Frukostförändring och fikacykling.

Jag har ändrat lite i frukosten senaste veckan, knäckebrödet och avokadon är tillagt. Jag äter alltid gröten/flingorna först och efter det ägget/brödet. Det är i den ordningen alla jag känner, av en outgrundlig anledning, äter frukost. Undra om det beror på att man sparar det godaste till sist?!  

På tal om. Igår hamnade vi sedvanligt på Borfiket. De hade bakat en ny sortens kaka som föll mig i smaken – en stor cookie med jordnötter, choklad och dumle i smeten. Wow!

Före det åts det frallor och innan det cyklades det. Så nog var vi förtjänta av den där superfikan. 

Det var många veckor sedan jag kunde vara med på Borträningen så det var roligt att cykla i grupp, ungefär till klockan 19. Efter det vart det mörkt då mitt batteri inte var laddat för mer än fem minuter mörkercykling. Orutinerat av mig att glömma ladda. Men jag höll mig nära de andra och lyckades hänga med hela vägen hem. 

Vi var ett gäng om ca tio cyklister + Keith som cyklade en kortare runda. Det har varit bra uppslutning den senaste tiden. Kan man ju förstå -alla gillar väl cykla+fika=togetherness. 

Ett par stycken kom på racer. Det är tidigt att ha racerpremiär i mitten av mars på svensk mark. Samtidigt härligt att kunna. Själv har jag ingen racer sedan ett och ett halvt år. Det känns inte motiverat att ha en ståendes i garaget då de turer jag avverkar på racer per år går att räkna på en hand. 

Det vart en bra dag träningsmässigt igår med både morgon och kvällsträning. Jag tycker att det känns i kroppen idag och kör därför endast ett kort cykelpass ikväll. Hostan har faktiskt inte riktigt gett sig ännu, lite trist. Jag får öka dosen ingefära- och honungsdryck helt enkelt.

Bild från cykeltåget i Bor.   

Annonser

Bra start på lördagen med gemensamt cykelpass.

Hej på er! 

Jag sitter i en buss på väg på konferens med jobbet. Vi ska till Hooks Herrgård. Där finns det god mat och ett nybyggt spa. Så det ska nog gå bra att ägna lördagen åt lite jobb. 

Men jag hann med att cykla ett par timmar imorse också. Vi var tio stycken som trotsade prognosen om ösregn.  

Vi hade tur. Första timmen var det uppehåll men andra var lite värre. Regn och rusk. Det är inte bra med för mycket regn, det sänker min redan låga cykelmotivation. Men sådär är det ju med allt i livet. Ibland är det upp och ibland ner. I vilket fall var det roligt att cykla med sällskap, det höjde motivationen. 

Tack för sällskapet. Ni gjorde min förmiddag. Stationshuset gjorde min mage mätt. Regnet gjorde mina Assos regnkläder glada.  

 

Pelles hjul!

 Bor-Sötåsa-Ohs-Seghalla-Rydaholm-Horda-Sölaryd-Bor. 80 km, 28 i hurtbullesnitt, 3 grader, mest moln och någon solglimt. 

Pelle, Bolander och jag. Jag hängde som en slips där bakom på hjul. Emellanåt gjorde även Bolander det. Pelle stod inte över en enda förning. Han var grymt stark. Kul (för han och jobbigt för oss). Ruskigt bra pass för oss alla tre, vi fick ut vad vi ville. Så himla härligt att cykla medan det var ljust och i uppehåll.

Medans vi cyklade paddlade Keithan  ihop med GI från Slättö-Bolmen och vidare över Bolmen och in i en kanal. De höll sig i kanoten och stämningen var på topp. Sann glädje men nog så hårt även för en skogshuggares överkropp.

En bild från Sötåsa. 

 

Hjulat

Hej där ute i mörkret. För ni har väl det också mörkt. Mörkt på morgonen och mörkt på kvällen. Men nu är det inte långt kvar tills det vänder, som de positiva människorna brukar säga. Vi närmar oss faktiskt vintersolståndet och ljusare tider.

Klungcykling är kul.

Mina julbord (en jultallrik och en julmeny) rullar på, två avverkade av tre. I tisdags med cykelrunda före. Vi körde ca 4 mil cross och det var riktigt kul att köra i och med en klunga. Det tyckte jag iaf, de andra tyckte nog det hade varit roligare utan mig. Jag har nämligen inga (kompis)skärmar på crossen och det var ju blött ute, dessutom gillar jag att ta vind…

För övrigt är det fina med klungcykling att det går bra att cykla tillsammans fast man har olika bra kondition. De som är minst tränade får ligga längst bak för att slippa ta vind vilket man sparar mycket kraft på. Det är många mtb-åkare som inte är så bra på just den biten. Det är sällan klungcyklingen fungerar på de långlopp jag har kört. Men nu i tisdags var vi ett gäng rävar som alla kört landvägscykel så klungan var effektiv och säker.

Hur som helst var det skönt att ha cyklat före de väl tilltagna jultallrikarna inmundigades. Som alltid hade Stationshuset fixat och donat fint för oss, vi är bortskämda med ett så gemytligt fik som håller kvällsöppet. Tänk vad de bidrar till vår gemenskap. För vår del passar det väldigt bra att socialisera genom att träna och äta kvällsmat ihop.

aaaaaa

 

 

 

Det härliga lördagspasset med Borgänget.

Denna veckan har jag försökt och hittills lyckats med att träna lite mer än förra veckan. En dag kvar. Nästa vecka ska jag ta det lugnare och ge kroppen återhämtning.

Träningen idag med Borgänget var jättetrevlig. De är ett antal flitiga träningsvilliga cyklister som ser träningen både som något som gör gott, som en del av livsstilen och en naturlig ingrediens i vardagens framgångsrecept. Det är högt i tak i gruppen och jag tycker att det mest fantastiska är att alla bidrar med sina respektive personligheter. Alla är, mig veterligen, alltid välkomnande och omhändertagande när det dyker upp nya cykelsugna. Det är en ära att få cykla ihop med sådana människor.

Nya vägar är kul.

Det behöver inte alltid vara en ny hoj för att passet ska kännas extra kul. Ibland räcker det med en ny runda (phu). Många av vägarna vi cyklade på idag var outforskad mark för många av oss. Det var roligt att se och uppleva lite nya byar.

Cykla, trivas och ha kul är en del av livet.

 


Lampan höll inte.

Jag och Keith anslöt till Bor kl 18:02, det var två minuter försent. Borgänget åkte nämligen kl 18. Lite typiskt oss att bli sena. Däremot trodde vi att vi visste den planerade rundan så vi tog andra hållet i hopp om att kunna möta gänget. Det visade sig att vi hade tagit samma håll så vi fick köra själva. Det blev ett bra pass på ca 1 h och 45 min.

Lampan dog

Jag har varit nöjd med min kinalampa. En nackdel har varit att man inte ser hur mycket laddning som är kvar. På mina andra lampor framgår det tydligt genom att grönt är bra och rött är varning för att den snart slocknar.

Kinalampan jag hade igår är 8000 lumen enligt tillverkaren och är köpt på Ali express för en spottstyver. En fullamapa mao. Jag föll för något sortens grupptryck när de andra beställde.

En halvtimme in i passet slocknade lampan. Då vart det mörkt, bäcksvart. Som tur var hade Keith två lampor så vi klarade oss. 

Mig veterligen har ingen i gänget varit nöjda med sina fullampor, däremot verkar många gilla den från xxl som heter Magicshine.

Det här är Keith i mörkret. Han hade ingen röd lampa bakåt och jag hade en i min bakficka (saknade fästet) men vi hade en del reflexer, vilka tydligen inte syntes. Igår vände en bil som just kört om oss på 27an. Han lät meddela att vi inte syns utan lampor bakåt. -Jag säger det för er egen skull, sade han. Och det tackade vi för. Det är superviktigt att ha en röd lampa väl synlig bakåt! Det blir skärpning.

Fika

Vi träffade våra kompisar till slut. De hade just påbörjat en handuppräckning inför helgens pass på cykel med efterföljande bastu och fika. Det låter mysigt men vi tänkte vara kulturella och kolla på konst på lördag eftermiddag så vi är troligtvis bara med på cykelpasset.

Borcykling mm.

Det hade inte behövts långa byxor med flossad insida idag, men jag ville inte frysa. Så mina höst/tidig vinter från Assos (hl.607 lady s5) rök fram, lampan åkte på styret och jag hängde ett rött ljus på tröjan baktill. Allt det där talar om att det är höst (inte sensommar).  

Det blev lite oreda idag. Det är lätt hänt när man blir många mountainbikers och när man är många som är på olika nivå. Men alla hittade till Stationshuset. Där vart det sedvanligt kvällsfika och mycket prat.

Västgötaloppet

Sista deltävlingen i långloppscupen är Västgötaloppet som går i Ulricehamn på lördag. Vi har nära dit, ca 1,5 h i bil. Det pratas om att några i vårt gäng ska köra. De ställde även upp förra året och gillade både banan och arrangemanget. Banan består till stor del av grusvägar med inslag av stigar, det passar ju många. Sedan är det kuperat och backar gillar väl alla?!

Jag funderar på att göra en efteranmälan och ställa upp i årets första cuprace i så fall. Det lutar åt att jag tar chansen att köra sista långloppet för i år. Får se till att ta kvällen nu och få välbehövlig sömn tillryggalagd.  

Höstcykling i Bor.

Både jag och Keith var med på Borpasset ikväll. Det finns en jättefin stigrunda med mycket sten och en hel del rötter som vi körde idag. Marken var torr och tekniken satt, då är det alltid kul. 

Vi avslutade sedligt med fika på Stationshuset. När vi kom ut var det höst. Kyligt och mörkt. Jag blev påmind om att jag inte längtar efter hösten än. Jag vill lixom inte släppa taget om sommaren. Vardagen blir så mycket lättare med värme och ljus. 

Vi cyklade i naturreservatet Rusareboäng. Stigen går utmed Hindsen. Otroligt vackert. 

För övrigt åker vi till Örebro i helgen och jag tänkte cykla Bergslagsloppet. Det är XCM SM. Ca 75 km stigrikt om jag har förstått det rätt. Det känns i mastigaste laget för min del men jag vill göra ett försök. Än får säsongen inte vara slut. 

Rusareboäng är vackert och kul!

Det har varit många lugna pass på sistone och idag är det vila. Inget jag föredrar men nu är det krav från kroppen. Vi åkte för övrigt inte till Vårgårda i söndags för jag vart dålig. 

Denna veckan har det varit dubbla Bor pass. Jag har varit social och deltagit på båda rundorna med efterföljande fika på Stationshuset. Igår anslöt även Keith till fikat efter en lång dag på jobbet. Först uppskrivning och uppkörning i röjsåg och efter det ekonomijobb. 

Rusareboäng är värt ett besök. 

Rusareboäng är ett jättefint utflyktsmål och ligger i Bor. Har man em MTB är stigen på 2 km teknisk och rolig. Påminner om Lida Loops stigar. Det är lika kul att åka den både dit och tillbaka. 

  
  
 

Onsdagspasset. 

Jag fick tänka till lite på vilken dag det är. Onsdagspasset, alltså onsdag redan. Snart torsdag. Shit!

Styrde till Bor för att vara med på gemenskapspasset och efterföljande fika. Det var roligt, vi cyklade en hel del stigar. Eftersom det har regnat här fick jag träna på att köra på hala rötter och sten, det är bra. Och regnet hängde i luften så det var tillfälle att ha min regnjacka från Assos (3e passet nu och kostnad/gång har minskat drastiskt).

 En nyinflyttad och Bor-bo sedan två veckor var med på passet. Dansk men hade bott i Skurup senast. Han, frugan och fyra barn hittade sitt drömhus i Bor vilket blev anledning nog för att bege sig. Häftigt att de vågade. Och hittills var han överväldigad och tyckte Bor verkade vara en fantastisk by. Ett Coop som är öppet till 23, 28 elever i dotterns klass, flera företag i byn och bäst av allt att kunna träffa en grupp på åtta cyklister och ha ett fik att umgås på efter passet. Ja, det är galet bra i en by med ca 1300 inv.   Fredrik sade sig ha tvättat bort leran: 

Fint pass i Bor.

  Jag har ett 24-timmars EKG  på mig sedan imorse. Det är för att mitt hjärtas rytm ska läsas av under ett dygn. Och då är det bra att göra saker som man brukar. Därför anslöt jag mig till Borcyklisterna i afton. Hur man duschar med ett sådant EKG förtäljer inte historien.

Vi dundrade fram på nya stigar. Jättefina och lagom tekniska. Kvällssolen tittade fram och gav den där lilla extra kryddan till stämningen.     

Onsdagspasset i Bor

Vissa pass behövs mer än andra. Idag var ett sådant pass jag behövde. Dels gemenskapen dels tempot och även den fasta tiden för samling. Nu när det är ljust längre tycker jag det är lätt att skjuta fram passet. 

Klockan sex (nästan) begav vi oss på, en standard onsdagsrunda ”mellan sjöarna”. Jag och Bolander på MTB och övriga på crossar. Det blåste rejält så det var skönt att kunna turas om med förningarna. Vi hade flyt och snittade på ca 28km/h. Gillar när det blir bra körning och ordning i klungan. Gillar också när solen kikar fram och bjuder på vårvärme.