle tas började gnället om. Gnäll och skrik tills jag kom på att hon säkert ville äta mer… Hon somnade vid bröstet och så fort jag lade ner henne började gnället igen, mer mat osv… Nu är klockan tio och vi båda är iaf mätta. Nya tider och rutiner. Olika för var dag.

Tränat bra. 

Det är svårt att vara irriterad på en bebis som vaknar tidigt och ligger i knät och ler. Om hon bestämmer sig för att att somna om och om jag också lyckas hänga på får vi en välbehövlig sovmorgon. 

Bra med träning

September var vädermässigt den finaste månaden det här året om ni frågar mig. 15-27 grader och många soliga morgnar. Dock har vi haft ett par regnskurar de senaste dagarna, de har inte stört mig ett dugg, snarare så att de kändes välkomna. Det är skönt att genomföra ett och annat pass i sämre väder, jag känner mig alltid så enormt duktig efteråt. 

Igår drog vi ut på ett lätt löppass på morgonen med vagnen. Det går jogga med den vanliga vagnen så länge vägarna är fina. Det är en enorm frihet att kunna ta med sitt barn på träningen. Vi behöver inte ta hänsyn till någon annans tider och jag behöver inte ha dåligt samvete. 

Dock lyckades jag även få till ett cykelpass på kvällen. En timmes hårdkörning i blåst. Det var länge sedan jag cyklade i den motvinden. Ute vid Vallerstadd öppna fält gick det inte fort… Själva passet gick bra men det saknas mycket i både styrka och kondition. Även sittställningen är ovan, jag blir trött i ryggen. Räknar med att den kommer att byggas upp succesivt. 

Nä nu verkar det som att det ska kunna bli ytterligare sömn! Godnatt.

Jogging, vagn och frukostvanor.

Dottern bestämde sig för en tidig morgon idag. Jag hängde med, man har inte så mycket att välja på som ammande mamma. Däremot tog jag tillfället att bege mig på en härlig morgonjogg i soluppgång som bonus. Hade det inte varit så strålande väder hade jag nog valt en tupplur istället. 

Jogg

Vagnen är inte den ultimata joggingvagnen. Inom kort ska jag fixa en anpassad vagn för löpning. Thule har några olika alternativ men jag är rådvill vilken av de som passar mig bäst. Thule Chariot CX1 verkar vara Rolls Roycen, jag är ändå osäker på om det är den man ska ha. Om någon vet mer om skillnaderna, lägg gärna en kommentar.

Jag har sakta ökat löplängden och idag joggade jag ca 5 km. Jag tar det lugnt men är glad att det fungerar. Benen känns förvånansvärt bra också, både under passet och även efter då jag vanligtvis brukar få ont efter ett längre uppehåll. Jag gjorde mitt sista löppass i v37 (mitten på juli) då hade hon nämligen fixerat huvudet neråt och det märktes att det tryckte på bäckenet när jag sprang, det var inte skönt. 

Mini somnar oftast av att åka vagn, hon somnar ännu snabbare när man ökar hastigheten och springer, så det är väl en bra combo för oss-hon får sova och jag får motionera

Frukost efter löpturen

Idag väntade jag med frukosten tills efter löpturen. Det smakar alltid så mycket bättre då. Jag, som mammaledig, har numer tiden att njuta en stund. Som jag sagt tidigare, är jag en vanemänniska vad gäller frukost. På sommarhalvåret blir det yoghurt och müsli medan det på vintern blir gröt med mjölk. Däremot brukar jag prova lite olika müslisorter. Butikerna lär snart få bygga ut för att få plats med alla nya alternativ. Idag blev det en glutenfri müsli, den var lite väl ”grötig/finkornig” men om man blandar den med en annan sort helt okey. 

Ang. kaffe så håller jag mig oftast till Arvid Nordkvist eller Zoegas när det gäller brygg. Men min absoluta favorit är de smaksatta sorterna från Kahls. I synnerhet den som heter Irish Cream.

Sömnen

Det är ingen skönhetssömn längre. Jag sover aldrig en hel natt. Det tar ut sin rätt emellanåt. Nu ska jag försöka sova en stund, om det går tajma med dottern vill säga. Tillräcklig sömn är bästa medicinen mot sjukdommar, i alla fall för mig.