Snopet att det inte blev nåt den 6e.

Jag har knappt föreställt mig att det inte skulle bli barnafödande på beräknad dag den 6e augusti. Mentalt var det lite snopet att vi passerade utan förlossning. Föreställ er att man helt plötsligt flyttade på Cykelvasan till framtiden på obestämd tid. 

– Cykelvasan är framflyttad, starten går senast om två veckor men vi vet inte när eller hur. Eventuellt får ni cykla baklänges, springa med cyklarna eller kör vi som planerat framlänges. Däremot blir det först över mållinjen som vinner. 

Inte för att man har så mycket att välja på, det är bara att vänta och vänta. Och det enda man vet säkert är att man väntar på en utmaning av rang. Läskigt. Men man vet samtidigt att man väntar på att få träffa skatten som grott i magen under nio månader! Det känns väldigt spännande. 

Kom ut nu. 

Annonser

Lördagscykling i Helmershus.

I onsdags på fikat i Bor frågade Per om Keith kunde guida en runda i Helmershus. Eftersom det diskuterades om jag skulle bli igångsatt (när man på konstgjord väg sätter igång en förlossning) avvaktade vi med svaret. Jag mådde mycket bättre i fredags, delar av mina värden var bättre och när man uteslöt havandeskapsförgiftning fanns det ingen anledning att bli igångsatt. 

Därför bjöd vi in till cykling och korvgrillning. 

Vi blev ett helt gäng 

Keith guidade grusvägar i ca två timmar. Sedan var det saft i vår trädgård samtidigt som fler anslöt för att vara med och cykla på Helmershus MTB-bana någon timme. Den är tacksam på det viset att även barn kan ta sig runt och ha roligt. Så vi planerar faktiskt för att bjuda in cykelskolan att lägga en av träningarna här. 

Vi blev över 20 pers som grillade korv, drack kaffe och åt av det hembakta. Det var väldigt mysigt och socialt. Alltid lika kul när vi träffas ett gäng för att träna, prata cykel och erfarenheter. Jag känner mig enormt sugen på att cykla under normala förutsättningar. Att vara höggravid och t.o.m på övertid för beräknad förlossning gör dock cykelsuget minimalt. 

Nu får det snart vara dax.

Jag har knappt velat dricka hallontet brorsan köpte till oss. Enligt myten ska man dricka hallonte för att få igång förlossningen. Vi har inte varit redo tidigare men nu tänker jag knappt på annat än att jag vill få ”det gjort”.  Det kan jag säga nu när vi vet att hon växt till sig i magen och eftersom jag mår dåligt och är väldigt begränsad med vad jag orkar. Det har varit lite olika bud på varför jag mår dåligt så det låter jag vara osagt. Enligt beräkningar av sjukvården är det imorgon hon ska titta ut, enligt Keiths kalkyler ska det gå några dagar till och enligt statistiken går 75% av förstföderskorna över några dagar. 

Hallonte

Sålt cykel, varit dålig och fått storstryk. 

Vi sålde en cykel idag. Det var en av Keiths cx cyklar. Jag tycker att vi har för många cyklar som används för lite så det känns skönt att ha en mindre som samlar damm. 

För övrigt, samma dag som jag skrev om hur bra jag mår, blev jag dålig. Tyckte symptomen var demsamma som när jag får vätskebrist (yrsel, illamående och kraftlöshet) men det höll i sig längre. Och därför fick jag åka till förlossningen och ta prover som visade en liten brist på ett ämne vilket är kopplat till graviditetsbesvär. Inget man åtgärdar direkt men det blir nya prover nästa vecka. Idag är jag betydligt bättre men är försiktig med idrottandet och har hållt mig till promenader. 

Storstryk

Det närmsta tävling jag varit senaste tiden var gårdagens yatzy. Jag knep förvisso bronsplatsen men kanske ska tillägga att vi bara var tre som spelade. Och ska jag vara ärlig så blev jag slagen med 20 poäng av de här två…

Gravid slutspurten. 

Snart är nio månader av graviditet avverkat. Tiden har gått väldigt snabbt tills nu. De sista veckorna känns jättelånga och för att inte tala om det skulle bli så att jag går över beräknad förlossningsdag.

Det är nog så att jag har haft det ganska lindrigt med krämpor under graviditeten. Inga foglossningar eller havandeskapsförgiftning och jag har inte lagt på mig varken så många extra kilo eller mycket vätska. Men jag sover dåligt sex av sju nätter, varför jag egentligen borde vara tröttare än vad jag är.

Som gravid är man inte direkt smidig. Det är svårt att börja sig, så det var inte bara myggen som gjorde att jag gav upp blåbärsplockningen igår kväll. När jag kom hem fann jag två fästingar på svåråtkomliga ställen på kroppen, tur att de inte hade satt sig så hårt. Verkar f.ö. vara gott om de äckliga krypen i år.

Jag är själv förvånad att jag lyckades göra ett sånt här hopp framför kameran som mamma höll i.

Jag uppskattar verkligen den här tiden som gravid och har inte haft svårt att anpassa aktiviteter och livet efter det. Däremot har det varit många ”uppoffringar” och saker man måste försaka. Tex den målinriktade träningen, träning i grupp och tävlandet. Att inte få äta brieost eller gravad lax har inte känts så svårt men ett glas vin har jag tänkt på ska bli gott i höst (man kan ta ett glas även när man ammar). Appropå den minskade kaffekonsumtionen -påtår efter påtåren ska jag gå loss på så snart det är möjligt.

Det är spännande dagar framför oss… Måtte allt gå bra (orosgenen har tagit stor plats under hela graviditeten).

Födelsedag, hemmafix och cykling.

Wow, nu har högsommarvärmen slagit till. Det är väl ungefär som att svära i kyrkan att säga att jag föredrar lite svalare temperaturer. Men jag har så otroligt lätt att få vätskebrist. Förra dygnet var jag rejält påverkad och utslagen till och från.

Idag har det gått bättre. Jag har känt att det är på gränsen några gånger men med high5 zero (typ som resorb) i vattnet har det gått hindra de värsta svackorna.

Cykling.

Jag och svägerskan fick till ett 37 km långt cykelpass när solen stod i zenit. Därmed tillförskaffade jag mig årets första cykelbränna. Keith sällskapade med oss i 7 km, han påstår att han har asfaltsallergi så vid Borgen vek han av och cyklade SM-banan. Vi fortsatte på asfalt. Trots det cyklade jag på mtbn och det beror på att jag  sitter lite bättre på den som höggravid. Men med 3 kg luft i däcken rullar den ganska bra, dock har svägerskan tagit ett kliv och känner sig säkert ganska stark i mitt sällskap för tillfället. Vi cyklade en kuperad runda och i vissa backar fick jag bita i ordentligt. Jag uppskattar att vi kan cykla ihop. Rundan avslutades med en Piggelin och cykeltvätt hos oss.

Hemmafix.

Vi har fått mycket gjort i trädgården och även inne. Det känns skönt att kunna pricka av på ”to-do-listan”. Här finns en hel del att ta tag i som blivit eftersatta i och med SM-projektet. Jag jobbar fortfarande, vilket jag har tänkt göra så länge det är möjligt före förlossning. Däremot ska jag ta ut lite komptimmar och jobba kortare dagar.

Firade min 38e födelsedag.

Vilket sammanträffande att vara i v38 och fira min 38e födelsedag.

Jag och Keith firade på Toftaholm. Det är ett väldigt trevligt ställe som håller hög klass på mat och service. För min del var det första gången jag var där men definitivt inte sista. Fy sjutton vad gott vi åt och trevligt vi hade. Ett oväntat och kul inslag var att de arrangerade ett musikquiz för oss som satt på terassen. Vi kammade hem vinsten som bestod i en flaska cava. Den bjöd vi övriga gäster på som verkade uppskatta att få avnjuta några droppar bubbel.

Surdegsbröd, gazpacho och sallad till förrätt.

Hängmörad biff till Keith och cajunkryddad lax till mig.Min absoluta favorit bland desserter, créme brylé. Helt perfekt tillagad.

Vardag och ett cykelpass. 

Ett tecken på att det börjar bli vardag igen är att jag har cyklat.

Cyklingen kände jag lite oro inför, nu var det nämligen över en vecka sedan jag cyklade och magen har växt sedan dess. Men det fungerade skapligt, i vilket fall var det skönt att komma ut en runda.

Däremot gjorde jag mitt sista löppass förra tisdagen. Jag fick ont (i bäckenet eller livmodern) redan efter två kilometer. För att ta mig runt rundan på 5 km fick jag ”bära upp” magen. Smärtorna kom plötsligt men, det klarnade varför när  barnmoskan förra veckan berättade att bebisen hade fixerat huvudet i bäckenet. Det kunde hon känna och jag ser att magen sjunkt och är i ett lägre läge nu.

Under SM-veckan har jag inte varit helt utan motion, telefonens stegräknare visade mellan 12 000-16 000 steg per dag. Men framförallt har det varit slitigt med för få timmar sömn. Det har varit en utmaning att hålla sig vaken efter middagen på jobbet. Keith, som sovit än mindre, sade imorse att han fortfarande känner sig som överkörd av ett tåg. Det är en del kvar att göra efter SM. Till sent i natt satt han tillsammans med Geir-Inge och sammanställde uci-poäng som  måste skickas in.

Väntans tider.

Det är en märklig känsla att inte kunna styra över när bebisen ska titta ut. När det än sker blir det en överraskning och jag kommer att känna mig oförberedd. Inför en cykeltävling tränar man ju specifikt och vet ungefär vad som väntar.

Sedan v.22 har vi fått frågor om vilken vagn vi ska ha. I v.32 började folk titta konstigt på oss när vi sade att vi inte hade vagn. Men nu så står det en vagn här hemma, ca 3 veckor före beräknat tycker jag känns i riktigt god tid. Vi jämförde inte speciellt mycket och tittade inte på vagnar i någon butik. Vi gick på referenser och skickade iväg syrran att hämta en som vi hittat på Blocket i Uppsala. Den ser väldigt ny och fin ut och det känns som ett klipp så här långt. Trots att jag ställt in mig på en helsvart blev det grått tyg och bruna läderdetaljer.

Självklart ska vi ha en löparvagn också.

Gravidselfie v.38

Gravid i v33.

Nu är det 33,5 veckor sedan barnet i min mage blev till. Det är mer verkligt för var dag men fortfarande väldigt overkligt att det bildas ett barn där innanför skinnet. Samtidigt som det är en lång väntan går tiden i en rasande fart. Idag började till exempel min ersättare som ska vikariera för mig på jobbet. Apropå det så planerar jag att kunna jobba ca 1 dag i veckan under min mammaledighet. Det finns många fördelar med det, tex får pappan och barnet bekantas själva och jag får ”komma iväg” och ha kvar en fot i arbetet. 

Hur går det med träningen?

Jag hoppas att hon gillar att träna eftersom jag fortfarande kan hålla igång rätt bra. 5 Km löpning känns lagom, ca 1-2 h cykel känns rimligt och ca 30-40 min styrketräning känns relevant. Givetvis inte allt i ett sträck utan vid olika tidpunkter. Det är inte tal om några maxpulstester utan det blir som det blir från en gång till annan. De gånger det har känts lätt att löpa och jag utan att tänka mig för har ökat takten lite har kroppen sagt ifrån direkt med någon liten krämpa som också försvunnit när jag sänkt hastigheten igen. Cyklingen fungerar ganska bra, jobbigast är uppförs. 

Hur mår jag?

Jo, tack jag mår mestadels bra. Även om inget är som det brukar i kroppen, det händer märkliga saker. T.ex. hade jag problem med kramper i magen på nätterna ett tag men de har försvunnit nu. Likaså hade jag problem med att armarna domnade på nätterna, det har också blivit bättre. Senaste tiden har jag till och med fått sova utan att vakna för pinkepaus. Däremot är jag mycket kissnödig om dagarna. Kroppstemperaturen stiger på gravida och svettningarna med den. Jag har dragit på mig lite extra vätska. Hungern kan bli akut samtidigt som jag plötsligt kan bli proppmätt. Magen är ganska stor och hård och oftast ivägen när jag ska böja mig, att ta på sig strumpor känns som en ansträngning. Hur som helst är jag glad för att jag är rörlig och får må så pass bra ändå. 

Det finns en viss oro men överlag är det mest fantastiskt och väldigt spännande. 

  

Foto: mjfoto

Bästa tiden är nu.

Nu är det magiskt fint ute. Verkligen bästa tiden på året. Ljusa morgnar, ljusa kvällar, blommor som slår ut och avlöser varandra. Påskliljor-vitsippor- liljekonvaljer-lupiner-hundkex osv väcker sinnena till liv. För att inte tala om doften av syrener eller smaken av söta jordgubbar till midsommar.

Temperaturen soliga dagar är precis perfekt. Inte för kallt och inte för varmt. Skönt att cykla både till och hem från jobbet. Denna veckan har jag cyklat tre dagar, härligt att kunna lämna bilen hemma.

Det som möjligtvis kan förstöra en fin vårkväll skulle kunna vara myggen. Eller grannens gräsklippare.

MTB-runda.

Efter att ha somnat på soffan efter jobbet tog jag mig ut på mtbn. Överraskande soligt men också förvånande blåsigt. Jag cyklade en grusvägsrunda och hamnade i Borgen, tjingade på Keith och Viktor. De byggde B-vägen till den senaste nerfarten på SM-banan. Såg fin ut men jag undvek att provköra. Jag är försiktig iom vår lilla skatt som ligger i min mage.

V. 30 tankar.

Nu märks det mer och mer att vi väntar barn och att det närmar sig nedslag. Det är kurser med namn som ”att föda”, vi kollar på namnlistor, jag lyssnar på poddar om smärtlindring och förlossningsställningar osv. Dessutom blev det märkbart att magen har växt den senaste veckan, jag kunde nätt och jämt dra upp dragkedjan på min cykeljacka. 

Senast i måndags sade jag att jag fortfarande känner mig ganska smidig. Medan idag har jag känt mig allt i motsats till det – osmidig, klumpig, ovig, stor m.m. Det kändes som akrobatik att få på sig strumporna imorse.

Vi är halvvägs in i V.30 och en bit in i den tredje trimetestern. Dels är jag nu höggravid vilket känns som ett kul ord och dels har fostret börjat förbereda sig för ett liv utanför livmodern och kan faktiskt överleva en tidig förlossning.

Trots att det är en orolig och tuff process att vara gravid och trots längtan efter att det ska vara över är det älskvärt. Det är spännande att se sin kropp förvandlas. Det är häftigt att känna sparkarna. Det är overkligt att en ny människa skapas därinne i min mage. Allt är svårt att förstå och att sätta in i ett verkligt sammanhang. Tänk att man delar sin kropp med en annan människa. Och att man också delar den människan med en annan människa! 

Två önskningar.

Nu finns väl inget att klaga på. Sverige står i blom, vi har kollat på mtb live en hel helg, jag har morgontränat, vi har hittat en efterträdare till mig på jobbet, SM-banan verkar ha tagits emot positivt, magen växer, jag har en gudomlig hoj att cykla runt på. 

Baksidan vid huset är så här fin.

Vad mer kan man önska?

Jo vet ni vad, två saker önskar jag mig. 

1. Sömn. En hel natts sömn. Det står överst på önskelistan. När man får sova är allt annat mycket mer värt. 

2. Bättre järnvärde. När man har bra hb är man piggare! Jo, för er som minns så skrev jag att jag hade ok järnvärde. Men det var då, nu är det betydligt lägre, vilket är ganska vanligt att det händer för gravida kvinnor. 

Så nu är jag extra glad för att jag har elektriska växlar på hojen. Det är guld värt att slippa lägga energi på krånglande växlar likt de på min Scott Scale. 

Mtb SM möte i sikte. Nu är jag nästan på väg att bli sen. Hoj!

Gympass och minisemester i Uppsala

Jag hamnade i den trevliga staden Uppsala i torsdags. Men före det gjorde jag en dag i Södertälje på Skoda branding utbildning, vilket var jättetrevligt.

Fö bodde vi i Södertälje dagen före jag tänkte kört mitt bästa Lida Loop någonsin på min sprillans nya Trek. Men det slutade med en krasch in i en tall, fortsatte med en flygtur till Karolinska där det visade sig att jag hade ådragit mig 14 frakturer bl.a. rygg, nacke och bröstbenet. Som ni vet har det gått ganska bra ändå efter, men det har varit en utmaning.

Nu är det nya utmaningar och det är att vara gravid. Det är både jobbigt och härligt på samma gång. Jag är glad för att kunna träna och hålla igång.

Passet idag

Anledningen till att jag är just i Uppsala är enkel, här bor min kära syster. Vi lyxade till det med en semesterdag igår och startade upp morgonen med ett gymbesök.

Jag gillar Friskis i Uppsala. Passet såg ut så här:

2000 meter rodd (9 min)
6,3 km crosstrainer (25 min)
2 km löpband (10 min)
ca 35 min styrka med ben, bröst och ryggövningar.

Jag såg ut så här ungefär:
Vi hade även lite shopping på önskelistan och även om kassarna inte var fulla blev det en trevlig stund. Det är alltid viktigast för oss att ”prata ikapp” och ta igen förlorad tid. I och med avståndet från Uppsala till Värnamo ses vi för sällan. 

Samtalsämnena var många och ett av de vi avhandlade var hur själva förlossningen går till och hur värkar känns. Intressant ämne för min del. Nu när jag är väntande i 6 månaden känns det mer och mer verkligt att det utvecklas  ett barn där i magen som så småningom om ska komma ut.

Det har varit ett ganska lugnt barn och hittills är det bara jag som känt sparkarna. Men igår kväll höll hon igång och då fick syrran vara den första att känna dessa häftiga livstecken från magen. Det är väl sånt som nära och kära tycker är stort medan andra inte höjer på ögonbrynen för.

Vi har det mysigt.