Cykelinspiration

Visst känns det så där extra bra när man cyklar på milsvis med fina stigar? 

När stigar gjorda av cyklar för cyklar klyver skogen. Rötter och stenar i en härlig symfoni. Ibland får bara ett styre plats mellan träden, ibland luftig välskött granskog eller är det öppna fält. 

Att få cykla i ett välkomnade landskap sätter guldkant på vardagen. Det är lyx. Iallafall för oss mountainbikescyklister. 


Jag har talat mig varm om Tranås fina MTB-cykelmöjligheter tidigare. Nu har även Keith varit med och upplevt naturen. Han blev inte besviken. Snarare överraskad över att det verkligen var riktigt fint. Således cyklade vi för mycket stigar för hans skadade axel och hand. Det är över tre månader sedan han gick omkull på racern men det är långt ifrån bra. Tyvärr blir det nog en långdragen problematisk läkning.

Det är kuperat i alla väderstreck här. Lite för kuperat för en nybörjare eller otränad. Även för den tränade som har en tröttdag faktiskt. Men toppen för den som vill bättra på formen. Det finns många relativt långa och branta backar på stigar uppför vilket är   lite mer underhållande än en asfalterad väg. Om ni vill se Keith ta sig an (och till slut besegra) en av de kortare, knicksigare backarna -kolla in mitt Instagram. Jag smygfilmade. Han är envis (det kom kanske inte som en överraskning). 




Apropå. Mitt i mitt bloggande hör jag pappa ringa sin syster i Slovenien. Han ringer för att gratta till Europamästartiteln i basket. Det är stort för ett litet land säger han. 

Styrketräning med Loveli. 

Det finns ingen anledning till att jag ska slarva med styrketräningen. Men ändå blir det så emellanåt. Dumt. Jag med mina 14 frakturer i bagaget, de flesta i rygg och nacke, har extra lätt att bli stel. Så rörlighetsövningar behöver jag verkligen göra ett gäng var vecka. 

Nu ska jag inte se tillbaks på det som är ogjort utan istället lyfta fram det som är gjort. De senaste två veckorna har jag skärpt mig. Och vilken träningsvärk jag rök på. Jag vet ju att det blir så när man håller uppe och ska komma igång igen. Det är också därför jag inte startat upp precis före SM eller Cykelvasan. 

Jag gillar och tycker att det fungerar väldigt bra att styrketräna ihop med Loveli. Det känns som att även hon gillar att vara med. Vi brukar ha musik, leksaker, hon klättrar på mig och vi dansar emellanåt. Ett pass på 30-40 minuter har hitintills fungerat bra. 

Häromdagen när det var soligt flyttade vi ut gymmet och passade på att njuta av frisk luft och sol.


Loveli är både målmedveten och gosig. Det gläder mig. Hon är också nyfiken och vill gärna veta hur jord, gräs och stenar smakar. Det oroar mig. 



Dunder förkyld.

Tyvärr har jag råkat ut för en rejäl förkylning med både ont i halsen och täppt näsa. Den kom inte som en överraskning då jag känt av att återhämtningen inte har varit som den borde. Varken under träning eller efter. 

Det är dock väldigt ovälkommet. Jag har verkligen haft ett tävlingssug efter Cykelvasan och planen var att delta i ett nytt långlopp i Trollhättan , Alliansloppet, på söndag. Hoppet att kunna ställa upp finns men sannolikheten att det går är inte hög. Jag ger kroppen imorgon på sig med. Är jag inte frisk till lördag få vi bli hemma. 

Laddar för lördagscykling och roddförsök

Här sitter jag och laddar för ett distanspass med kompisar. Yoghurt, keso, flingor och en vörtbrödssmörgås. Sedan blir det en flaska vatten med en zero i och en bar i bakfickan som jag tar till om det behövs. Vi kommer att stanna och fika på vägen med så jag ska nog överleva. Det som kan ställa till cyklingen idag är att jag har ont i ryggen.

Träningsvärk 

Sade jag att failjefejden i rodd är igång? Jag skulle egentligen inte men lusten att ta ut mig föll på när jag körde morgonpass igår. Efter 30 min på crosstrainern gjorde jag ett klumpigt försök att slå tiden 7,37 på 2000 meter. Men min insats var för dålig, jag var sekunder ifrån. Till på köpet fick jag ont i ryggen då jag drog med en usel teknik mot slutet när jag var dödstrött. Dock blev det ett riktigt bra intervall för hjärtat på nästan (inte riktigt) 8 minuter. Nästa vecka ska jag göra brandmanstestet, 500 meter på under 1,45 sägs krävas för att få bli brandman. Keith o Pelle är redan klara. 

Nu är det amning, sedan långpass i sikte. 

Tränat bra. 

Det är svårt att vara irriterad på en bebis som vaknar tidigt och ligger i knät och ler. Om hon bestämmer sig för att att somna om och om jag också lyckas hänga på får vi en välbehövlig sovmorgon. 

Bra med träning

September var vädermässigt den finaste månaden det här året om ni frågar mig. 15-27 grader och många soliga morgnar. Dock har vi haft ett par regnskurar de senaste dagarna, de har inte stört mig ett dugg, snarare så att de kändes välkomna. Det är skönt att genomföra ett och annat pass i sämre väder, jag känner mig alltid så enormt duktig efteråt. 

Igår drog vi ut på ett lätt löppass på morgonen med vagnen. Det går jogga med den vanliga vagnen så länge vägarna är fina. Det är en enorm frihet att kunna ta med sitt barn på träningen. Vi behöver inte ta hänsyn till någon annans tider och jag behöver inte ha dåligt samvete. 

Dock lyckades jag även få till ett cykelpass på kvällen. En timmes hårdkörning i blåst. Det var länge sedan jag cyklade i den motvinden. Ute vid Vallerstadd öppna fält gick det inte fort… Själva passet gick bra men det saknas mycket i både styrka och kondition. Även sittställningen är ovan, jag blir trött i ryggen. Räknar med att den kommer att byggas upp succesivt. 

Nä nu verkar det som att det ska kunna bli ytterligare sömn! Godnatt.

Bra träningspass

Det är skönt att känna att det går åt rätt håll. Både med kroppen och med sömnen. Jag har kunnat gå längre, träna styrka, även med inslag av konditionsövningar och dessutom har mini sovit bättre för var natt. Första veckan var det på tok för många korta nätter samtidigt som vi hade mycket besök på dagarna så vi hann inte vila ikapp. Det blev på snudd kaos i kropp och knopp. Sömnen är ju a och o till det mesta i livet så de sista nätterna sätter vi högt värde på.

Anpassa träningen.

Efter att mini ätit och vi haft vakentid tillsammans passade jag på att träna. Medan hon sov sin förmiddagslur körde jag ett pass på ca 45 minuter i hallen. Babysar är inte direkt ljudkänsliga så att spela musik, lyfta vikter och göra hopp fungerar fint. Träningen bestod av ett program i appen ”Skimble”, dels med hantlar och dels med kroppsvikten. Det är många övningar som känns rejält jobbiga, tex mountainclimbers 90 sekunder. Armhävningar däremot är mycket lättare utan gravidmagen som extra tyngd.

Jag tycker att kroppen har återhämtat sig bra och märker skillnad för varje dag.

Jag har saknat känslan efter genomfört pass och är glad över att vara igång igen.

Vardagsbestyr och äntligen ett träningspass. 

Jag känner en stor lättnad så här efter graviditeten. Tacksamheten över att vi fått ett friskt barn är enorm. Samtidigt har en ny sortens oro tagit vid, den försöker jag stävja så gott det går.

Det är en stor omställning att inte vara gravid längre. Här är några grejer jag från dag till annan kan göra:

-ligga på magen -bl.a. äta rökt lax och brieost -ha kläder med midja -dricka massor kaffe -böja mig när jag t.ex. ska ta på mig skor eller rensa land -ligga på rygg och sova -träna -åka bil –

Premiär på fik.

Igår beställde jag självklart en stor kopp kaffe på Espresso House som fö var ett fint fik för oss med barn. Sköna soffor att hänga i och fräscht skötbord. Mini har dock inte lärt sig vett och etikett, hon släppte sig helt ogenerat vid bordet. En fis som både doftade och lät så rejält att mannen vid bordet bredvid vände sig om och gav mig arga blicken. Måtte han förstått att det inte var jag. 

Vi hade en väldigt mysig stund med mycket vakentid för mini. 

Nya rutiner

Vi gjorde försök till promenad men fick vända hem i regn, jag försökte till svetten rann att fälla ihop vagnen (lösningen blev ett Youtube-klipp) och när vi packat och skulle in i bilen var det matdax för mini, efter det blöjbyte för att ca en timme senare vara färdiga för ett ärende på stan. Bara en bild till mamma och syrran först… ”Hon har mössan bakofram” kom det till svar. Ja det är mycket att lära sig och dagarna är fyllda med nya erfarenheter. 

Första gympasset

Det blir en hel del gulligull med mini men självklart ska jag också hitta tillbaka till  träningen. Igår kände jag mig redo för att kliva upp på gymet och börja resan tillbaka till den vanliga kroppen. Ca 30 minuter med övningar för rygg, bäckenet och armar. Det kändes som en lagom start och framförallt var det väldigt skönt för den del i min hjärna (en ganska stor del) som måste fyllas med träning för att må väl. 

På en vecka har jag tappat de flesta gravidkilorna, endast ett par kvar (med normal kosthållning). Men det är många veckor och timmar före formen och konditionen är där den var. Jag ser verkligen fram emot att stegvis kunna träna mot att komma tillbaka. 

Bra dag. 

Nu väntar jag på en (sista?) undersökning på förlossningen. Ctg, blodprov, blodtryck, urinprov ev ultraljud och hinnsvepning mm. Tar ca 2-3 h var gång. Idag är det nog mycket att göra då de är försenade och jag är förpassad att vänta utanför. 

Bra dag, cykelskola och umgänge.

Igår var den bästa dagen på länge. Jag mådde ganska likt som jag är van att må. Otroligt skönt. Jag gjorde t.o.m några gymövningar, så idag är jag hörligt stel i kroppen. 

Förutom det var det starten på höstens cykelskola. Jag och Keith har en ledarplats ihop. Troligtvis kommer det vara mest han som leder gruppen. Intresset för cykelskolan är fortsatt jättestort. Vi har fått tag på ytterligare ledare och kunnat utöka platserna från 30 barn till 50, vilket är roligt. Men vi har kö, primära problem kanske men visst är drömmen att alla som vill prova på att gå i cykelskola ska få den möjligheten. 

Jag mötte upp några vänner och deras barn i Borgen. De cyklade, lekte och hade roligt tills cykelskolan var klar och Keith var redo att tända grillen. Det blev korv, fika och kaffe tills kylan och klockan tog över. Det är något speciellt med utestunder tillsammans. 

Vardag och ett cykelpass. 

Ett tecken på att det börjar bli vardag igen är att jag har cyklat.

Cyklingen kände jag lite oro inför, nu var det nämligen över en vecka sedan jag cyklade och magen har växt sedan dess. Men det fungerade skapligt, i vilket fall var det skönt att komma ut en runda.

Däremot gjorde jag mitt sista löppass förra tisdagen. Jag fick ont (i bäckenet eller livmodern) redan efter två kilometer. För att ta mig runt rundan på 5 km fick jag ”bära upp” magen. Smärtorna kom plötsligt men, det klarnade varför när  barnmoskan förra veckan berättade att bebisen hade fixerat huvudet i bäckenet. Det kunde hon känna och jag ser att magen sjunkt och är i ett lägre läge nu.

Under SM-veckan har jag inte varit helt utan motion, telefonens stegräknare visade mellan 12 000-16 000 steg per dag. Men framförallt har det varit slitigt med för få timmar sömn. Det har varit en utmaning att hålla sig vaken efter middagen på jobbet. Keith, som sovit än mindre, sade imorse att han fortfarande känner sig som överkörd av ett tåg. Det är en del kvar att göra efter SM. Till sent i natt satt han tillsammans med Geir-Inge och sammanställde uci-poäng som  måste skickas in.

Väntans tider.

Det är en märklig känsla att inte kunna styra över när bebisen ska titta ut. När det än sker blir det en överraskning och jag kommer att känna mig oförberedd. Inför en cykeltävling tränar man ju specifikt och vet ungefär vad som väntar.

Sedan v.22 har vi fått frågor om vilken vagn vi ska ha. I v.32 började folk titta konstigt på oss när vi sade att vi inte hade vagn. Men nu så står det en vagn här hemma, ca 3 veckor före beräknat tycker jag känns i riktigt god tid. Vi jämförde inte speciellt mycket och tittade inte på vagnar i någon butik. Vi gick på referenser och skickade iväg syrran att hämta en som vi hittat på Blocket i Uppsala. Den ser väldigt ny och fin ut och det känns som ett klipp så här långt. Trots att jag ställt in mig på en helsvart blev det grått tyg och bruna läderdetaljer.

Självklart ska vi ha en löparvagn också.

Gravidselfie v.38

Utflykt till Marstrand.

Helger går alltid för snabbt, denna helg har flugit iväg ännu snabbare trots att vi haft ledigt en dag extra.

Vi hamnade tillslut på Koön och Marstrands havshotell igår efter en frulle på Hestraviken, cykling på Keiths underbara leder runt Isaberg och ett dopp i Nissan. Det hela var planerat, jag gav Keith en överraskningstripp i födelsedagspresent.

Vi började med att hämta ut vår förbeställda picknick och begav oss på vandring på en av lederna på Koön. Vi valde den ”svarta”. Den skulle innehålla teknisk vandring mellan berghällar, på klippor och i skog längs med havet, vilket stämde bra.

Utsikten var vidunderligt fin längs med hela leden. Det var broar och trappor byggda för att man skulle ta sig över omöjliga passager. En stor del av rundan gick över klipporna och man var tvungen att kolla varje fotisättning för att inte snubbla. Så för att kolla på utsikten stannade vi.


Enligt Keith ägde PG Gyllenhammar lykthuset med det fina läget ute på udden för ett antal år sedan. Det var troligtvis inte gratis. 

Efter ca 4 km vandring tog vi lunchstoppet på en klipphäll. Råvarorna var verkligen valda med omsorg, så gott det smakade. 

Om kvällen vart det bubbel och middag på hotellet som såg ut så här i skymning.

Vi var rätt trötta efter en heldag i rörelse i strålande sol. Det kändes i vissa delar i kroppen att jag inte är jättevan att vandra. Skönt och på alla sätt och vis härligt.

Bra dagar.

Även en höggravid kan tydligen ha bra dagar.

Igår sprang jag 5 km, började med 5,23-tempo och avslutade med 4,36-tempo, en sk negativ split som man säger på löparspråk när kilometertiderna blir snabbare. Snitt på 5 min/km.

Idag cyklade jag 4 mil på mtbn, även det blev ett bra pass där jag kunde ligga i. 

Gjorde fö en uppdatering på min Garmin imorse och vips kom sms funktionen i cykeldatorn igång. Härligt att kunna få peppande meddelande när man är ute på tur. Skulle ju även kunna användas för att få tider på konkurrenterna när man tävlar faktiskt .

Keith tävlade 

I Värnamo har det varit lördagsskojigheter på stan. Bland annat arrangerades roddtävling. Keith och den erfarne multisportaren Geir-Inge bildade lag ”Tre Liljor” och satsade stenhårt på guldet. Men efter att ha blivit fasthållna i starten kunde de inte paddla ikapp ledarna utan fick nöja sig med andra platsen, vilket Keith var märkbart missnöjd med. 

Fö försöker de övertala mig att börja paddla… Jag vet inte hur passande sport det är för ett par cyklistarmar.

Nej nu är det time att börja tänka på kvällens festligheter. Vi ska på 150 års fest. Det ska bli väldigt trevligt. 

Gympass och minisemester i Uppsala

Jag hamnade i den trevliga staden Uppsala i torsdags. Men före det gjorde jag en dag i Södertälje på Skoda branding utbildning, vilket var jättetrevligt.

Fö bodde vi i Södertälje dagen före jag tänkte kört mitt bästa Lida Loop någonsin på min sprillans nya Trek. Men det slutade med en krasch in i en tall, fortsatte med en flygtur till Karolinska där det visade sig att jag hade ådragit mig 14 frakturer bl.a. rygg, nacke och bröstbenet. Som ni vet har det gått ganska bra ändå efter, men det har varit en utmaning.

Nu är det nya utmaningar och det är att vara gravid. Det är både jobbigt och härligt på samma gång. Jag är glad för att kunna träna och hålla igång.

Passet idag

Anledningen till att jag är just i Uppsala är enkel, här bor min kära syster. Vi lyxade till det med en semesterdag igår och startade upp morgonen med ett gymbesök.

Jag gillar Friskis i Uppsala. Passet såg ut så här:

2000 meter rodd (9 min)
6,3 km crosstrainer (25 min)
2 km löpband (10 min)
ca 35 min styrka med ben, bröst och ryggövningar.

Jag såg ut så här ungefär:
Vi hade även lite shopping på önskelistan och även om kassarna inte var fulla blev det en trevlig stund. Det är alltid viktigast för oss att ”prata ikapp” och ta igen förlorad tid. I och med avståndet från Uppsala till Värnamo ses vi för sällan. 

Samtalsämnena var många och ett av de vi avhandlade var hur själva förlossningen går till och hur värkar känns. Intressant ämne för min del. Nu när jag är väntande i 6 månaden känns det mer och mer verkligt att det utvecklas  ett barn där i magen som så småningom om ska komma ut.

Det har varit ett ganska lugnt barn och hittills är det bara jag som känt sparkarna. Men igår kväll höll hon igång och då fick syrran vara den första att känna dessa häftiga livstecken från magen. Det är väl sånt som nära och kära tycker är stort medan andra inte höjer på ögonbrynen för.

Vi har det mysigt. 

Hur blir man fri en förkylning och när ska man börja träna igen?

Jag tycker att jag är på bättringsvägen med förkylningen. Grundregeln är att jag aldrig tränar när jag har feber eller ont i halsen. Men när halsontet har släppt brukar jag börja med lätta träningspass såsom yoga, styrkeövningar och lågintensiv löpning eller cykling för att se hur kroppen reagerar.

När jag är förkyld brukar jag tänka på att hålla händer rena, dricka och vila extra. Honungste är effektfullt om man har lättare slemhosta, en läkare sade till pappa att det är minst lika bra som receptfri hostmedicin. I övrigt tror jag inte så mycket på huskurer men ska erkänna att igår när jag läste om ingefärans goda effekter kokade jag ihop en kopp med riven ingefära och honung. Vad gör man inte för att åtminstone kunna ta del av placeboeffekten? För nu är jag inte bara trött på att vara förkyld, jag är urless! Det är t.o.m. nästan så att jag skulle kunna tänka mig att suga på de små gröna slemmiga Esberitoxtabletterna – för placeboeffektens skull.

Kommit igång med träning

Jag genomförde ett  yoga/styrkepass häromdagen. Ojäklar vilken träningsvärk jag fick, det innehöll många statiska övningar som jag var helt ovan vid. Har joggat 30 minuter lugnt och cyklat ett lätt pass på spinningcykeln.  I och med träningsvärken tiggde jag till mig en massage av Keith. Det var ingen njutarmassage men för att bli av med stela och ömma muskler tycker jag att det krävs att massören tar i lite och trycker ut knutor.

Ikväll ska jag ut och cykla. Det är verkligen det jag längtar efter mest – att sitta på cykeln ute och trampa förbi den ena granen efter den andra. Känna doften av skog. Vara ett med naturen. Allra helst i sällskap med mjölksyra och bra ben. Hur roande som helst och oslagbar träning. Vad kan få en människa att må bättre? Möjligtvis kaffet efter och påtåren såklart!

Gärna i sällskap #togeheterness.

cropped-asa11.jpg