Tranås har ett bra nätverk av mountainbikeroliga stigar. 

Ni vet när man märker att dottern är extremt trött tidigt och säger typ i kör: det blir soffan, och ett glas vin med tilltugg på altanen. Då är det som att hon förstår och hör vad vi säger. Krokodiltårar och vägrar att somna. 

Men det var inte det jag skulle blogga om. Vi sitter ändå ganska tidigt med varsin iPhone o scannar av världen. Idag har vi också haft den förmånen att kunna cykla tillsammans för första gången på länge. Att det spöregnade, blixtrade och åskade var nog egentligen bra för då blev passet lite lagom kort för Keith. Axeln klarade cyklingen men handen var inte riktigt redo. 

Till Tranås. 

Att cykla mountainbike i Tranås är grymt. Det är kul och det är inspirerande. Och det som gör det så bra är alla stigar, fantastisk terräng med rötter och stenar och bra med höjdmeter. Jag cyklade 31 km ena dagen med 430 hm. Än hittar jag inte men insåg att det finns mycket att cykla MTB på. Jag har iallafall klurat ut en runda på ca 1,5 h som jag även skulle kunnat skarva på. I naturreservatet Illern är det väl markerat. Mestadels är det löp och skidvänligt men ett varv är ca 7 km och riktigt kul för en mountainbikecyklist. Jag log varje tramptag. Ren och skär njutning. Tummarna upp för de som fixat med det. 

Det bästa av allt är att mina föräldrar bor ”next door” och att jag alltid har barnvakt. Så det ska snart bli ett nytt hemmabesök. Kanske bor du som läser min blogg i närheten o känner till området och dessutom vill guida. Hojta till!



Ingen rast och ingen ro.

Här har vi sett till att fortsätta hålla tempot.

Ena kvällen satte Keith igång en mindre skogsbrand i Helmershus (enligt tidningen). Men det var ingen större fara… 

Igår vart Loveli febersjuk, ingen sömn för min del inatt och idag har hon haft över 39 grader feber men vid hyfsat gott mod ändå. Det är första gången lille gumman är riktigt sjuk så visst har det skapat oro. 

Nu håller jag tummarna för att jag får hålla mig frisk och snart kan börja ladda på ett rättvist sätt för SM XCM som går i Motala.

Testade SM banan.

Mamma och pappa bor ganska nära Motala så igår eftermiddag begav jag och även pappa hängde med mig för att provköra. Pappa cyklar dock inte men han gjorde stan osäker och gynnade handeln i Motala. 

SM stämningen saknades. Det fanns inte ett uns spår av att SM ska avgöras om ca 1,5 vecka. Jag försökte hitta runt med hjälp av en nedladdad fil på min Garmin. Det tog sin tid och jag vart tvungen att ta lite genvägar för att hinna. 

Mycket grusvägar, en del enklare stigar och några stygga uppförsbackar (om jag nu cyklade rätt vill säga) är nog en snabbbeskrivning av banan.

Finns fina stråk som man passerar. Många färgsprakande ängar.  



Alltid fint utmed Vättern.

Vi stannade klockan och vart kvar på det där härliga smultronstället. 

Ett smultronställe på vägen.

Jag brukar stanna till vid Ravelmarks på vägen till mamma och pappa. De säljer egenodlade grönsaker. 

Till denna sommaren har de utökat och  öppnat café med hembakt, lokalproducerat kaffe och det fanns även djur och leksaker för barnen på gården.


Jag Älskar sånna här ställen. Det känns äkta och genuint. Och man kan vara så säker på att det är en eldsjäl i närheten. Hela min kropp blev upprymd av atmosfären. Den lilla grönsaksmarknaden utanför den röda stugan. När Loveli blev minst lika glad som jag vart det dubbel, obeskrivlig glädje. Eftersom vi egentligen inte hade tid för ett längre stopp stannade vi klockan. Vad kan vara viktigare än att ha en stund av fullkomlig glädje tillsammans. Allt annnat fick vänta helt enkelt. 

Vi handlade.




Vi fikade. Kaffet var så där riktigt gott och smörgåsen likaså. Hembakt och egenodlade grönsaker. Mums!



Vi tittade på djuren. Loveli älskar djur. Hon läser böcker med djur, vi kollar på filmer på insta på djur och vi försöker hitta djur ute att hälsa på. Hon vart väldigt tagen att se hönsen och stod själv utan stöd i flera minuter.





Vi hittade en traktor. Loveli har precis inlett en traktorperiod. Igår kväll sade hon ”tack-tor”. Så att de hade en hon kunde åka på vart ju en riktig fullträff. Hon både satt på och stod bredvid och mekade. Plus att det körde förbi en hjullastare (tror jag att det heter), det var också spännande men även lite skrämmande med ljudet.



Vi längtar redan tills nästa besök här på Ravelmarks. 

SM, SM, SM…

Än är det inte slut! Jo visst, sista tävlingen är avslutad, alla cyklister har åkt hem och Borgen är tömd. Men det bubblar av bilder på Facebook och Instagram, tidningar skriver och ringer fortfarande och vill summera helgen.

Vi är kvar i bubblan ett tag till och jag vet inte vart jag ska börja. Det finns många perspektiv att berätta utifrån. Är vi nöja? Har allt gått enligt plan? Varför tävlade inte jag? Hur löste vi familjesituationen med en 11 månaders bebis och ett barnhjälpsschema som havererade totalt. En insjuknade i lunginflammation, en fick en magbakterie efter utomlandsvistelse, en krånglande höft och en urinvägsinfektion. Lägg därtill att Isac, Keiths äldste son, trampade på en synål. 3 cm stannade kvar och satte sig i benet i foten. Första operationen misslyckades (en AT läkare som ville klabba och träna enligt Isac) men andra operationen dagen efter gick som väl hem  (en annan läkare och Isac blev sövd). För övrigt var det Isac som framförde nationalsången när dam och herrelit tog emot sina medaljer. Enligt honom var det kanske den störta publiken han sjungit inför.

Tror jag börjar där vi slutade igår. Sista startskottet gick vid 15, då motionsloppet tog fart. Även där deltagarrekord, ca 45 startade. Jättekul. Både jag och Magda ställde oss på startlinjen.

SM Motionsloppet.

Två varv på SM banan i stekhet sol. Tidigare i veckan visade prognosen mycket regn under SM-dagarna, vilket vi så tacksamt fick reviderat och i verkligheten hade vi bara några stänk under fredagen. Annars tokhett, så även igår. Jag var rödare än en tomat.

Även om det var ett motionslopp var jag lite orolig. Mest oro kände jag inför startmomentet, som vanligt. Det tenderar alltid vara stökigt i början av tävlingar när alla har mycket krafter och vilja. Men, det gick lugnt till.

Johan, som jag cyklade med för ett par söndagar sedan, tog täten, sedan Håkan och därefter jag. De höll ett bra tempo genom första skogspartiet ”Alträsket”, ut på arenan låg vi på rad tätt efter varandra. Johan laddade för hopp i räntedroppet och landade olyckligt på framhjulet. Pang ner i backen och jag och Håkan klarade oss precis utan att krocka med Johan. Han sade att det gick bra så vi cyklade vidare.

Tyckte nog att Håkan cyklade något för lugnt och laddade för att gå om i ”Liftgatan”. Jag fick trycka på så pass att jag tog nytt QOM (32 sek). Resterande del av loppet höll jag Håkan och de andra bakom mig och kunde gå först i mål. Det var inte ett primärt mål jag hade. Däremot hade jag tänkt sätta nytt personligt tidsrekord på SM-varvet på strava men, det misslyckades. Fösta varvet hade blivit det om det inte var för att vi hade en startlop och därmed inte passerade ”strava-starten”. Andra varvet var jag väldigt trött och gick torr faktiskt, därmed blev det något långsammare. Hela helgens arbete och minus på dricka och sömnkontot satt i kroppen. Och jag har arbetat så mycket med min mobiltelefon att jag nästan fick kramp i händerna av att hålla i styret på cykeln.

Det var väldigt roligt och även om vi inte kör SM nästa år så vore det kul att arrangera någon typ av tävling på SM-banan. Ja det blir faktiskt en x-cup deltävling där redan i höst.


Foto: Miriam Stilling.

Varför ställer inte du upp?

Det är många som, med olika ton, har frågat mig: Varför ställer du inte upp? Ta det inte så allvarligt, du kan ju se det som ett träningspass. Du med dina varvtider hade ju kommit fyra i SM damelit, varför körde du inte?

Klart en befogad fråga. Jag håller den formen att jag mycket väl hade kunnat bjuda upp till kamp för några av de startande. Vetskapen av det och vetskapen av att SM inte lär vara hemmaplan på ett tag lockade mig mycket att ställa upp.

Det finns två huvudsakliga aspekter av varför jag inte tävlade.

Dels. Alla som cyklar på den nivån och ställer upp i SM i damelit har förberett sig noga. Laddat med sömn, mat och träning. De är duktiga cyklister och håller en hög nivå. Jag jobbade med detta event från tidiga morgon till sena natten, ammade Loveli och var vaken minst två ggr per natt. Jag har haft en hög arbetsbelastning med ett högt stresspåslag och även om Loveli har varit med farmor och farfar på dagarna så har jag också haft hand om henne och jobbat samtidigt.

Banan är så pass tekniskt och fysiskt krävande att de tävlande tycker att den håller världsklass. Det skulle vara en fara att cykla när man inte är riktigt fokuserad.

Jag hade inte heller velat lämna över arbetet under de timmarna. Det var ändå då vi hade som mest publik och följare på nätet. Det är främst jag och Magda som har jobbat hela våren med förberedelser, förväntningar och insatser för att locka till sig publik till SM. Skulle jag då inte vara med och jobba när ni äntligen var på plats?

Och. För mig och Keith har det varit viktigt att SM i mountainbike i Värnamo 2017 blir ett bra arrangemang. Vi har jobbat lika målinriktat med det som t.ex. Jenny Rissveds gjorde mot sitt OS-guld. Jag tror och hoppas att ni som följt oss eller var på plats förstår att det inte gjort sig självt. Misstolka inte, vi slår oss inte för bröstet och säger att det var perfekt genomfört. Vi vet att det går ta det ytterligare några nivåer. Med andra resurser vill säga.

Mina förberedelser inför detta SM har främst varit med fokus på att få till ett topparrangemang för både cyklister och publik. Det har vi jobbat stenhårt för.

Folk har, som sagt, spekulerat i mina varvtider från något träningspass på strava och sagt att du hade lätt blivit fyra! Det håller jag inte med om. Allt ska stämma och cykeln ska hålla. Och vem vet vad jag kunnat göra. Hade jag bestämt mig för att tävla i SM hade jag nog lärt mig att ta en del A-spår, laddat, kommit fräsch och älskat att jaga de där framme. Det är ingen som vet vad det skulle gjort med mina varvtider ;)  .

Långlopps SM runt hörnet.

From nu ska jag ladda för långlopps SM som går i Motala den 5e augusti på en nio mil lång sträcka. Heja gärna på mig där.

 

 

 

SM tävlingarna får mycket publicitet.


Vi märker verkligen ett ökat intresse för SM tävlingarna till detta året. Här är några artiklar och inslag från dagen.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6741266

https://värnamo.nu/nyheter/sm-tavlingarna-har-startat/

https://www.svt.se/


nyheter/lokalt/jonkoping/sm-i-mountainbike-inlett-i-varnamo

SVT play (Efter 2 min)

Imorgon kväll kommer Jenny Rissveds hålla presskonferens och det har lockat både SVT och DN. Roligt.

Intensiv och rolig tävlingsdag.

Det har gått bra med dagens sprinttävlingar. Väldigt fartfyllt och roligt. Samtidigt intensivt och en lång dag. 

Många explosiva ben och hårda närkamper. Allt i strålande sol från tidiga morgon till sena kvällen.









Det är så mycket att göra.

Snart smäller det! Startskottet för MTB SM i Värnamo alltså. Något som vi jobbat med och längtat efter. Så länge och nu är det så nära. 

Härligt men overkligt. 

Borgen har förvandlats till en riktig eventarena. Tält, kravallstaket, avspärrningar, bajamajor, lastbilar, cyklar, glasskiosk, gatukök, turister, cyklister, ljudanläggning, vepor, skyltar, funktionärer… ja allt som hör stora evenemang till. 


Mycket arbete bakom

Det är många timmar mansgöra bakom stora projekt. Så även detta. Det har gett oss mycket erfarenhet, glädje, nya bekantskaper och en helt ny arena för mountainbike cykling i Värnamo. Grymt!

Det är också mycket tandagnissel, gråa hår och en inre stress på vägen.  

Igår var en sådan dag när jag kände mig pressad, otillräcklig och omotiverad. Starttider, webbuppdateringar, frågor och skyltar producerades till midnatt. Jag hade såklart svårt att somna, allt jag inte fick glömma snurrade runt och allt som skulle göras stressade mig. Loveli hamnade i skuggan istället för att hon fick ta del. Men hon ska ha en stor puss för sitt tålamod och glada humör trots omständigheterna runt omkring. Idag har farmor och farfar tagit väl hand om henne en stund, vilket kändes mer rättvist. 

Jag har haft en bättre dag och ikväll tog jag mig ut på en löptur i solnedgången. Det gör under för en hjärna på högvarv!





7 varv på SM-banan


Precis som rubriken lyder så blev dagens träning. Jag hade ingen lust att distansträna så jag varvade i Borgen på SM-banan.

Keith och Loveli tog cykeln dit och hamrade och fixade på banan.


Cyklade och värmde till Borgen och sedan fem varv strukturerat. Efter det blev det vattenpåfyllning och bus med Loveli och jag var även social med några kändingar som cyklade. 


Cyklade ytterligare två varv före vi sällskapade hem och gjorde ett stopp på City Gross för en räksmörgås och kaffe. Nästan 5 mil och lite över 3 timmar i sol. Jag har varit väldigt trött efter. Vissa pass känns mer än andra. Men det var roligt att cykla och känslan var bra. 

Snabbaste varvet var när jag blev ”jagad” av en Växjö herr30 cyklist. Kändes inte som det påverkade, men antagligen blir man lite stressad och sätter in mer krafter när ngn ligger tätt efter. 

Inga A-spår idag heller. Skulle dock gärna vilja lära mig, med coachning tror jag att jag skulle sätta några. 

Träning på SM banan

Man kan nästan tro att jag ska köra SM nästa vecka. Jag snurrar runt på banan rätt ofta numer.

Men vet ni, det är för att det är så himla roligt. Bra träning för teknik, benstyrka och hjärtat. Idag körde jag tre varv. Två varv efter varandra 18.01 min respektive 18.02 och ett varv spontant tillsammans med Viktor då jag fotade och filmade på några ställen. 

Efter det for jag hem till Loveli och svärföräldrarna för en snabb lunch. Tempot är högt nu. Jag och Loveli for vidare till Borgen igen för att där möta upp en reporter från Värnamo nyheter. Det gick bra och jag fick en känsla av att de vill rapportera mycket från SM. Håller tummarna för det. 




Bra intervaller på söndagscyklingen.

Just nu har jag mellanlandat på bryggan vid sjön där vi bor. Jag blev spontant badsugen. Vattnet var betydligt varmare än för en vecka sedan när jag också badade. Loveli sover i vagnen. Vi har varit på möte och jobbat med SM i tre timmar. Jag sprang i ottan med tom löpvagn till Tre Liljor där jag och Magda stämt träff, vi kunde jobba ”ostört” i ett par timmar medan Keith fixade morgonrutinerna med Loveli och lämnade av henne till oss när han skulle börja jobba. Logistik. Jag tycker att det fungerar bra att ha med henne när man jobbar kortare stunder. Idag roade hon sig tex med att äta frukost en lång stund. 

Bra intervaller på söndagspasset
.
Jag aviserade om ett tre-timmars pass med start kl nio och kaffe hos oss efter. Fick med mig ytterligare fyra cykel- och kaffesugna. En löpare som satte Sthlm marathon på 2.50 (+ -2 minuter, har inte exakt koll men snabb är han) dessutom har han kört cross hela livet. Så frågan är varför han inte satsar helhjärtat på MTB istället. 


Rätt lufttryck i däcken


Turens mål var att runda mossen via Herrestad, Lövö, Maramö och Borgen. Jag fick en väldigt fin tur. Johan visade några nya stig- och traktorvägar så vi cyklade inte mycket asfalt. Potentiell långlopps SM bana?!



Jag hade inte tänkt ösa på men då löpar-Johan matade på ordentligt på både stigar och grusvägar var jag inte sen att hänga på. Kändes segt och tungt i början. Men det var precis vad jag behövde. Sparring som gjorde cyklingen lite för jobbig vissa stunder. Jättekul! Mot slutet i en lång asfaltsbacke tryckte jag på, Johan svarade, jag fick gå in på hjul och hämtade kraft för att kunna stöta. Då på toppen avslöjade han att han inte ätit frukost. Så min tallrik med yoghurt och flingor kom till nytta. Jag kände mig stark under cyklingen, vilket förvånade eftersom jag kört ett distanspass dagen före. 
Kanske bara jag som hade en fin runda.

Jag talar för mig själv när jag säger fin cykeltur. De andra stämmer kanske inte in helhjärtat. För den ena rök bakväxeln (Keith o Loveli rykte ut och hämtade upp honom i bil), en fick ett getingstick och gjorde en vurpa och hamnade i bäcken i Alträsket på SM-banan och en vurpade på en stenhäll och skrapade sig.

Men samtliga var i så pass bra ordning att de kunde avsluta med kaffet och våfflor på vår altan och visst stämmer det väl att vyerna över mossen var oslagbart fina? Vi hade torrt och fint underlag så samtliga spänger (ca 2 km) var cykelbara och bjöd på fin balansträning.    

Regnigt morgonpass. 

Regnet öste ner vid 7,30. Men, inte så blött när jag begav mig strax före åtta. Det var precis att jag hann tänka ”ibland ska man ha tur och slippa regnet” så började det dugga.


Körde gamla banvallen till Vittaryd. Den är i fint skick hela vägen och jag tycker t.o.m att den skulle funka fint med cx.


Hade planerat för att leta lite stigar jag blivit tipsad om i Dörarptrakten, men regnet hade tilltagit och slog som spön i backen. Då kom den lusten av sig och jag fick hemlängtan.




Jag är fö nöjd med linsen på Oakley glajorna (på bilden ovan). Men minus för att de sitter löst och åker ner på näsan. Då har jag ändå en stor näsa, så inget för den med liten. 

Vädret ordnade upp sig och jag svängde av in på lite grusvägar och genom härliga småländska byar. För mig är det en stor del i cyklingen. Att man kommer ut och får uppleva så mycket olika landskapsvyer. Det är där vädret också kommer in i bilden. Motiven blir olika beroende av vädret. Ta t.ex. torsdagens morgoncykling i fuktig dimma… det är sällan Maramös åkrar är finare att blicka ut över. 

Jag får enorm inspiration av fina vyer. 


Idag fick jag dock nog av synen av smutsiga glasögon med regndroppar. Det var skönt att komma hem och ställa sig i en varm dusch. Inte för att jag frös men efter olyckan jag var med om blir jag lätt stel i armar och händer i olika väderlekar. 

Morgonens cykelpass.

Iväg i ottan för att vara klar före Keith börjar jobba. Egentligen lite för få timmar sömn men ett sätt att få till ett cykelpass. 

Lång uppvärmning.



Intervaller i backe 5*2,5 min. Och tre spurter. Kroppen sade nej, det var trötta muskler från gårdagens löppass med Loveli. Men där bakom tröttheten samlade jag tillräcklig kraft och kunde genomföra. Skönt efteråt, som vanligt. 


Nedrull och hem till Loveli… och SM arbete.