Halvvättern 2017.

Det är ett och ett halvt dygn sedan jag gick i mål på det 15 mil långa loppet Halvvättern. Kroppen känns bra trots slitsam cykling och kass sittställning. Nej man cyklar inte genom Vättern, rundan går i vacker vätterbygd längs vätterkusten via Omberg. Det var f.ö. en stygg backe både uppförs och således även nedförs. Vi tog som överenskomelsen var det riktigt lugnt upp och försiktigt ned.

Dåligt förberedd.

Jag brukar vara väl förberedd och insatt i det mesta när jag ska genomföra utmaningar. Denna gången var jag väldigt oförberedd och improviserade. Alltifrån att jag inte kört mer än ett racerpass de senaste åren, fixade en racercykel kvällen före, inte läste på rundan till att vi som skulle köra tillsammans inte hade pratat ihop oss. Det är inget jag är stolt över.

Målet.

När vi började prata om och anmälde oss hette det att en grupp skulle köra på under 4 timmar. När vi stod i startfållan med 15 minuter kvar till start sade vi att vi försöker få till bra cykling och får se vad tiden blir. Vi väntar på varandra och stannar för punkteringar. Det kändes rimligt och vi var 8 stycken från start.

Stämningen.

Både jag och Keith körde mycket racer förr och vi var ett härligt gäng som tränade, reste och körde Vätternrundor ihop. Några från den tiden var med igår och när vi träffades i startfållan var det roligt att ses och det kändes som att det var igår senast.

Började i motvind.

Det var hård motvind och kantvind de första milen. Det tillsammans med trafiken och övriga cyklister som var ute och cyklade gjorde att det blev stökig körning. Vi provade att cykla på ett led och även sk belgisk kedja. Vi fick inte till flytet och slet hårt. Min puls låg mestadels över 150 när vi körde belgisk kedja, alltså ganska högt och strax under mer behagliga 140 när vi körde ett led.

Uppför Omberg körde vi lugnt. Nedförs gick det tillräckligt fort för att jag skulle känna mig orolig. Mina bromsar var inte de bästa då jag uppgraderade lånecykelns hjul från alu. till carbon men bytte ej klossar. Dumt.

Smällen!

Efter Omberg, ca 6 mil, hände det som inte fick hända. Jag hörde en jäkla smäll, vände mig om och såg att Keith gick i backen. Det svartnade framför ögonen, jag blev så rädd! Skrek rakt ut ”NEEEJ, inte Keith” (ville såklart inte att det skulle varit någon annan heller). Brorsan var närmst och den första att ta hand om honom. Keith var vid medvetande men jag såg att han hade ont och att axeln pekade fel. Putte ringde 112, (som först inte svarade(!)). Två ambulansmotorcyklar var hyfsat snabbt på plats och de misstänkte, precis som vi, nyckelbensbrott och injicerade morfin mot smärtorna. Den ena knogen var det bara ett hål i och han hade skrapsår på vänster arm och höft. Huvudet hade fått sig en smäll och hjälmen sprack.

Efter röntgen konstaterades att det var axeln som hoppat ur led (den drog man tillbaks) och nyckelbenet hade förflyttat sig en cm. Åtgärden för att få allt ordentligt på plats är rehab med sjukgymnastik. Idag har han jobbat och känner sig ganska okey.

Fortsatte cykla.

Vi hade nio mil kvar och eftersom jag såg att läget med Keith var under kontroll fortsatte jag cykla. Det var motvind ytterligare några mil. Men sedan vände vinden och det började gå nedför. Då gick det hyfsat fort i klungan. Jag hade väldigt svårt att fokusera, tänkte mest på hur det var med Keith och hade enormt stor ”hemlängtan”. Det började regna och nu när vi hade högre fart var det ännu otäckare med kryssandet bland andra deltagare. Där och då tänkte jag aldrig mer Halvvättern.

Motorn.

Peter är en farthållare av rang. Här pratar vi draghäst. Efter att han tagit sin förning i 45-49 km/h och övriga bakom grillades åkte han upp jämsides och sade ”Håller vi det här tempot kommer vi att klara 4 timmar i cykeltid” (då hade vi ca 5 mil kvar). Hans inställning är alltid motiverande, men för min del handlade det inte om ett VM-guld. Och när folk blir trötta blir det vingligt och osäkert, jag var faktiskt rädd att ligga på hjul. Jag ville komma fram hel. Jag sade som jag brukar säga ”jag är en ammande mamma och får det jobbigt om jag skadar mig” 

Sista tre milen var vi fem stycken. Någon blev grillad o valde att släppa, en fick sin tredje punka och så Keith.

Peter, Henke och Putte gjorde en stor del av dragjobbet. Jag gick runt men tog korta förningar, jag drog mycket mindre än jag brukar. Samtidigt kändes det som att Peter, som låg bakom mig, var rastlös och frustade efter att få dra och hålla farten. Makalöst stark, tack för det!

Vår tid i mål blev 4,40 men cykeltiden 4,09 enligt min Garmin, 36,4 i snitthastighet. 150 km. Det blev ett toppenbra träningspass. Cykeln fungerade bra men jag satt inte bra. Hade ont i ljumskarna och ryggen och längtade efter att få kliva av och sträcka ut.

Loveli.

Dottern får hänga med överallt, morfar likaså. De roade sig i Motala under tiden vi hojade. Troligtvis hade de det trevligt, hon var inte ens mammig när jag kom i mål, det brukar hon alltid vara.

Åket som jag fick låna av Keith syster.

Putte -sprang maran på persert 3.04 förra lördagen, cyklade Bolmen runt 16 mil i tisdags, Halvvättern igårnoch hela Vätternrundan nu till helgen. Lägg därtill mackägare… man. Lit ju svettig bara av att skriva om honom!

Brorsan gjorde en vågrät segergest 15 sekunder före start.

Keith som man vill se honom

Keith som man inte vill se honom

Oväntat cykelsällskap 

 Ibland är det ödet, universum eller kalla det vad ni vill. Men vi har stött ihop med en kär gammal vän tre gånger på två veckor. Före det har vi inte setts på år. Då tränade vi ihop flera gånger i veckan i konstellationen Team High Chaparral. Vi var 130 personer som körde Vätternrundan gemensamt med möjlighet att cykla med olika tidsmål i grupp. Det var roliga landsvägstider det. På den tiden tränade och tävlade jag bara landsvägscykel. Det bästa resultatet på landsväg i SM (8a, med klungan i mål) och min starkaste Vätternrunda kom det året jag började träna mestadels mountainbike (tränade ca 10 landsvägspass före SM).

I vilket fall, igår var de bästa av möten – på hojarna. Han vände och cyklade samma runda som oss. Vi pratade ikapp. Cyklar är inte bara verktyg för motion, de är umgängesmaskiner  också.


Vätternhistoria och dagens träning. 

Vätternrunthelgen är snart förbi. Det var kul att läsa att det sattes ett nytt rekord, 6 h 33 min, av den svenska eliten i landsvägscykel. Det var inte så många år sedan man gjorde vågen för de som lyckades med bedriften att cykla de 30 milen på under 8 h.

Jag själv har cyklat fem gånger, eller sex? Lika jobbigt var gång. Första rundan är nog mest spektakulär. Då for jag och Keith iväg mot Motala med varsin cykel i bagaget. Han hade sin förstora racer och jag hade en 5000 kroners Crescent MTB. Vi stannade till vid Gislaveds cykelhandlare på vägen, som fö också heter Keith. När han fick syn på min mtb erbjöd han sin frus cykel med bockastyre till låns. Jag vart glad och bytte genast ut min MTB mot en lila damracer med växlarna på ramen.

Den såg ungefär ut så här och fungerade fint.  

Vi sov i bilen natten före starten som var ca 04. Det var inte lätt att somna i bagaget på en Audi A4 avant men när vi väl somnat vart det svårt att vakna och vi försov oss. Stressade som tusan hoppade vi på cyklarna och frukost eller vatten i flaskorna var inte att tänka på. Men runt kom vi. Var och en för sig. Keith var snabbare än mig (på den tiden;)) och med ett par punkteringar tror jag han kom runt på 9,30 h eller 10 h.  Jag tog mig runt på strax över 11 timmar om jag minns rätt. Då visste jag inte innebörden av att ”ligga på rulle”, ligga var något helt annat…

Undra om jag ens hade cykelbyxor på mig? Jo men det borde Keith ha tipsat om.

Dagen

Jag fick till ett kort träningspass på Isaberg på förmiddagen. Dels ett varv på SM banan för seniorer och dels guidade jag en kille och hans pappa på varvet som 10-12 åringar kommer att köra. Galet vad fint han (syftar på lillkillen) åkte, grymt bra att börja med MTB i unga år.

Efter det vart lunch på Höganloft. Jag valde sedvanligt kycklingsalladen som är (och har varit i ett halvår) enda alternativet för en halvvegetarian.

Idag var den både fin och god.  

Keith knäppte en bild till bloggen.


Keith ville ha sällskap på ett lugnt kvällspass så jag offrade mig och hängde med ut. Men idag har jag varit trött i kroppen, gårdagens pass satte sina spår. Jag är trött på att bli trött så lätt.

Keith på en av stigarna vi brukar cykla i Värnamo. Oanvänd och igenväxt.

Flaskor, kaffe och SM.

20130621-090936.jpg

Det är mycket jobb med att tvätta flaskor men vi är smålänningar och vet att det är kronor och ören att spara på att ta han om dem…

Vi försöker ta till vara på flaskor mm efter vårt Vätternparty. Det är svårt att diska flaskor det har varit Vitargo sportdryck i. Pulvret hade blivit till en klump som satt sig i botten och när man väl fick ut det satte det igen avloppet. Det var alltså inget kul jobb.

Samtidigt har jag bakat frallisar, så nu ligger jag på soffan och känner doften av nybakat och längtar tills frukosten. Då ska de avnjutas med starkt och hett Arvid Nordkvist kaffe. Inget slår första kopparna bryggkaffe på morgonen. Tydligen ska det regna med. Ännu mysigare…

Tränat och  SM på lördag
Har även cyklat några mil idag. Fick bli Dannäs, Forsheda, Kärda och hem. Ca 6mil. Lite extra tryck i ett par långa backar annars lagom fart.
Kroppen har en hel del att göra så här efter Vätternrunt. Den är lite trött ännu. Men imorgon väntar sovmorgon. Första på månader känns det som. Välbehövlig!

På lördag är det SM i linje. Låt mig piggna till till dess så kan det bli kul. Jag har klurat lite på målsättning för min egen del. Och utan att veta statusen på konkurrenterna (jo några vet jag och alla proffs är hemma och tävlar om den blå/gula stassen) så säger jag att det hade varit trevligt att kunna bli topp 15. Startlistorna är inte ute ännu, men i SCFs anmälningsprogram är det 42 anmälda i damelit.

Så här låg vi till på Vättern

Varför inte grotta ner sig lite i statistiken som finns?

Dels intressant med summeringen. 18 452 som fullföljde! Härligt med så många cyklister på en och samma runda.

Mycket intressant med vår position i Bankeryd.
Jag tyckte att vi körde bra i motvinden och rackarns vad bra vi gjorde det, pos 68 i Bankeryd. Det var verkligen riktigt hög moral i gruppen och mig veterligen var alla med runt i kedjan. Det var liksom ingen tvekan om att det gällde att bidra.

Glädje, Utmaning, Gemenskap och jäkligt jobbigt. Riktigt kul att kunna cykla runt Sveriges näst största sjö på tid ihop med kompisar… Förresten är det ju faktiskt den sjön som fått oss att bli kompisar.

Nästa år kör vi med 7 h 20 min som mål om jag får önska. Det kommer vi att klara om vi har lite fler gemensamma ”grill-kvällar” under våren, ser till att Pierre O, Petter T, Alex Ö och Johan E är friska, hetsar Jocke H och Jocke L att träna på, undviker att Rickard A och Rickard H får punka under rundan, bokar upp Rickard S och Pelle E Vätternhelgen, håller Tobbe och Ulf rullande mm, mfl. Herregud vad många ess vi har i rockärmen.

Jag har aldrig längtat efter Vätternrunt men nu välkomnar jag 2014 års Vätternrunda. Attans att det är ett helt år kvar.

sandra vattern

Min (och teamets) Vätternrunda 2013

20130617-231128.jpg

Jag har fullföljt min femte Vätternrunda.

Denna Vätternrundan blev inte alls som jag hade förställt mig. Jag har tidigare berättat om olyckan med följden att två hamnade på sjukhus, det hade jag inte kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi.
Jag trodde (faktiskt) inte heller att vi skulle köra så bra som vi gjorde och jag visste inte jag var i så bra form som jag är.

Däremot är jag glad för att vi fick till så bra körning i gruppen och jag är nöjd med att min kropp var samarbetsvillig.

TEAMET och rundan
Första och andra Vätternrundan med Team High Chaparral (2010+2011) var vi riktigt tränings flitiga och vi fick till en grym lagkänsla. Vi lärde känna varandra och vi hade kul ihop. Vi var på träningsresor, vi hade fikarundor, vi hade hårda pass, vi stressade varandra och träffades på NT-service och drack kaffe efter varje söndagspass under vintern. Alla började tänka TEAM (togetherness) och inga individuella tider på Vätternrunt räknades. Det var långt ifrån mentaliteten ”det står inte i resultatlistan vem som dragit mest”.Vi var 120 st som startade med olika tidsmål 2011 och gruppen jag körde med cyklade runt på 7h 38 min.
Till 2012 lades Team High Chaparral satsningen ner och Vätternrundan ordnades i Värnamo cykelklubbs regi. Ett trettiotal färre körde Vättern, bland dem jag.

Efter rundan 2011 svarade jag på en enkät där man bland annat skulle ge tips på hur VR kunde göra en bättre insats med miljön och skräpet som slängs utmed vägen. Då jag precis åkt cykelvasan och sett deras skräpzoner vart det mitt tips till VR att de skulle göra likadant. Och jag tror att det var så jag vann min fristart. Tur det, annars hade jag nog inte kört ytterligare varv runt sjön.

Till detta år har vår grupp kört ett fåtal pass ihop och ett genrep där de flesta var med (Bolmenrunt).

Med tanke på den minimala samkörningen vart jag nästan lite förvånad över hur bra kedjan fungerade i lördags. Många hade prickat formen, var dragvilliga och gjorde allt för att bidra.

I Gränna var vi 8 minuter före tidsschemat och vi fick till körningen jättebra i motvinden. Dock var vi lite oekonomiska i kantvinden, det blir lätt så i och med att en kantvindskörning tar mycket plats på vägen.

Förresten precis före Gränna nämnde Peter K att det alltid doftar vitlök och det stämmer. Det känns som att det är några växter som luktar.

Kaxholmen-backen gick lugnt. Det tycker jag var skönt och kände att jag fick tid för återhämtning. Genom Jönköping var det som vanligt stökigt. Och där blev vi även omkörda av ”de riktigt snabba 6,37 åkarna”, i jämförelse kändes det lugnt och skönt att åka i vår klunga… De verkade stressade.

I Bankerydsbacken hade vi hejarklack bland annat såg jag Tobbes fru och barn och Thomas som räckte fram en Coca Cola, den blev ett hett byte som skickades runt i klungan till sista droppen.

Strax efter var det depåstopp. 2 min för att hinna kissa, byta till fulla flaskor och ta med ytterligare picknick. Jag hade en ostmacka som väntade i bussen, den var god i jämförelse med gelen.

Vi körde stabilt i medvinden till Hjo. De flesta gick med runt i kedjan, en och annan gick ner och tog en paus men kom igen och hjälpte till.

Hjo är mysigt, där cyklar man utmed sjön och genom staden på kullersten, men det var riktigt kallt utmed Vättern. Men så snart vi kom ut på vägen kom värmen igen. Vi körde ytterligare ca 3-4 mil och därefter tog det roliga slut i och med kraschen.

20130618-080126.jpg

Keiths Garmin

Efter olyckan var vi inte supertaggade. Trots det gjorde vi en bra avslutning och kom i mål på 8 h 17 min. Medelhastighet på 39,1.

Säkrare lopp gör mig sugen på att köra igen
Jag har ändrat min inställning till Vätternrunt, delvis. Det är inte ett lika riskabelt lopp numer i och med start på dagen och tomma vägar initialt. 24 mil är säkra men de 6 sista milen är fortfarande jätteosäkra/farliga i och med alla trötta cyklister som startat under natten samt är det bitvis väldigt trafikerat.

Jag är väldigt sugen på att köra igen om vi blir en grupp likt detta år.

20130618-080232.jpg

Foto:Martin Bondeus.

Min form är på topp
När det gäller att köra 30 mil med ett snitt på 39,1 km/h med andra dragvilliga är jag i toppform. Jag stod inte över en endaste förning och behövde aldrig gå ner och vila upp mig i svansen.

Dock värkte ryggen något enormt i 28 mil, jag hade ett par svackor på vägen ner till Jönköping, bland annat när vi missade kantvindskörningen i gruppen, efter olyckan var benen stumma och sista milen in till mål var jag inte på topp. Men det var aldrig värre än att jag inte gick runt i kedjan.

Det var såklart drömmen att kunna hjälpa till hela rundan och i lördags stämde det och jag är glad och stolt över det!

Grymma Värnamogrupper.
Sub 9 gjorde en kanoninsats. Missade tidsmålet med ynka 13 minuter, mycket pga av att motvinden ner till Jönköping var ännu värre när de startade.

Sub 8,30 blev till sub 7,59. De körde alltså in på under den magiska sub 8 gränsen, välförtjänt överlyckliga.

20130617-231100.jpg

20130617-231216.jpg

Vätternrundan fortsättning…

Som jag skrev hade vi oturen att ha en olycka efter 21 fina mil.
Det hände vid en plats där det redan var en olycka och därför blev det lite rörig körning just där. Jag som var längst fram i vår klunga såg inte hur det gick till men hörde smällen, vände mig om och såg en cykel i luften och ett par man låg på asfalten.

Jag har nästan alltid telefon med mig så jag larmade direkt. Och Skövde skickade ytterligare två ambulanser till platsen. De var på plats, hade gett smärtstillande och fått in Tobbe i en ambulans och Ulf i den andra på 46 min.

Alla i vår grupp stannade vid olycksplatsen, några som hade punkat kom ifatt och efter det trampade vi vidare mot målet med en obekväm känsla. Det var så oväntat och tråkigt att det skedde.

Vi åkte samlat i mål på 8,17.

20130616-234615.jpg

bild: Martin Bondeus

Senare på kvällen fick vi beskedet att:
Ulf, vår vätternkapten, hade ett rejält hack i knät som han fick sy igen och en axel som hade hoppat ur led.

Tobbe, vår grymma lagkompis, hade det värre. Han fick sprickor på båda sidorna av bäckenet och ett trasigt nyckelben. Hua.

Imorgon ska jag skriva mer om rundan i stort.
Skickar med en bild från starten: laddade män på Vätternparty.

20130616-234549.jpg

Ola, Stefan, Johan, Henke, Tobbe

VR 2013 kort version

Jag listade tre saker jag inte ville skulle hända.

Nr. 1 Olycka, vurpa.

Men tyvärr. Vi har haft en rejäl smäll och har två på sjukhus.

Den eftersmaken är inte god.

Allt var perfekt i 21 mil, vi har aldrig cyklat bättre ihop mig veterligen. Så hände det som inte skulle hända. Olycka.

20130615-201218.jpg
Bild: Fredric Svensson .

Dan före dan…

20130614-225610.jpg

Nu är det definitivt VR 2013.
-Vi är på plats
-Vi har hämtat chip och nummerlappar.
-Haft pre-snack med gruppen.
-Ätit godis.
-Keith lagar punka (han brukar punka när det är som mest stressande, minns VR 2011 när han prunkade på väg till starten).
-Vi har blandat sportdryck.
-Bäddat sängarna

Vårt gruppsnack handlade om körningen som ska vara så säker och effektiv som möjligt.
Vi ska ha två stopp à 2 min per gång.
Vi ska köra lugnt uppför Kaxholmen och Bankeryd.
Vi stannar inte för punka.
Vi ska ha med så många som möjligt i mål och ingen spurt in i mål.
Vi ska slita och peppa varandra för att göra rundan så bra som möjligt.

Längtar redan tills det är över. Hehe.
Men ä glad för att jag har en bättre cykel.

20130614-225536.jpg
Tydligen min femte. Häftigt.

20130614-232332.jpg

Uppladdning

Så här i Vätternrunt dagar är det mycket snack om uppladdning i form av energi och vad man ska äta under loppet.

De flesta vet vad som funkar för de själva och sunt förnuft är bra.

Jag tycker detta var klokt och intressant läs om rätt energi här

Förutom att ta med startbevis, skor, hjälm och klubbkläder har jag några andra viktiga saker på min checklista inför rundan:

– kolla så att styret sitter fast
– ta med överdrag till skor (mitt blod är på annat håll (benen) när jag cyklar så mina fötter blir ofta kalla
– ta med zon att smörja ryggslutet med
– smörja kedjan
– ta med öronproppar så att jag kan sova även om det är ljud runt i kring
– Idag kollade jag så att cykeln funkade och tog svängen om Vidöstern, den sjön känns tom längre än Vättern trots att omkretsen endast är 6 mil.

Vätternrunt runt hörnet

Jag har inte insett att det är så nära som det är. En sak i taget. nu har jag prickat av Lida loop och återhämtning efter det.

I helgen när jag for upp och ner till Stockholm och Lida Loop var det massor  bilar med cyklar på taken, troligen hade många de kört Tjejvättern och Halvvättern. I Motala har festen redan börjat. Vi hade ett helt gäng från Värnamo som åkte halva på 4 h och 11 min. Bra gjort, ett snitt på ca 35 (tror jag).

Nu på lördag har vi två egna startgrupper: fyra tisdmål:

1 startgrupp startar kl 05,58 med två grupper, varav ena gänget ska köra på sub 9 där två grymma tjejer och en man har hållt ihop gruppen och tagit ledaransvar och det andra gänget är jag osäker på tidsmål.

1 startgrupp startar kl 9,58 med två grupper varav ena har sub 8,30 som mål och den andra sub 7,40. Jag kör med den senare.

Blir spännande att se om jag kan cykla så himla länge och så pass fort. Jag har inte många pass på racern i år, med Wiliern har jag cyklat ungefär 7-8 pass, sedan har jag mina två utomlandsveckor med hyrcykel.

Plockar fram målbilden
Vätternrundan innebär inte bara att ha bra ben och orka. Man ska hålla ihop också, knän, ryggg, nacke… ja det finns mycket som kan kännas efter några timmar på racern. Jag har främst problem med värk ryggen och får bita ihop rejält. Men när allt känns som jävligast brukar jag plocka fram min målbild. Jag brukar se framför mig när vi passerar mållinjen tillsammans. Slitna, rödmosiga, trötta, snoriga (vissa iaf) och GLADA, STOLTA OCH NÖJDA. Med medaljer runt halsen…

Värsta som kan hända
Värsta scenariot är en klungvurpa eller att något händer någon, det är ett stökigt lopp med mötande trafik mm. Det blir min fösta runda med start på morgonen på lördagen, det är ju såklart mindre stökigt eftersom man slipper kryssa bland andra åkare id en utsträckningen. Och en dröm att åtminstone få vara utsövd när starten går.

Näst värsta är punktering, vår grupp stannar inte för punka. Jag ska köra med tub och punkar jag , bryter jag (nog). Men om cykelguden är lite snäll och rättvis är det inte min tur att punka. Jag har redan haft den oturen 2010 efter 6 mil. Pang!

Tredje värsta är att inte orka.

åsaMycket arbete
Det är mycket arbete bakom ett sådant här arrangemang med 90 cykleister, fixa egna startgrupper, boende, buss, efterföljande fest, support för alla frågor mm mm.
Även detta år har Keith hållt ihop det hela och det blir en hel del timmar fixfix, avstämning och räknande på kostnader hit och dit.
Gruppledarna har även de en tung uppgift med att få gruppen homogen och stävja individer. Se till att folk tränar och kommer på gemensamma pass för att få till klungkörningen.

På bilden syns Åsa en av gruppledarna för sub 9 och en cykeltalang. Hade hon börjat med cykel för 20 år sedan hade det svarta hålet av kvinnliga cykelproffsförebilder fyllts. Och fler tjejer hade cyklat.

Följ mig här
Om ni vill följa min framfart runt sjön har jag startnummer 27562, startgrupp 357.

Sms-rapportering
Genom att prenumerera på SMS-tjänsten kan du få alla mellantider och sluttider som SMS-meddelande på den cyklist du prenumererar på under arrangemangsdagarna. Skicka koden för loppet:  Vätternrundan = V, följt av mellanslag och startnumret på den cyklist du vill följa. Skicka meddelandet till 72 456. OBS; Kostnad 30 kr per cyklist. Exempel: V 27562

vätternrunt

Bolmen runt, genrepet inför Vätternrunt

Så nu ligger jag här på soffan igen. Välförtjänt tycker jag. Men inte lika avslappnat som vanligt då jag har tre flugor som stressar mig.

Men med ca 16-17 mil ytterligare i träningsdagboken. Jag har inte exakt koll. Jag har dock exakt koll på de 15,5 ”Vätternrunt-tränings-milen” som gick runt Bolmen. Mission completed.

40,8 km/h i snitt.

Det är ett bra snitt för oss vanliga. Vi heter ju Värnamo CK, (inte team SKY)
Det bådar även gott för att vi ska klara vårt mål på Vätternrunt som vi satt till 7 h och 40 minuter.

20130602-181642.jpg
Vägarna runt Bolmen är oerhört fina men lite smala och knicksiga vilket gör det svårcyklat när man är en lång kedja som vi var i dag med ca 30 cyklister.

Vi körde Belgisk kedja hela tiden och det är så vi kommer att cykla på Vättern, det är helt klart effektivast. Sedan låser vi kedjan uppför och kör i maklig takt och ser till att alla är med.

Idag var de allra flesta med och gjorde jobbet och gick runt hela rundan, vilket var kalasbra. Verkar vara många som har god form.

Jag är oerhört nöjd över att jag själv orkade så pass bra så här dagen efter ett långlopp. Jag hoppas att det tyder på att formen är på väg. Jag hade några svackor idag, bland annat som vanligt var det svårt att komma igång efter fikastoppet men efter en mil funkade det bättre igen. Sedan hade jag lite känningar i benen när det ”mjölkades” vid ett par tillfällen före fikat. Men i det stora hela är jag väldigt nöjd med dagen som bjöd på ett välbehövligt pass i rätt snittfart.

Jag passade på att filma lite när vi körde på en större väg. Lite blåsigt och motvind…

https://www.facebook.com/video/video.php?v=10151728947101349&notif_t=video_processed