En fantastisk kväll.

Från mitt perspektiv tycker jag att kvällen vart helt fantastisk. Mitt hjärta för cykel är varmt efter att ha sett så många som 28 tjejer på mtb.

Jag säger lika till er som jag sade till gruppen: jag hade inte föreställt mig en sådan uppslutning i min vildaste fantasi. Jag fick tom ordna fler ledare och kökspersonal. Carina och Gabbe ställer alltid upp och sprider cykelglädje och hjälpte till med grupperna, Keiths mamma och pappa är med i ur och skur och hjälper oss i våra projekt. Fint!

Tiden gick väldigt snabbt och vips så hade vi cyklat stig, kört teknikbanan och fikat. Jag hann inte ta bilder men Keith knäppte en när vi samlades. Fö var även lokaltidningen på plats och gjorde ett reportage med text och bilder, det lär ju dyka upp på torsdag i VN.

Togethernesscykling för tjejer.

Keith sågade ner ett träd för att göra hinder och jag bakade inför kvällens aktivitet. All in kan man säga.

Jag bakade efter ett recept och det blev färre än vad som utlovades men det skulle nog räcka… I värsta fall får man, som värdinna, vara utan tänkte jag.

Vi åkte upp till Borgen och byggde en teknik/hinderbana för cykling, dels av trädet Keith hade sågat i tu och även med lite målarfärg i backen mm.

Kom hem ca 22 och möttes av ytterligare 7 anmälda till togethernesscyklingen. Det gjorde våra cykelhjärtan väldigt varma och glada. Jag bakar med glädje en sats kakor till efter jobbet idag. Det blir såklart frallor med.

Vi är minst sagt superladdade för att träffa alla ikväll. Jag hade ingen aning om att det finns så många cyklande tjejer i Värnamo. Så roligt att vi får se varandra. Och jag tror att det är bara en del av alla, vi är säkert många fler där ute.

Vi kommer att träna på balans, stanna, lyfta styret, svänga, växla och sådant som gör att vi blir säkrare och bättre MTB cyklister.  

Underbar natur i Ånnaboda.

Det är obeskrivligt vackert runt Ånnaboda. Vi har passerat genom så fina miljöer idag. Det var inget jag tänkte så mycket på under SM, men å andra sidan cyklade vi inte på samma stigar då som nu.

 Höstens första is för min del. Varmare kläder idag tillsammans med att det var någon grad varmare och mer flyt i cyklingen gjorde det betydligt mindre kyligt.

   Calle, helgens kursledare, tillika kökarl. Han skötte båda uppdragen exemplariskt.
   Så här tekniska spår vet i sjutton om jag varken har provat eller klarat tidigare. Askul.

  
Kommer ni ihåg starten på SM?
 Keithan susade fram som en teknisk guru på de svarta lederna. Han byter cykel efter kläder, så idag blev det Cannondale. #älskakeith

 

Ånnaboda, krasslig och boendet.

Nu har vi precis ätit frukost och träffat övriga kursdeltagare, vi blir ca 15 st. All presentation och grupparbeten sker ute i skogen. Det gillar vi. Sa jag att vi är här tillsammans med Friluftsfrämjandet

Krasslig

Jag däckade igår när vi kom fram. Trött, ont i magen, ont i kroppen, känslig i ryggen, förhöjd vilopuls och kallsvettades. Det känns bättre idag men inte helt ok. Typiskt, men jag har haft det på känn i ett par veckor och är så less på att det inte ger sig. 

Jag kör så länge jag orkar idag helt enkelt. 

Boendet

Den här lilla stugan bor vi i. Standarden är lagom dålig. De har gjort ett försök att renovera så tapeter o soffor är ok men miniköket, golv och toalett håller ingen hög klass. Vi gillar trots allt att bo i stuga med närhet till cyklar och bil. 

 Här finns gott om sly. Tur att Keiths röjsåg inte är med.  

 

Höstcykling bildligt.

Så vaknade vi onödigt tidigt för att vara lördag. Men vi fick en del gjort i och med det. För mig blev det typ snabbstädning och bakning. Keith packade fyrhjulingen och tankade motorsågen inför arbetsdagen i Borgen. Mitt bidrag till arbetsdagen blev fikat mer än så orkar inte kroppen riktigt. Jag behöver fortfarande tänka mig för och planera för att få in lugna stunder, vilket är lättast på helgerna. Men vårt hushåll bidrar ju till Borgens utveckling genom Keiths engagemang.

Jag vart glatt överraskad över att kroppen var så pigg som den var på cyklingen. Med tanke på att vi körde på igår kväll borde jag haft en sämre dag men inte mig emot att få ha en bra känsla två dagar i rad. Det blev ett njutarpass i finvädret och jag tog mig tid att försöka knäppa ett par bilder under rundan som blev: skogen till Sörsjö, Borgen, Stensnäs, Vällersten, Hörle, Karlsfors, travbanan, Hov, Nederby, Värnamo, Helmershus.  I lurarna: Värvet och P5.     


   

SM rapporten.

Ett år efter jag tagit av mig ställningen efter min olycka kunde jag cykla hem ett SM brons i Marathon diciplinen i mountainbike. Det känns lite smått fantastiskt för mig som faktiskt inte visste om jag någonsin skulle kunna cykla igen.

Inför

Jag väntade in i det sista med att anmäla mig till SM som avgjordes i Ånnaboda. Jag vet ju inte riktigt hur jag ska må. Ena dagen kan jag vara stark och cykla riktigt bra med normal puls medan jag andra dagen har svårt att komma över 105 i puls och -det är det jag menar med dåliga dagar och då är det ingen idé.

Veckan, dagarna, dagen och morgonen före start kände jag mycket oro. Dels hade jag inte koll på hur kroppen skulle vara och dels kände jag mig orolig över startförfarandet och om det skulle vara orolig klungcykling.

Annorlunda start.

Starten för SM klasserna gick i botten skidbacken Storstenshöjden. Klasserna släpptes med 15 sekunders mellanrum, en ny variant som hade funkat perfekt om det varit 15 minuter mellan.

FOTO RICKARD BERGSTRÖM

IMG_6675

Signalerna i kroppen

Vi åkte upp två dagar före loppet, rekade banan och min bror körde 30 mil för att heja på mig så det var väldigt viktigt att åtminstone kämpa för att genomföra loppet.

Det började  tungt och jag lyckades inte hålla hjul i klungor. Men efter ett par mil när det började gå rejält nerför och på efterkommande grusvägar kändes det bättre.

Tävlingen

Jag har inte tävlat med så många av de som stod på startlinjen och hade därför lite dålig koll på mina konkurrenter.

Efter startbacken vart jag 4e tjej, åkte ifatt Nellie som var 3 e tjej. Jag körde för medaljen och beslutade mig för att cykla så taktiskt som jag kunde för att ha chans på pallen. Tog inte förningar i onödan och lade mig först i den långa nedförslöpan efter 25 km (och missade att svänga så jag fick springa genom snåret och köra ifatt) för att få bestämma farten. Jag kände mig trygg tekniskt och njöt hela vägen ner samtidigt som kroppen började svara lite bättre.

Sedan fick vi syn på Åsa, som låg på en andra plats i en klunga framför. Metodiskt arbetade vi oss närmre och anslöt. Där var även min klubbkamrat Marcus. Jag vilade upp mig längst bak och ryckte när jag såg en kille gå iväg. Alla i klungan anslöt.

Det blåste en hel del ute på Närkeslätten, men tempot var makligt och ingen ville dra. Marcus tog vind långa bitar. Han bjöd mig även på gel när jag upptäckte att min var för gammal.

Foto Rickard Bergström

IMG_6815

Banan var krävande. Längden och kuperingen tog mina ben och mitt psyke. När Åsa gick om i näst sista stigningen kunde jag inte bita ihop och släppte iväg henne, vilket grämer mig lite. Jag hade ingen koll bakåt men gjorde allt för att inte bli ikappåkt och säkrade medaljen. Min första medalj i ett mästerskap! Jättestort för mig.

Jag var helt slut i mål och slängde mig på gräset för att få vila liggandes.

Resultat: Guldet Jennie Stenerhag och silvret Åsa Erlandsson, bronset jag.

IMG_5869

Banan och cykeln

Det var förvånansvärt mycket grusvägsåka med tanke på att Ånnaboda är mer känt som ett stigrikt mountainbikemecka. Det som var stig, var fina stigar. Jag tycker det kändes helt rätt att åka fullgung. Cykeln fungerade bra ända till sista milen då lockouten låste sig i dämparläge, det var irriterande men samtidigt inte hela världen. Körde med 1,8 bar fram och lika bak. Rocket Ron 2,2 fram och Racing Ralph 2,2 bak kändes rätt.

Som jag skrev tidigare, det var en tuff profil på banan och vi klättrade 1000 hm på de 74 kilometrarna.

 Banan fick genom pittoreska svenska byar.  Det fick bli rekande av banans grusvägar i bil dagen före, det har visat sig fungerar bäst när jag vilar före tävling.

Vi åkte förbi det här mysiga fiket som också var en inredningsaffär. Jag blir alltid glad av att hitta smultronställen som drivs av engagerade entreprenörer.  Det var mycket kultur utmed SM banan. Här hittade vi en kolmila.

Inte ens kafferasterna går lätt idag.

Det var inte bara fysiskt jobbigt på tävlingen igår, det var mentalt krävande också. Jag är glad över att jag inte gav upp och att det gav mig belöning i form av ett SM brons.

Det var ingen kafferast att jaga Åsa men det var inspirerande att veta att det var medaljstrid. Jag kämpade hårt hela vägen och det maler i mig om jag kunnat göra mer i näst sista stigningen eller annorlunda tidigare. Men jag vet i sjutton. I natt sov jag dåligt, idag är jag sliten, känner mig hängig och på gränsen ont i halsen. Jag har ont i ena vaden och till och med rasterna har varit jobbiga. Troligtvis gjorde jag vad jag kunde igår.

IMG_7022

foto: Rickard Bergström

Tack all supportrar som har hört av er och grattat via facebook, sms och annat.  Tack ni som hjälpte mig under loppet. Tack min familj som stöttar med pepp. Tack min bror Niklas och min sambo Keith som åkte runt banan som galningar till olika platser och hejade, langade dricka och servade både cykeln och mig före och efter loppet. Allt det där bara för min skull. Så fint, och det går åt när man vill tävla.

Några pic’s från gårdagen med mera.

Hittade några bilder från Ränneborgscupens avslutning i Eksjö. Som sagt jättetrevligt arrangemang på en superhärlig bana som passar mig. Håll utkik efter nästa års cup på Eksjö CKs hemsida. Jag var fö trött efter gårdagens pass och känner av det i cykelfibrerna idag.

Håll även utkik efter träningstävlingar i Värnamo. Keith är och bygger/förbereder bana idag. Ett helt gäng som gått samman för att utveckla frilufts och cykelmöjligheterna i Värnamos Borgen. Jättekul, för oss. Ni har väl hört mig gnälla på de usla cykelmöjligheterna i byn men nu så blir det andra bananer. Området har potential för några olika banor och längder. Spännande.

r_cupen1

r_cupen

cupen i eksjö

11942086_1025317244165713_450012932129379534_o

foton: Mats Nerlund och Eksjö CK facebook

Sedan en bild på stenkistan som jag knäppte förra året.

Blå pil (kortare vägval men mer tekniskt - Stenkistan)

Blå pil (kortare vägval men mer tekniskt )

Cycle Camp, Trek On Tour och Öster Cykel på Isaberg

Här hemma packas och fixas det inför helgens läger på Isaberg. Keith har det alltid väldigt stressigt inför lägerhelgerna. Det är mycket som ska fixas på en och samma vecka.

Fler roliga händelser på Isaberg.

Det är inte bara Cycle Camp (landsvägsläger) på Isaberg. Det händer lite extra cykliga och roliga saker under helgen.

– På lördag kl 14-18 finns det möjlighet att prova Trek cyklar, det är TREK ON TOUR och de kommer ni hitta utanför receptionen (de har bland annat MTB cyklar med sig…).
– Öster Cykel är på plats och visar cyklar och de har även försäljning på 2a våningen inne på Höganloft. De brukar ordna ett bra smörgåsbord av prisvärd cykelshopping.
– Passar även fint att prova MTB XCO SM-banan som är på god väg att bli klar. 

Ta en tur till Isaberg i helgen!

Keith har varje år satt ett tema för Campen och valt föreläsare efter det. Årets tema är livsbalans, att leva sitt liv i harmoni. Och det kommer Claes Hellgren prata om i sin föreläsning.

20140411-194518

 

Några timmar till sen är vi igång! Välkomna.

 

Många har cyklat på Isaberg under påsken.

Det har varit en härlig helg på Isaberg på många sätt. Även om det har inneburit mycket jobb för Keiths del har jag sett att han har njutit av att träffa alla cyklister som också har varit på Isaberg en eller flera dagar under påsken.

Varvet på SM-banan blev åkbart precis före påsk och nu har många testat. Banan är inte helt klar och ännu är den inte markerad så vi har guidat många och även pratat med de efter för att få veta vad de tyckte.

Responsen har varit oerhört positiv och många tycker som mig att den är häftig, annorlunda och rolig. Det blir bra  flyt i åkningen trots tekniska utmaningar. Den är jobbig och krävande också vilket de som tävlar oftast tycker är kul.

Vilka har testat banan?

Jönköping ligger nära, knappt en timme med bil. Så det har varit många Jönköpingscyklister på plats bland annat förbundskapten i MTB Anders Ljungkvist, bloggerskan Elna, junior SM medaljören Martin Setterberg tillsammans med Meridaåkaren Adam Gustavsson . De var för övrigt två väldigt trevliga grabbar och vi pratade med de några gånger under dagen. När de dessutom gav mycket bra betyg till banan sken Keith ikapp med solen. La Lepre Stanca var där, också begeistrade i banan och bergets övriga leder. Borås CAs juniorer ville inte åka hem…

Här pratar vi däck. Martin visar och pratar varmt om kurvgreppet i sina 2,4 x-King för Keith.

Det har grävts lite också. Ny stig på den gula leden.

Treken har jobbat lagom mycket och vilat mellan varven.

Backen på SM banan -Isaberg 100

Isaberg 100 = Isaberg 100 höjd meter

Det är  en riktigt tuff stigning inkluderad på årets XCO MTB SM bana. Vi har diskuterat en hel del kring sensmoralen ”den som har gjort hemläxan vinner” och kommit fram till att det inte är kul. Backen är så stygg att det faktiskt kunde vara skönt att kunna ta liften upp istället. Då kan man nämligen lägga tid på annat än att träna backar och syreupptaget hela sommaren och semestern kan lugnt och skönt spenderas i en solstol.

Liften ger givetvis ett litet tidspåslag och risken är att det bildas kö, man kan nämligen bara åka 1 hen + 1 cykel i var korg. Men man har å andra sidan bra med kraft kvar vid den tekniska delen och nästa mycket mindre stigning…

Backen ser ut så här och man cyklar i pilarnas riktning, till vänster är det några serpor i skogen men när man har korsat backen och kommer in i skogen (th) börjar de riktiga serporna (vitmarkerat) och mjölksyrepåslaget blir bara större och större. Liften går raka vägen upp och ger snarare återhämtning än mjölksyra. Så det är frågan om?

backen

 

Det är ett helt galet aprilskämt såklart. Alltså att liften ska vara öppen. Att backen är tuff är sant.