Västgötaloppetrapporten 

Jag velade lite på om jag skulle göra en efteranmälan i Västgötaloppet, men när brorsan smsade att han var på väg i bil för att heja på mig tänkte jag att då får väl jag också åka. Och det ångrar jag inte. Att tävla är alltid ett bra träningspass, motivationshöjande och det är socialt roligt.

Starten gick nere vid Åsunden och målet var beläget 125 hm högre upp på Lassalyckan, som för övrigt håller väldigt hög klass och omklädningsrum, dusch mm känns lika bra som på ett fräscht hotell. Banan bestod av två loopar, den första på 4 mil och den andra på ca 3,3 mil. Mer än så visste jag inte och jag hade inte provåkt någon del av banan före loppet, vilket såklart är en liten nackdel.

Loppet

Startbacken var tuff (ca 160 hm) och det var där jag registrerade min högsta puls för dagen. Tidigare har backar varit ”min grej” men efter olyckan är det andra förutsättningar. Jag visste sedan tidigare att det skulle bli svårt att rå på regerande Svenska mästarinnan Jenny och hon satte ett högt tempo direkt. Mitt fokus blev att försvara andra platsen snarare än att kriga om att få stå överst på pallen.
Jag hittade några grabbar att åka med. Vi var ibland runt 4 stycken och ibland upp till 10 stycken. Det kördes väldigt ryckigt och stundtals under första loopens grusvägsrally fick jag deja vus från forna landsvägstävlingar. Det samarbetades inte i gruppen och jag var många gånger längst bak i ledet och kämpade med gummibandseffekten. Men jag bet mig kvar även om det var riktigt kritiskt i stigningen före varvningen.

Mot slutet var jag segsliten och hade Jenny för långt fram för att kunna ta i fatt och hade en lucka till dem bakom så fokus var att forceras i mål. Eller vänta lite… Stefan dök upp som ”gubben i lådan” och ville åka om mig i sista stigningen. Där gick gränsen. Då fick jag bita i och göra av med sista krutet för att åtminstone se till att vi passerade målet exakt samtidigt.

2a plats

Jag fick vara nöjd med att kunna cykla hem andra platsen. Och jag kunde inte gjort något annorlunda under loppet som hade gett mig bättre möjligheter att få en bättre placering.

Cykeln

Min Trek Superfly 9,9 fungerade bra. Loppet var inte mer tekniskt än att jag faktiskt åkte med låst fram och bakdämpare hela tiden.

Jag hade lite hjärnspöken då däcken de senaste veckan inte har hållt trycket. Trodde vid några tillfällen att det var lite luft i bakdäcket men det klarade sig.
Dock tog cykeln höstledigt efter loppet. Igår fungerade inte växlarna och bakväxeln var lite ”konstig” (bra beskrivning när man inte vet vad tekniska saker heter och beror på).

Publiken, service och arrangemanget.

Jag hörde många påhejande röster utmed banan ”kom igen Sandra” -tack, det är verkligen peppande. Jag tackar också för att vissa tom säger vilken placering man håller. Pappa, Niklas och Keith var med och skötte servicen utomordentligt bra. Enervit sponsrade med drickaflaskor utmed banan, det kom väl till pass för min del.

Västgötaloppet höll hög klass på arrangemanget. Alltifrån området Lassalyckan, till parkering till pilar till funktionärer till prisceremonin var topp. Ulricehamn ska fö stå värdar för det här.

Resultat 1. Jenny Stenerhag 2. Jag 3. Nellie Larsson

SM rapporten.

Ett år efter jag tagit av mig ställningen efter min olycka kunde jag cykla hem ett SM brons i Marathon diciplinen i mountainbike. Det känns lite smått fantastiskt för mig som faktiskt inte visste om jag någonsin skulle kunna cykla igen.

Inför

Jag väntade in i det sista med att anmäla mig till SM som avgjordes i Ånnaboda. Jag vet ju inte riktigt hur jag ska må. Ena dagen kan jag vara stark och cykla riktigt bra med normal puls medan jag andra dagen har svårt att komma över 105 i puls och -det är det jag menar med dåliga dagar och då är det ingen idé.

Veckan, dagarna, dagen och morgonen före start kände jag mycket oro. Dels hade jag inte koll på hur kroppen skulle vara och dels kände jag mig orolig över startförfarandet och om det skulle vara orolig klungcykling.

Annorlunda start.

Starten för SM klasserna gick i botten skidbacken Storstenshöjden. Klasserna släpptes med 15 sekunders mellanrum, en ny variant som hade funkat perfekt om det varit 15 minuter mellan.

FOTO RICKARD BERGSTRÖM

IMG_6675

Signalerna i kroppen

Vi åkte upp två dagar före loppet, rekade banan och min bror körde 30 mil för att heja på mig så det var väldigt viktigt att åtminstone kämpa för att genomföra loppet.

Det började  tungt och jag lyckades inte hålla hjul i klungor. Men efter ett par mil när det började gå rejält nerför och på efterkommande grusvägar kändes det bättre.

Tävlingen

Jag har inte tävlat med så många av de som stod på startlinjen och hade därför lite dålig koll på mina konkurrenter.

Efter startbacken vart jag 4e tjej, åkte ifatt Nellie som var 3 e tjej. Jag körde för medaljen och beslutade mig för att cykla så taktiskt som jag kunde för att ha chans på pallen. Tog inte förningar i onödan och lade mig först i den långa nedförslöpan efter 25 km (och missade att svänga så jag fick springa genom snåret och köra ifatt) för att få bestämma farten. Jag kände mig trygg tekniskt och njöt hela vägen ner samtidigt som kroppen började svara lite bättre.

Sedan fick vi syn på Åsa, som låg på en andra plats i en klunga framför. Metodiskt arbetade vi oss närmre och anslöt. Där var även min klubbkamrat Marcus. Jag vilade upp mig längst bak och ryckte när jag såg en kille gå iväg. Alla i klungan anslöt.

Det blåste en hel del ute på Närkeslätten, men tempot var makligt och ingen ville dra. Marcus tog vind långa bitar. Han bjöd mig även på gel när jag upptäckte att min var för gammal.

Foto Rickard Bergström

IMG_6815

Banan var krävande. Längden och kuperingen tog mina ben och mitt psyke. När Åsa gick om i näst sista stigningen kunde jag inte bita ihop och släppte iväg henne, vilket grämer mig lite. Jag hade ingen koll bakåt men gjorde allt för att inte bli ikappåkt och säkrade medaljen. Min första medalj i ett mästerskap! Jättestort för mig.

Jag var helt slut i mål och slängde mig på gräset för att få vila liggandes.

Resultat: Guldet Jennie Stenerhag och silvret Åsa Erlandsson, bronset jag.

IMG_5869

Banan och cykeln

Det var förvånansvärt mycket grusvägsåka med tanke på att Ånnaboda är mer känt som ett stigrikt mountainbikemecka. Det som var stig, var fina stigar. Jag tycker det kändes helt rätt att åka fullgung. Cykeln fungerade bra ända till sista milen då lockouten låste sig i dämparläge, det var irriterande men samtidigt inte hela världen. Körde med 1,8 bar fram och lika bak. Rocket Ron 2,2 fram och Racing Ralph 2,2 bak kändes rätt.

Som jag skrev tidigare, det var en tuff profil på banan och vi klättrade 1000 hm på de 74 kilometrarna.

 Banan fick genom pittoreska svenska byar.  Det fick bli rekande av banans grusvägar i bil dagen före, det har visat sig fungerar bäst när jag vilar före tävling.

Vi åkte förbi det här mysiga fiket som också var en inredningsaffär. Jag blir alltid glad av att hitta smultronställen som drivs av engagerade entreprenörer.  Det var mycket kultur utmed SM banan. Här hittade vi en kolmila.

Trea på min långloppscomeback.

Det var ett förjäkla jobbigt dygn före långloppet 1752 MTB Challenge i Motala. Vissa stunder ångrade jag mig att jag var anmäld till det beryktade grusvägsracet. Jag såg den platta och snabba massstarten samt nedförskörningarna som mina största fiender. 

Men jag ville så gärna tävla och testa kroppen på ett långlopp. Och det är jag glad för att jag gjorde. Särskilt glad var jag att jag tog mig i mål helskinnad. 

Jag blev tredje tjej, 40 sekunder efter vinnande Emmy Thelberg och Åsa Erlandsson vilka gjorde upp i en spurt. 

Tror att vi körde på 2h 28 min och enligt utsago var det 65 km. 

Lerigt för att vara ett grusvägsrace.  

En fullständig rapport kommer. Nu blir det lördagsgodis. 

Stor utmaning att premiärtävla. 

Tävlingspremiär

Det var med oroskänslor i kroppen som jag styrde mot Kvänum och 1a majloppet idag. Mest orolig var jag för att banan skulle vara blöt och hal. Vilket den också var. Efter att ha provkört varvet var jag fast besluten om att åka hem igen. Det var halt på stenhällarna och rötterna och jag fick flera obehagliga släpp vilket gjorde mig mest rädd. Inte tävlingssugen. 

Man mår alltid bäst av att genomföra. 

Jag är glad över att jag ändrade mig, stannade kvar och genomförde tävlingen. Inte perfekt men det var sekundärt. Idag är jag glad att jag ställde upp. Det är skönt när man visar sig själv att det går. Jag tyckte det var roligt och det gav mig mersmak. Det blir fler tävlingar i år. När nästa blir får jag se. 

Banan och racet

1a majloppet går i varaslättens enda skogsdunge. I den dungen har man hittat 4,7 km med stenhällar, rötter och stigar. Många korta branta uppförs, snäva svängar, igångdrag och några små kullar. Det är en krävande bana och man får sig ett bra träningspass. 

Jag hamnade som tredje tjej ut på stigen och första tjejen fick en lucka direkt. Det är inte gott om omkörningsmöjligheter och på de få som fanns stängde framförvarande tjej för mig samtidigt som vi tappade på ettan Sara. Lyckades till slut komma förbi vid droppet men kunde inte köra ifatt mer än ca 15 sekunder på Sara. Så jag blev 2a tjej i mål, 26 sekunder efter. 

600 kr i vinstpengar och en sadelväska. 500 kr i anmälningsavgift (300 kr för efteranmälning och 200 kr för att hyra chip då mitt låg hemma i garaget). Det gick ihop sig, bortsett från bensinkostnaden. 

Ca 1,4 kilo luft i däcken, lägsta jag någonsin har tävlat på. Men bättre grepp och värt risken att punka.

 Samlad före start.   I mål.   Fö. tack för hejarop och omtanke, det värmer alltid! 

Veteran SM i Värnamo och en tillbakablick.

Det har varit cykeltävlingar i Värnamo i helgen. Eftersom de hade SM status bör de såklart nämnas i min cykelblogg. Det var veteran SM som avgjordes och rapport om vilka mästare som kröntes i respektive åldersklass kan ni se på http://www.skanecykel.se/Sida.aspx?id=78

Vi tog bilen in till stan och letade upp en plats, på den platta 16 km långa banan, där vi kunde få se de tävlande. Herr40 var först ut och vi kom lagom till sista varvet. Inom loppet av 30 sekunder var den samlade klungan förbi och showen var således över. Ca 10 min senare susade Herr30 förbi, där fanns en utbrytargrupp om tre som hade ett försprång på ca 30-40 sek ner till den annars samlade klungan.

Mer spännande blev det inte för oss i publiken.

20140810-181433-65673948.jpg

Vi körde vidare och stötte på ett par gamla cykelkompisar som var flaggvakter. Det var ca 1,5 år sedan vi tränade och hade kul ihop på racercyklarna. Det var på den tiden när Team High Chaparrals togethernessanda låg som en tät dimma bland stans cyklister. Då fick vi också till ett och annat bra och roligt Vätternrunt.

Vår bästa tid runt Vättern var 2011: 7 h 38 min. Men högsta snittfarten hade vi 2013: 39,5 km/h. Oturligt vurpade två i teamet och vi inväntade ambulans och hade därför ett stopp på ca 45-50 minuter så sluttiden blev 8 h 15 min.

20140810-181536-65736394.jpgKeiths cykeldator en bit efter efter målet på Vätternrunt förra året. Det var en av mina starkare dagar, jag behövde inte stå över en enda förning under de 30 milen. Härlig känsla men jag blev lite sliten och hann inte riktigt återhämta mig till SM i landsväg som avgjordes i Åstorp helgen efter. Däremot lyckades jag köra stark och avslutade med en åttonde plats. Att vara topp tio på ett SM i damelit var jag nöjd med. Till den saken hör att jag endast hade tränat totalt tio racerpass under våren, resten bestod av MTB cykling. Jag har märkt att både benstyrkan och uthålligheten blir bra av träning i skogen. Och framförallt att långloppen ger en ordentlig genomkörare. Däremot har jag stor nytta av att ha tränat och tävlat i landsväg rent taktiskt. Många MTB-åkare utnyttjar inte till fullo att ligga i lä och rotera för att växeldra och på så vis spara energi samtidigt som man tar sig fram snabbare.

Det viktigaste är att ha kul när man tränar och tävlar. I alla fall enligt mig!

 

CykelRallarn 2014

Det var kul att åka på tävling igen.

Vi tycker att vi var i god tid när vi anlände 1 h 5 min före start. Men jag hade inte med i beräkningen att det var ”hemmabana” och att det då är fler man känner och fler man pratar med och hejar på före start, så det blev stressigt och uppvärmningen blev minimal.

Jag hann iallafall med att besöka damrummet, äta en halv fralla och bli lite nervös före det var dags att vända ut och in på lungorna.

Starten

Inför starten visste jag att det var nio tjejer i tävlingsklassen varav jag har tävlat ihop med några tidigare. Jag har känt mig i god form tidigare i veckan och hade också koll på att banan är gynnsam för mig -mycket grusvägsåka. Så jag gick all-in för att vinna men jag ville också ha en bra tid då CykelRallan är ett seedinglopp för Cykelvasan.

Foto: CykelRallans Facebook sida

Foto: CykelRallans Facebook sida

Jag lyckades hamna längst fram i startfållan (tack Ann-Louise och Eive) och fick en bra position i starten. Det bildades en tätklunga med herrar och jag  höll samma fart över de första pucklarna men insåg (var tvungen att inse) att de körde för fort för mitt bästa.

Den fösta långa backen kom redan efter några kilometer och det är ju alltid krävande med backar men den är lite extra jobbig då det är rullgrus.

Tappade drickaflaskan.

Utan att märka det hade min flaska hoppat ur flaskstället så jag blev häpen när jag skulle ta första klunken sportdryck och inte hittade flaskan i stället. Jag insåg att det skulle ta ända till 32 km före jag kunde få en flaska av Fredric och Emma som ställde upp som langare. Det var inte bra för min del som gick torr i värmen. Nästkommande backe som tog oss upp på 323 m ö h blev slitsam men jag kunde ändå gå med i en grupp som hade bildats.

Tills Bernt Malmberg stötte i nerförslöpan med rullgrus, då ville jag inte riskera livet och åkte av. Jag hade inte en enda cyklist i sikte så jag stannade på vattenstationen vi 23 km och svepte tre glas. ”Åh vad fint att det är en cyklist som stannar, alla andra har haft så brått, sade damen som serverade vätskan”

Efter det kom en affärsbekant ifatt mig, Eskil Lago -han har köpt glajor av mig, vita Oakley Jawbone via happymtb, för något år sedan. Så det redde vi ut  före det kom ytterligare ett tiotal cyklister.

Inte dragvilliga.

Det var endast en (IKHPare) av de som kom ifatt som ville hjälpa till och dra. Och så jag med. De övriga trivdes bak i lä och ville inte få vind på näsan. Jag försökte ändå prata med de och föreslog att vi kunde växeldra men det var tämligen tyst när det kom på tal. Dålig samkörning. Jag tycker det blir roligare cykling när man hjälps åt och vi hade tagit oss i mål betydligt snabbare. Jaja, med en mil kvar stack IKHP killen och en Vårgårdacyklist men jag kom inte med utan hamnade själv men kunde åtminstone hålla de andra bakom mig in i mål. Det var såklart inte viktigt egentligen eftersom jag tävlade i damklassen.

Jag vann.

Jag fick den äran att vinna och spruta Pommac på publiken.

Jag fick den äran att vinna och spruta Pommac på publiken.

D60T Cykel 60
1 80 SALINGER Sandra Gnosjö FK/Isaberg 2:16:07 0
2 83 LARSSON Nellie CKX 2:18:32 2:25
3 84 DAHLSTRAND Elna IKHP 2:28:44 12:37

Fullständig resultatlista finns här

Kvala till Cykelvasan

Min tid räckte tyvärr inte för att kvala in till startgrupp ett på Cykelvasan, vi damer kvalar på herrelitens tider och herrelit vann idag på 2,01,30. Max 10 % efter ettan är det som gäller för startgrupp ett.

När jag gjorde en undersökning inför förra årets Cykelvasa visade det sig att det inte var någon damelit som varit endast 10 %  efter herrelit på seedingloppen, dock är det ändå ett gäng damer i startgrupp ett och antagligen hamnade de där genom en kontakt! Märkligt system att vi ska kvala på herrelitens tider!

Förresten så fick jag också ta emot pris för bergs- och spurtpriser.

bild (10)

Här får jag ta emot en slant för att jag var först upp till Gunnillaberg, det är tacksamt med bidrag till denna kostsamma sport.

Ett trevligt arrangemang.

Det här gör de bra, CykelRallarn har kommit för att stanna. Ett trevligt arrangemang som idag lockade över 500 startande (trots att det var långloppscup i Falun igår), mycket publik utmed banan och i målområdet. God pastasallad och bra service överlag.

Tack alla som hejade på mig utmed banan, det blev jag glad för. Anna Jansson peppade i rättans tid, just då var jag väldigt trött och hade några kilometer kringelikrokande på SM banan (den heter väl så numer) kvar. Den biten är för övrigt bra att ha tränat på före man startar SM, där svänger det konstant och kan man kurvorna är det fördel. Där skulle det känts bättre om man klippt lite gräs på sidorna.

Ännu mer tack för prima drickalangning av Fredric och Emma. Jag fick mitt vatten till slut och drack ordentligt under sista halvan. 2 st gel förbrukade jag också.

Min kombattant Pelle gjorde en bättre tid än mig och blev tvåa i motionsklassen. Starke man, det var en grym insats!

Tjejerna jag tränat med i veckan, Carina och Jenny,  gjorde också bra ifrån sig. Vilken utveckling, det är inspirerande. Marcus, den stackaren gjorde någon (några?) ofrivilliga felkörningar och i resultatlistan ser det tom bra ut ; )

Pelle på Billingeracet. Men där fick jag lov att ha den bättre tiden.

Pelle på Billingeracet. Men där fick jag lov att ha den bättre tiden.