Långpass i Bor och annat festligt och vardagligt.

I veckan har det känts som att mars är i antågande. Ljust ute märkbart längre (till strax före kl 18) och i onsdags vart första passet utan dubbdäck sedan mellandagarna. 

Februari är en ruggig månad, det regnar och snöar om vartannat, det är kallt och mörkt. Motivationen tryter men det gäller att hålla ångan uppe. Det kommer sannolikt att bli mycket lättare nu i mars. Ljusare dygn, stigande temperatur, krokusar som poppar upp och sätter färg på den annars bruna jorden och fåglar som hittar hem igen.

Lördagspasset -mitt längsta i år.

11,6 mil idag. Tur det var på cykel, det hade blivit långtråkigt i bil.

Jag kände mig ungefär i lika slag som en 72-åring. En dålig dag, tänker några. Men ni känner inte Lasse Olsson -72 år ung och stark. Vi tog förningarna ihop, så jag kände att han gick lätt uppför också -makalöst imponerande särskilt med tanke på att han brutit arm/axel för 8 veckor sedan.

Det var alltså Bor-gänget jag sällskapade med. Jag startade med att köra lite över 4a mil själv före jag mötte upp, hängde med de ca 5,5 mil och vek sedan av och körde sista biten själv, det eftersom jag ville vara hemma tills 3 milen startade. Som konditionsidrottare tycker jag att de längre sträckorna är väldigt spännande att följa. Jag är inte den typen som hoppar framför tvn eller skriker, inte Keith heller faktiskt men han överröstar gärna kommentatorerna med sina egna teorier. Det var inget problem idag då han var… just det, på Isaberg och jobbade i skogen.

Vi styrde från Bor, över getaryggarna till Hyggestorp och där tog vi höger mot Lagan. Vinden som hade tilltagit lite grann sedan jag startade på morgonen var mot så jag såg fram emot den stundade medvinden från Lagan till Tånnö. Men det blir aldrig som man tänkt sig utmed Vidöstern. Hur än Lasse visa flaggor och påstod att det var sida-med så kändes det som kant-mot även på vägen hem. Kanske var det tecken nog på att mina ben började bli trötta?

Jag fick inget gratis idag, det kändes lite slitsamt hela tiden. De dagarna brukar jag fylla på med ”bränsle” även under passet. En flaska med High5 Zero, en banan och en liten bar var vad som fanns att tillgå.

Man ska gör kul saker.

Även idag var det några som jag inte har träffat och cyklat med på länge, alltid kul. På tal om Lasse så kom vi fram till att det var ca 2 år sedan vi cyklade ihop. Tiden går banne mig för snabbt. Det gäller att ta tillvara på jordelivet och göra kul saker.

Jag och Keith var på en kul show igår Avig Maria med Mia Skäringer. Se den om ni har möjlighet. Den kvinnan tar sitt varumärke till den yttersta gränsen och gör det så bra.

I måndags var vi på bio och såg ”Trevligt Folk”, se den om ni kan. En rolig men allvarsam dokumentär. Fö rekord i biobesök för min del. 3 st före februari slut.

Trots alla kul saker är vilan den viktigaste. Det gäller att hinna med annars njuter man vare sig det är en rolig show eller inte. Kvällen här har inletts med en tupplur och nu blir det bakning och senare ett glas vin samtidigt som vi strosar i vårt älskade hem. Bara vi. Fyller på med energi.


Det var märkbart varmare när solen tittade fram.

Det var väldigt skönt att lasta in cykeln och lämna Bor. Hemma väntade nämligen soffan och tre milen i skidor.

Cykelpass ute både måndag och tisdag.

Det var ok att köra utan lampa till klockan 17,30 ikväll. Jag började med att lyssna på en löparpod och cyklade på snöiga stigar med fatbiken. Attans vad roligt det är och bra balansträning.
Sedan bytte jag cykel, tände lampan och körde söderut. Det gick lätt som attans tills jag vände och mötte nordanvinden -då fick benen bekänna färg.

IMG_1289
Februari har börjat bra, jag har cyklat ute både måndag och tisdag. Härligt, är kanske inte rätt ord med -6 grader på termometern. Jag har kört ganska korta pass och frusit om tår och fingrar trots värmesulor och Hestras grymma lobsterhandskar.

Det bästa är att motivationen är bättre. Men jag har lite skavanker sedan olyckan och får anpassa mig efter de en hel del.

För övrigt klarade Keith sitt motorsågkörkort. Så nu kan han fortsätta röja träd på Isaberg. Det lär ju bli lite att såga inför Sverige Mästerskapen i MTB i sommar. Vi ska berätta mer om det arrangemanget snart, håll utkik.

Fatbiken på söndagspasset.

Jag har precis startat kaffebryggaren (ibland dricker vi kaffe ganska sent). Keith you-tubar motorsågfilmer (föreställ er ljudet), han ska skriva B-prov och ”köra” upp imorgon. Tidigare idag var han även ute och tränade på att såga.

Själv har jag tränat på fatbiken en lite längre runda. Den är grym i snön. Makalöst bra kurvgrepp och framkomlighet. Häftig cykel.

Baklust.

Jag fick baklust och snodde ihop knäckebröd, källarfranskafrallor, snickers, proteinbollar och kanelbullar. Vi har haft vår elvisp några år men idag lade den av. Jag har förvisso pressat den ganska hårt med degkrokarna på. Kanske är det dags att skaffa en riktig bakmaskin?

Efter att ha ägnat största delen av dagen i köket begav jag mig på ett lugnt löppass, det var halt idag igen -jag borde prioritera ett par löpskor med dubb framför bakmaskinen.

Fatbikepasset.

IMG_1268

IMG_1274

IMG_1275

IMG_1269

IMG_1276

IMG_1273

IMG_1270

IMG_1278

IMG_1272

iphonefoto:Keith

 

Tisdagsintervaller.

Jag tänkte gett mig ut en runda efter jobbet. Men jag hade ingen cykellust. Jag pysslade med annat, fikade och sköt upp träningen några gånger.

Klockan 20 tog jag tag i det.
Ändrade mig till att köra inne och med inslag av intervaller. Jag tycker det är lättast att motivera sig till cykling inne genom att köra intervaller.

1*4 min
2 min vila
10*1 min (1min vila mellan varje)
1min vila
1*4 min

Det är lite lurigt för hjärnan att köra både långa och korta intervaller. Jag tycker det är bra att blanda och behöva disponera om krafterna från att räcka i en minut till att räcka i fyra min.

Från att ha haft dålig motivation och osamarbetsvillig kropp inledningsvis till att ha avslutat starkt och gjort ett bra gympass direkt efter är jag nöjd.

2015/01/img_0401.jpg

Skön helg, storm och cyklat på Isaberg.

Att ta en öl eller ett glas vin till maten, äta vitkladdchokladkaka till kaffet eller få lunchen serverad på restaurang och att dessutom kunna träna efter ork eller lust och att hinna ligga på soffan och ta igen sig flera gånger om dagen var toppen. Det har verkligen varit superskönt. Nu är den kravlösa helgen slut och vardagen är lite annorlunda. Men för att vi skulle få ut även det sista av helgen checkar vi ut från stugan nu på morgonen.

Stormen Egon.
Det var, som vi befarade, några träd som föll. Ett par mindre bakom stugan, några större i skogen och även i slalombackarna som stängdes av den anledningen.

2015/01/img_0919-0.jpg
Den här smått roliga bilden tog jag från Isabergs Facebook. Gilla här om ni vill hålla er uppdaterade om vad som händer på Isaberg.

2015/01/img_0884.jpg
Cyklade i skogen.
Vi rekade och Keith visade mig några av sina nya stigbyggarplaner på förmiddagen. Det såg bra ut och 2015 kommer det att finnas fina nyheter här på berget.

Vädret växlande från storm till regn till snö. Men lagom till herrarna hade kört avslutningen på Tour de Ski blev det så hyfsat att vi båda begav oss ut. Keith med motorsågen och jag på cykeln.

Jag cyklade bland annat den rosa leden och några fler stigar. Det var jäkligt tungt att cykla på blött och snötäckt underlag så jag körde lite asfalt mellan för att orka mina planerade 2 timmar. Jag vart både kall och blöt, så den sista halvtimmen såg jag den varma duschen i stugan som största motivationshöjaren.

Utelåst
Väl vid stugan ryckte jag i handtaget flera gånger före jag förstod att jag blivit utelåst. Hur kunde det vara sant?

Ringde och smsade Keith utan svar, han hörde såklart inte telefonen samtidigt som han sågade. Jag kände mig inte det minska laddad för att cykla ut och leta efter honom i skogen. Jag ville inte cykla en meter till med mina blöta kläder och frusna fingrar -jag ville bara stå i en varm dusch.
Som den tur jag har ibland mötte jag Keith redan efter 10 minuters letande i skogen. Och duschen blev varken mindre efterlängtad eller kortare.

2015/01/img_0914.jpg

2015/01/img_0907.jpg
Planerade för cykelläger på Isaberg.
Vi har spånat och pratat en del om 2015 års cykelläger/aktiviteter på Isaberg. Återkommer med tilltänkta datum inom kort.

Otur? Nej, tur!

Vi hamnade i en stuga på Isaberg igårkväll. Helt enligt plan.

På vägen hit började ett imponerande snöfall. Vilket ställde till det lite. Till exempel kom jag inte upp med bilen till stugan som är belägen i en slänt. På vägen ner gled bilen okontrollerat och jag var vid två tillfällen 5 cm ifrån att välta ner i en brant och då hade stuga 48 fått oväntat besök av Mercan och mig. Men jag hade tur! Läkarna brukar säga att jag hade tur även när jag hamnade i trädet med cykeln, tur att jag lever alltså. Det slutade inte där, bilen gled mot en ny slänt men jag fick stopp på eländet och ringde på Keith. Han fixade att manövrera bilen, tur.

Efter det fick jag en speta i tummen, upptäckte att jag hade glömt sminkväskan hemma och till på köpet funkade inte kaffebryggaren. Det var väl otur? Eller kunde det ha varit värre? Tur att jag inte skar av mig tummen, tur att jag inte glömde cykeln hemma, tur att värmen i stugan fungerade.

Men otur att det vart snöoväder, jag hade hoppats på att kunna cykla i skogen. Eller förresten tur för södra Sveriges största skidanläggning att det kommer snö.

2015/01/img_0827.jpg

2015/01/img_0832.jpg

2015/01/img_0831.jpg
Jag fick ”pulsa” i snön för första gången den här vintern. Grymt jobbigt!

2015/01/img_0863.jpg
Hestra är kuperat. Jag cyklade isabergsbacken upp till parkeringen två gånger, den är ca 1 km, 80 hm och 9% i snitt lutning. Sedan passade jag även på att cykla backen från Hestra radio till Hestra kyrka, den är nog ett par kilometer och precis lagom lutning hela vägen, ca 4% i snitt tror jag.

2015/01/img_0862.jpg
Eftersom snöandet tilltog rejält och sikten var dålig körde jag upp till stugan och kröp upp i soffan med en kopp kaffe. Förresten så fick jag igång bryggaren. Tur!