Lyx för mig!

Nu har Loveli börjat med en idrott. Ja, men det kan vi väl kalla simskola/babysim?! Hon sov som en stock efter och det märktes att hon tagit ut sig.

Förmiddagslyx.

img_5061Svärmor och svärfar hade erbjudit att ha Loveli medan jag cyklar nu på torsdag. Så kom ytterligare erbjudande på sms, vilket jag inte kunde motstå. Hade annars tänkt springa med vagnen, men cykla är mycket roligare och bättre träning.

Lägg därtill att middagen stod på bordet efter passet. Det är lyx för mig! Jag är inte bortskämd med den vänligheten och det har sina utmaningar att kunna ta emot sådant.

Det är också värdefullt för Loveli att få vara hos och tillsammans med sin farmor och farfar. De lär troligtvis känna varandra bättre utan oss föräldrar.

 

 

Husmanskost när den är som bäst.

Eftersom jag utgick från Lanna blev det en runda i våra gamla hemtrakter, komponerad av Keith. Väset-Anderstorp-Målskog-Kulltorp-Eskilstorp. Ca 46,2 km. Garmin visade -6 grader när jag passerade Målskog efter ca 1 h. Det var relativt vindstilla och torr fin luft så jag klarade kylan bra under hela passet som varade drygt 2 timmar. Jag har sagt det förr, Assos vinterkläder är att lita på. När det är -5 eller kallare bär jag alltid Assos skinfoil winter body vilken är en superskön underställströja de kallaste dagarna.

Men nu ser det ut som att vi inom de närmsta dagarna ska kunna cykla i vanliga underställ och med lite tur även utan dubbdäck.Hoppas.

Tillbaka.

Jag har hört av några (kul) som undrat om jag slutat med bloggen. Det tror jag inte att jag har men det har varit exakt en månads uppehåll. 

Sedan senast har det hänt massor om ni frågar oss. Tex har Keith blivit en riktigt flitig gymbesökare. Han kör minst fem träningspass i veckan och många av passen innehåller rodd. Häromdagen påstod han att han dragit 2000 meter på 7,37, alltså exakt samma tid som jag maxade senast, vilket var ett tag sedan -2012. Familjefejden är nu igång, jag planerar att göra ett nytt maxtest inom kort. Men risken är väl att mammaformen inte riktigt kommer att räcka. Vi får se.

Vi har flera intressanta projekt på gång där cykel är involverat. Håll utkik så ska vi snart berätta mer.

Det som är den största händelsen är såklart att vår dotter har blivit ytterligare en månad äldre. Hennes utveckling är enorm. Det blir roligare och mer spännande att vara med henne för var dag. Hon är fantastisk och mår bra så länge hon får sova, äta och vara aktiv. Just nu är det roligaste hon vet att stå upp, hoppa i knät, babygymmet, Babblarna, mönster, läsa bok och att vara ute i vagnen gillar hon också. 

Träning

Det går hyfsat bra med den träning som jag genomför. Vi har skaffat löpvagn, vilken jag använt flitigt, smidigt att kunna träna ihop med dottern. Det går bättre men det är fortfarande trickigt att lämna dottern några längre stunder. Jag helammar och hon har inte velat ta flaskan än, vilket är en förutsättning för att kunna vara iväg lite längre stunder. I lördags chansade vi och jag hängde med Borgänget på härlig lördagscykling. Det var -7 grader men jag höll värmen bra i sällskap med sju starka gubbar. Med tanke på att jag löpt 15 km dagen före och att jag senaste halvåret inte har genomfört mer än ett pass pass över 1,5 h så var känslan god. Men vid den magiska tvåtimmarsgränsen gav benen vika i Högatåget som är en stygg uppförsbacke. Det var likväl otroligt kul att cykla ett ordentligt gemensampass. Mer sånt vill jag ha. 


Nu kallar verkligheten och mammalivet. Vi hörs snart igen. 

Cykling är ren och skär njutning.

Det var väldigt länge sedan jag var förkyld. Jag har hittills klarat mig bra från sånt, det blir nog annat med dagisbacilker och sådant om ca ett år. Nu kan nog sömnen spela in vilken är på minuskontot hela tiden. 

Jag vaknade med hosta och halsont i torsdags och det hölls sig till fredagkväll. Jag tränar aldrig med en ond hals men igår morse hade värken lagt sig och jag gav mig ut på ett morgonpass. Numer vill jag inte missa ett enda tillfälle till att kunna komma ut på cykeln. Det är något jag saknar mest med mammalivet, just att kunna cykla mycket. Jag älskar cyklandet i kombination med att vara ute i naturen. Det är som balsam för själen.

Det blev ett stilla pass och jag försökte njuta. Jag tycker att det är svårt att lämna tankarna på hur det går där hemma. Hon ammas nämligen väldigt oregelbundet fortfarande och det är inte roligt när hon börjar skrika för då blir det hejdlöst och högt. 

Men en timme i fint oktoberväder var ren njutning. Träningsmässigt startade veckan bättre än den slutade. Jag kände mig på g med löpningen efter rundan på över en mil med barnvagn. Idag har jag lite mer hosta än igår och det kommer att bli många koppar honungsvatten. 

Alltid lika fint i hamnen vid Åminne


Alltid lika jobbigt att ta sig an den branta Månsabobacken


Här cyklar många i vår trakt. En fin liten väg mellan Sörsjö och Åminne

Första MTB passet.

Efter att ha ammat, bytt blöja, fått bebis att somna om och ätit en banan smög jag iväg ut på ett MTB pass. Jag hann med ca en timmes cykling. 15 min transportsträcka enkel resa till Borgen och ca 30 minuter på stigarna kring och på den kända SM-banan.

Det var friskt ute, ca 3 grader, och svårt att veta hur man ska klä sig så här vid första köldknäppen. Valet föll på höstanpassade kläder från Assos -de är alltid att lita på och jag fick till en lagom balans.


Som en nybörjare.

Det var mycket svårare att cykla stig än vad jag minns. Cykeln kändes hård, rötterna var hala och jag var stel. Ja förresten de branta uppförsbackarna var sliriga och bakhjulet spann. Jag kände mig verkligen som en nybörjare, vilket jag på sätt och vis är då jag inte kört riktig stigcykling på nästan ett år.

Jobbigt var det också. Det skiljer sig en hel del på att cykla landsväg må jag säga. Drivet i benen parallellt med arbetet med överkroppen för att ta sig fram på stigar är så krävande för hela kroppen.

Man får planera sina fotopauser… före ”Branten”

Emil Lindgrens ankomst till Värnamo på lördag.

Hade jag kunnat hade jag inte tvekat en sekund på att ta tillfället att få cykla och få tips av Emil Lindgren. Jag vet att han kan ge tips och feedback som får oss vanliga att cykla bättre MTB. Emil är en av världens bästa MTB-cyklister och han kommer till Värnamo och erbjuder att dela med sig till oss! Fatta vad stort och kul på hjul blir det alldeles säkert.

Delar av SM banan. Jag har inte cyklat så många svåra moment på SM-banan då jag varit gravid, tex rockgarden. Så den testade jag idag. Och iom att jag kände mig som en nybörjare var jag lite försiktig och fick därför en fotisättning. 

Väl hemma kunde man önska en lugn och harmonisk frukost. Men där väntade en gnällig tjej som promt skulle ha mat före mig. Samma tjej skulle ha ny blöja, ville bli buren, spydde ner sig och när medicinen skulle tas började gnället om. Gnäll och skrik tills jag kom på att hon säkert ville äta mer… Hon somnade vid bröstet och så fort jag lade ner henne började gnället igen, mer mat osv… Nu är klockan tio och vi båda är iaf mätta. Nya tider och rutiner. Olika för var dag.

Vardagspusslet med träning, babytid och besök. 

”Mini” vaknade tidigt med gott humör, hon låg i mitt knä och jollrade/pratade, körde bensparkar och såg glad ut. När hon somnade om och klockan var inom rimlig uppstigning för Keith (ifall hon skulle vakna) begav jag mig på ett cykelpass. En banan i farten och sedan iväg, höll ett bra tryck i påkarna och hann vara ute ca 50 min. Känner mig redo för att testa ett längre cykelpass, tror att 1,5 timme ska funka både för kroppen och med timingen med amningen. 

Morgon. Efter passet kände jag mig som en ny människa full av inspiration att ta mig an dagen. Träning är en bra del av livet! 

Vyn till Osudden är magisk och det är inte mycket som slår soluppgången

Den här Assosjackan är perfekt nu på tidiga hösten, inte för varm och inte för kall. Insidan är flåssad men det är inget vindskydd. ”Mini” blev fem veckor igår och det firades av besök av mormor och morfar. Morfar som har varit på semester i Slovenien i en månad tyckte att hans barnbarn vuxit till sig. Vi har vår familj på pappas sida i Kroatien och i Slovenien och Mini fick sina första euro av Katitza (pappas syster), vilka hon förhoppningsvis kommer att nyttja i Slovenien. Jag känner en stor längtan efter platsen och att hälsa på kusiner och fastrar. 

Mossen igår igen

De ena besöken avlöser de andra och då det mycket sittande. Förflyttningar från att sitta vid matbordet till att sitta i soffan. Både jag och mina föräldrar går gärna en runda och idag passade jag på att visa även de Store Mosse. Vi gick Svartgölsleden, ca 4 km och efter det slog vi oss till ro och drack kaffe och åt på mina hembakta äppelbullar. Inget är väl så gott som fika ute?

Löpning

På förmiddagen njöt jag till fullo av mammaledigheten. Vaknade, åt frukost, umgicks med dottern, bakade, löpte med vagnen och fixade lite i trädgården. Det var ju ändå måndag -det kändes som en ynnest att vara föräldraledig. 

Jag sprang till hälften på grusvägar och hälften asfalt och rundade av med lite trädgårdsfix. Även nu är jag på väg ut och göra en liten insats. Ikväll blir det först cykelskola och sedan ska vi äta middag med familjen. Så vi är inte sysslolösa. 

Har man tid att träna?

När man är mitt i karriären eller när man fått tillökning i familjen. 

Rent spontant är det lätt att tänka ”dygnet har för få timmar för att hinna med att träna”. Men det finns tid över, det gäller bara att se möjligheterna, planera, offra och tulla på bekvämligheten. 

Planera och prioritera.

Träning får alla att må bättre, visst är det så? Vem har någonsin ångrat ett träningspass som blev av? Det är nog snarare så att de flesta av oss tänker på den träning som inte blev av. Det är värt att planera och prioritera om för att få träna.

Ett sätt är att utnyttja morgnarna, när övriga i familjen sover kan man smyga ut för ett pass och samtidigt njuta av en dag som gryr. Många tänker säkert ”men just morgnar är jag för seg, jag har svårt att komma upp och kroppen är inte igång så det är inget för mig”. Jag har själv tyckt att det är svårt men har lärt mig älska morgonträning. Numer kan jag till och med få till intervaller i ottan. 

Ett annat tips är att skriva upp vad du gör med din tid under några dagar för att sedan utvärdera och se om du har tidstjuvar. Om du gör sånt du vill med din tid? Hamnar tv/ soffa/städande osv alltid först i prioriteringsordningen och går det i så fall styra om ett par timmar till träning? Ja, allt är upp till dig, det finns alltid möjligheter.

Dagens cykelpass i ottan. 

Det är en stor omställning för mig att behöva ta hänsyn när jag vill träna. Sedan vår bebis anlänt är jag beroende av att Keith kan ta hand om henne. Just idag hade han guidning med ett gäng cyklister från 8,30 och resten av dagen, vilket innebar att min chans till ett utecykelpass var att bege sig tidigt. Så klockan 7 hade jag bytt om, ätit en banan,  ammat och lade ner henne i sängen kind mot kind med Keith. Det såg verkligen ut att bli en mysig dotter-pappa stund.

Det kändes kyligt när jag begav mig (sex grader) men eftersom solen sken blev jag snabbt varm. Jag cyklade Hångerrundan, en standardrunda, för att ha koll på att hinna hem till utsatt tid för ”byte”. Benen kändes jättepigga på vägen ner till Hånger där jag vände hem och förstod varför. Medvind dit och sedan möttes jag av motvind plus att det var tungcyklat på den gamla banvallen som fått sig ett nytt lager grus. Det störde mig dock inte ett dugg, det var bara härligt att få ta i ordentligt. Och lägg därtill strålande sol. Jag är ingen soldyrkare, ibland kan jag tom känna mig besvärad av solen. Men cykling i sol är magiskt på något vis. Det är en perfekt match.